Peter Hjörne
”Det faktum att Donald Trump och USA sagt upp klimatavtalet från Paris är ett argument för, inte emot klimatavtalet.”
Precis som jag förutsåg och lika säkert som amen i kyrkan så blev jag mailledes påhoppad för min krönika om skräp och klimat förra söndagen. Förnekarna eller skeptikerna är själva alltid djupt inne i statistiken och graferna och hävdar att det enda sättet att ta ställning är att själv ta reda på allt. Litar man på FN:s klimatpanel, tror på att fakta, oro och djup kunskap ligger bakom klimatförhandlingarna i Paris eller lyssnar på personer som Stefan Edman eller professorerna Johan Rockström och Christian Azar, så är man okunnig, hjärntvättad och har gått i klimatfällan.
Man kan också anses vara feg, simma med strömmen eller vara en del av en global sammansvärjning. Man är globalist eller alarmist. En läsare hävdade dessutom att artiklar som min krönika endast bidrar ”till att skapa oro hos tidningens läsare och medverkar därigenom till ökad psykisk ohälsa som redan är ett kraftigt växande samhällsproblem”.
Att stora delar av industrin världen över nu snabbt rör sig mot klimatvänligare, mer hållbara produkter och produktion betyder ingenting, för förnekarna. Och att en majoritet av svenskarna oroar sig för klimat- och miljöproblem avfärdas med att de är ”hjärntvättade” DET ÄR MED klimatfrågan som med en mängd andra frågor - man kan inte själv sätta sig in i varje komplicerad frågas varje detalj. Däremot kan man ta del av seriös litteratur, journalistik och debatt och bestämma sig för vem man litar på, vilka man vill ”hänga med”.
Jag har en stark respekt för vetenskap och forskning och vet att jag till syvende och sidst, i många komplicerade frågor, inte kan skaffa mig ”professors kompetens”. Jag måste luta mig mot andra, lita på andra och sedan tilllämpa sunt förnuft och hygglig logik.
Då landar jag i att om en så överväldigande majoritet av de vetenskapsmän och vetenskapskvinnor som forskar om klimatet är övertygade om att den globala uppvärmningen är en hotfull realitet och att världen måste reagera och agera, så litar jag på de utsagorna.
Jag känner mig däremot inte övertygad om att Donald Trump har vunnit insikter om miljö och klimat som ett flertal av världens andra ledare inte funnit. I själva verket är det faktum att Donald Trump och USA sagt upp klimatavtalet från Paris ett argument för, inte emot klimatavtalet. ENLIGT JOHAN ROCKSTRÖM befinner vi oss i en geologisk epok han kallar Antropocen - en period där människan påverkar utvecklingen. Logiken och siffrorna talar också för att vi människor har påverkat miljö och klimat avsevärt det senaste århundradet. Jordens befolkning har under den perioden ökat med nästan 6 miljarder människor. MEDELLIVSLÄNGDEN HAR ÖKAT kraftigt och andelen människor som lever i extrem fattigdom har sjunkit dramatiskt de senaste 20 åren. Världens befolkning konsumerar således otroligt mycket mer än för 100 år sedan, industriproduktionen har exploderat liksom användningen av fossila bränslen.
Konsekvenserna borde vara uppenbara och vårt ansvar gentemot kommande generationer glasklart! Att inte agera nu vore oförlåtligt!
”År 2078 kommer jag att fira min 75-årsdag. Får jag barn och barnbarn så kanske de vill fira den dagen med mig. Kanske kommer vi att prata om hur det var när jag var barn. Kanske kommer jag att berätta om er. Hur vill ni bli ihågkomna då? Det ni gör just nu kommer påverka hela mitt och barns och barnbarns liv. Kanske kommer de fråga varför ni inte gjorde nåt, och varför de som visste och kunde säga nåt inte gjorde det.”
Orden är Greta Thunbergs. Hon kom tvåa i Svenska Dagbladet Debatts klimattävling för tonåringar. Hennes frågor är frågor till alla oss vuxna. Svaren väljer vi själva. De borde vara självklara. Vi måste ta ansvar och visa hänsyn mot kommande generationer. Det har de rätt att kräva.
Så vad finns att göra? Massor givetvis! Men frågan om hur är central! Som författaren Fredrik Sjöberg, sa i en intervju när han nyligen mottog Axel Liffnerpriset:
”Det är en av mina gamla käpphästar som jag formulerade på 1980-talet när jag skrev mycket om miljöfrågor. Redan då tyckte jag att om man vill förändra samhållet i grunden så gäller det att bygga tillförsikt och glädje. Människor orkar inte vara rädda och förbannade i längden.” DET INNEBÄR INTE att man inte skall beskriva och se saker som de är, utan blott att domedagsprofetior, kommandon och verklighetsfrämmande moralism inte fungerar.
Däremot behövs till exempel djärva infrastrukturbeslut, så som stora satsningar på järnvägarna - snabbare tåg som kommer i tid. Annars lär inte tågen kunna konkurrera med flyg och bil. En kollektivtrafik i Göteborg som är så bra att den verkligen blir det naturliga valet. En göteborgsk förbifart för att undvika nedsmutsande köer. Höga miljöbilspremier, gratis parkeringar och bättre framkomlighet för elbilar. Morötter i stället för förbud! ATT HÖJA SKATTERNA på flyg, som Miljöpartiet vill, i stället för beskatta utsläppen är däremot fel väg. Liksom bilfientlighet i stället för avgasfientlighet.
Men också inskränkningar och förbud är nödvändiga. Ett bra exempel är EU-kommissionens förslag om förbud av olika plastprodukter som sugrör, bestick, tallrikar, tops och ballongpinnar som inte är återvinningsbara. Tio engångsprodukter svarar för 70 procent av den katastrofala plastnedskräpningen av haven. Som alltid - både och: Både piska och morot, både individ och samhälle. Insikterna finns! Tekniken finns! Marknaden finns! Viljan blir allt större! I det ligger ”tillförsikten och glädjen”.
PS. Plaskdammen på det som en del kallar Nedre Götaplatsen verkar inte vara klimatsäkrad. Inget vatten synes där! Samtidigt tycks permafrosten ha drabbat glasskydden. Men hjälp är på väg lovar trafikkontoret. Snart kan vi se vattenstrålarna genom glaset!