Ludwigson om raketkarriären
Många trodde nog att Alibek Aliev skulle inta rollen som försteanfallare i Örgryte. Eller i alla fall Mohamed Said, kvalhjälten från i fjol. En slitvarg från division 2 har dock sprungit ikapp båda två.
FOTBOLL:
Maj 2018. Tränarna Thomas Askebrand och Fredrik Björck sitter och analyserar Gustav Ludwigsons videoklipp inne på Öis-gården.
Björck noterar touchen och lugnet hos anfallaren och konstaterar:
– Nu är han en superettan-spelare!
Ludwigson log när han fick händelsen återberättad för sig.
– Det tog till maj, men skönt att höra det i alla fall. Det kunde ha tagit längre tid. – Det kunde det ha gjort ... Och det kanske det borde ha gjort, om man nu kan säga så.
Betänk nämligen att Gustav Ludwigson spelade division 4-fotboll med Mölnlycke IF så sent som för fyra år sedan, division 2-fotboll med Sävedalens IF så sent som ifjol och provspelade till sig ett kontrakt med Örgryte så sent som i vintras.
Det var inte många som trodde att han, redan nu, skulle stå noterad för fem superettan-starter. Lika många som Alibek Aliev, inplockad från CSKA Moskva på ett fyraårskontrakt (med klausuler inbakade), och fem fler än fjolårets kvalhjälte Mohamed Said.
Knappt ens Ludwigson själv faktiskt.
– Trodde och trodde ... Det är alltid det man kämpar för, men nej, jag trodde nog inte det, säger han. VILJAN OCH SLITET har dock tagit honom dit. Förbi alla som tvivlat och tyckt att han borde lägga ner fotbollssatsningen.
Ludwigson provspelade faktiskt med Örgryte redan för åtta år sedan, han var 16 då.
Det blev nobben den gånger. Han ansågs vara för liten.
Ludwigson började styrketräna efter det, mycket tack vare brodern Nils. De deltog i Tough Mudder, Ninja Warrior och Gladiatorerna tillsammans. Och när Ludwigson återvände till Örgryte för ett nytt provspel i vintras var han inte för liten längre.
Han kom dessutom från en stark säsong med Sävedalens IF i division 2. Det hade blivit åtta mål och 13 framspelningar på 24 matcher. – Jag gav aldrig upp drömmen. Han har fått höra många gånger att han borde ha gjort det.
– Inte i efterhand, men när jag var där, i Mölnlycke. Jag kan räkna