”På vissa stränder kan det faktiskt kännas hopplöst”
SKRÄP. runt 25 dagar per år, handlar engagemanget om att göra något meningsfyllt med sin tid.
–Jag har ju varit med och slängt ut en massa skit i naturen under mitt livs gång och nu får jag vara med och återgälda det lite. Jag är på god väg att plocka bort det som jag har lämnat efter mig, säger Lilian, som anspelar på sitt tidigare jobb på en numera nerlagd klorfabrik.
Strandstädarna har spridit ut sig över Toftö. Deras neonfärgade västar lyser som en stark kontrast mot den karga bohusmiljön.
Lilian har tillsammans med fyra andra tagit hand om en vik. Skräpet skiftar som ofta mellan fiskenät och plastförpackningar till träpallar och dunkar. Men så plötsligt gör Lilian ett fynd som kommer skapa en del uppståndelse.
Med en pinne petar Lilian på vad som är format som en elastisk gurka. Hon skrattar, och vill först inte uttala vad det är som hon har funnit.
– Jag har hittat en sådan där dildo! utbrister hon till slut, och strandstädarna samlas runt fyndet. De börjar alla att skratta ikapp. Strandstädning är uppenbart inte bara allvar. När alla hämtat sig berättar Lilian att den sociala aspekten av engagemanget är minst lika viktig.
– Vi har jätteroligt tillsammans. Vissa av oss träffas ibland och äter middag och skojar till det. EFTER 2,5 TIMMARS plockande möts alla strandstädarna på mitten av ön. Nu blir det kaffe. Mackor packas upp och termosar börjar vandra från hand till hand. En strandstädare konstaterar nöjt att solen har brutit sig fram lagom till lunchfikat.
Hans Jonsson, som har varit strandstädare sedan årsskiftet, återkommer till ett resonemang som han påbörjade i början av dagen.
– Jag tycker att kommunerna fortfarande arbetar på ett ostrukturerat sätt. Man har olika lösningar i varje kommun. I vissa kommuner sker städningen inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Men nästa år är det inte säkert att den åtgärden finns kvar, och då är det ingen som städar.
I Sverige är kommunerna ansvariga för strandstädning. Enligt Hans bör kustkommunerna därför fråga sig om de verkligen ska förlita sig på frivilliga initiativ.
– Min bild är att åtminstone 60 procent av strandstädningen i Bohuslän sker på frivillig basis. Det är ett stort bekymmer så till vida att medelåldern är ganska hög bland oss som är engagerade. Man kan fråga sig vem som tar vid efter oss.
De senaste åren har skräpet lyfts upp på den politiska och mediala dagordningen. I slutet av maj tillbringande exempelvis kronprinsessan Victoria en dag på Nordkoster för att uppmärksamma frågan.
Enligt Hans sker dessutom allt fler ideella initiativ, som den Nordiska kusträddardagen den 5 maj. Men trots det är det långt ifrån tillräckligt.
– Det är såklart bra att allt fler skolklasser och idrottslag ger sig ut för att städa. Problemet är bara att det handlar om enskilda punktinsatser.
Förutom mer samarbete mellan kommunerna och statlig ekonomisk uppbackning vill Hans att fler känner ett egenansvar.
– Detta är något som vi måste jobba med varje dag. Varje gång man är ute i naturen kan man exempelvis försöka plocka med sig minst tre saker. Ett budskap jag vill få fram är att alla kan vara med och bidra. ATT FLER STÄDANDE händer behövs är tydligt. De senaste decennierna har nämligen den globala framställningen av plast exploderat. Enligt Havs- och vattenmyndigheten ökade produktionen från 0,5 ton år 1950 till att de senaste åren uppgå till cirka 300 miljoner ton per år. Av detta hamnar mellan 4,5 och 12,7 miljoner ton i haven.
I Bohuslän innebär förfulningen av stränderna inte minst ett hot mot den viktiga turismnäringen. Eller som Hans uttrycker det. – Vem vill åka till en sopphög? Naturligtvis hotar plasten inte bara estetiska och kommersiella värden. Plast är ett material som bryts ner till mindre och mindre fraktioner. Plasten äts sedan upp av fåglar och fiskar, vars hälsa hotas. I Nordsjön beräknas exempelvis 95 procent av alla stormfåglar ha plast i magen.
Även de plastbitar som är mindre än fem millimeter i diameter och som benämns som mikroplast är ett stort problem. Enligt Naturvårdsverket kommer mikroplasten främst från båtbottenfärg, tvätt av syntetfibrer, industriell produktion av primärplast, konstgräsplaner och nedskräpning. Exakt vilken effekt mikroplasten har på bland annat djurliv och människors hälsa är för tillfället en frågeställning som forskningen försöker besvara. EFTER FIKASTUNDEN ÄR alla fort på benen igen. Det finns fler vikar att rensa. Grovhandskarna åker på och gruppen skingras på nytt.
”Vi har en rad utgifter varje år. Till exempel tankar vi vår båt för minst 60 000 kronor per år.”
STEFAN VAN DER HEIDEN
Strandstädare
Fram mot tretiden ligger över 20 plastsäckar utspridda på Toftö. Stefan verkar nöjd och konstaterar att det är dags att avrunda städinsatsen. Innan dagen är slut ska trots allt ytterligare en ö städas. Jag passar på att fråga om arbetet inte känns övermäktigt ibland.
– På vissa stränder kan det fak-