Rasmus Dahlins resa från Grästorp till NHL
Det här är historien om Rasmus Dahlin. Det är resan från en knölig isplätt i lilla Grästorp till den stora scenen i världens bästa hockeyliga.
”Pappa. Det är ett tråkigt svar, kanske – men jag måste säga det. Han har betytt jäkligt mycket. Han har lärt mig grunderna.”
Just det här svaret säger en hel del om Rasmus Dahlin, killen som om några dagar blir den andra svenska spelaren att väljas som nummer ett i draften för världens bästa hockeyliga.
För det är på en gräsmatta bakom huset i Grästorp, lite drygt tio mil från Göteborg, som allt startar – med pappas hjälp.
Martin Dahlin, en gång i tiden back i Grästorps IK, har lagt ut en presenning och själv byggt målburar i trä. Sönerna Felix och Rasmus ska kunna åka skridskor från tidig ålder och när kylan kommer så vattnar han med en slang. Det blir sådär. Isen har stora knölar, men brorsorna kör ändå.
Rasmus är bara drygt två och ett halvt år när han står där med sin vita plastklubba och röda gallerhjälm. Kylan biter i kinderna. Men att ge upp? Det finns inte på kartan i hela Västergötland.
Och det är den vinnarskallen som kommer att ta Rasmus Dahlin ut i världen.
MARTIN OCH ÅSA,
föräldrarna till Rasmus, har medvetet valt att hålla en låg profil. De ser inget behov i att synas – och har på senare tid bara figurerat i en stor tv-intervju med kanadensiska Sportsnet.
Annat är det i början av Dahlins tid i Frölunda.
I den första GP-texten står det att Rasmus kommer från Grästorp. Det är förvisso korrekt, men det är HC Lidköping som står för hockeyfostran.
Pappa och mamma Dahlin mejlar:
”Som föräldrar till Rasmus Dahlin tycker vi att det är jätteroligt att läsa dina fina reportage om Frölunda och Rasmus.
Ser dock att flera journalister skriver att Rasmus är från Grästorp, det stämmer till viss del då Rasmus flyttade från Grästorp redan som 5-åring och aldrig spelat med Grästorps IK.
Jag har blivit ombedd att klargöra att Rasmus är en Lidköpingskille, uppvuxen i staden och fostrad i HC Lidköping.
Det är en viktig detalj för hans moderklubb, HC Lidköping, på grund av den sportsliga rivaliteten mellan småklubbarna i närområdet. Med vänlig hälsning Martin & Åsa Dahlin.”
KÅLLEREDS ISHALL I
början av 2011. HC Lidköpings 00-kull spelar slutspel i GP-Pucken och Hanhals från Kungsbacka står för motståndet.
– Jag tänker att det blir väl ingen match, berättar föräldern Joachim Aronsson, som själv har grabben Arvid i en två år äldre Hanhalskull.
En stund senare har en liten tanig kille åkt åttor runt motståndet och skickat in tre mål.
Lidköping vinner inte bara matchen – utan även den stora och anrika turneringen. HC Lidköpings 00:or vinner till och med tre år i rad.
– Det är den allra första gången som jag ser Rasmus Dahlin. Och det syns redan då att det finns nåt utöver det vanliga, berättar Aronsson.
Hemma i Lidköping spelas det mest bandy. Stadens stora lag heter Villa – och hallen som byggs är förstås för bandy, även om Melodifestivalen också flyttar in i Sparbanken Arena.
Men samtidigt finns det ett gäng hockeyälskande ungdomar som springer medvetet uppför ett grustag utanför stan.
– Det var skillnad på oss och bandyn. De tyckte om att ta det lugnt – och så kommer vi och kör hårt. Vi satte tidigt i gång med fys på somrarna, berättar lagkompisen Oliwer Fjellström.
Fystränaren Stefan Flodén lägger upp ett program – och redan vid 12 års ålder kör HC Lidköpinggrabbarna sex pass i veckan.
– Det präntas in att det är träning
”Vad är det här för jäkla skosnöre som kommer in så tidigt? Har de dåndimpen där i Frölunda, som slänger in en juniorspelare? Vad fan ska han in här och göra?” NIKLAS WIKEGÅRD, expertkommentator Det finns historier om att Rasmus gått från en förlorad match i full hockeymundering
”Det är klart att han är som en sticka, men du ser vissa grejer som andra spelare inte har. Hur han löser situationer, hamnar aldrig i tidsnöd. Han får allt att se så himla enkelt ut.” FREDRIK SJÖSTRÖM, talangscout, Frölunda
som behövs. För att nå dit vi vill, berättar Rasmus Dahlin.
Pappa Martin styr träningarna med järnhand – och får med sig killarna tidigt. Det finns ett helt gäng som vill utvecklas och brinner för träningen.
Fyra från samma lag slutar lite senare i Frölunda HC:s organisation.
JENS FRITZSON, SPORTJOURNALIST
på Alingsås Tidning, är ett tag assisterande tränare för Dahlins klubb – och minns i en krönika i Skaraborgs Läns Tidning en märklig känsla när han ser Rasmus spela.
”Trots att han var yngst och minst på isen hade han mod och en otrolig förmåga att lösa problem ute på banan. Det såg så enkelt och konstnärligt ut ibland.”
Det finns även andra sporter – men det blir till slut hockeyn som vinner. Pappa Martin förklarar i kanadensisk tv.
– Rasmus höll på med alla sporter. Han spelade alltid fotboll. Ja, det spelade han till och med för ett par år sedan. Han spelade bandy och gillade bordtennis och cykling. Men det var alltid hockey som han kom tillbaka till.
VI FLYTTAR TILL
april 2014. I lilla Stångebro ishall i Linköping spelas Marscupen för de gäng som lite senare ska göra upp i klassiska TVpucken.
Frölundas scout Fredrik Sjöström åker för att titta på några lirare i Västergötlands lag, födda 1999.
– Egentligen ska vi titta på killarna födda 1999, för det är dags för intag till hockeygymnasiet. Det är Jeppe Emanuelsson, Jacob Peterson och Oliwer Fjellström som vi ska kolla. Men då finns även en Rasmus Dahlin med i laguppställningen.
Och när matcherna väl startar så var det en spelare som direkt fångar uppmärksamheten.
– Vi ser nåt som sticker ut. Det är en ganska tanig back, men han rör sig extremt elegant och med tidsoch rumsuppfattning att du med en gång hajar till. Vi kollar på det printade turneringshäftet. Oj, en 00:a. Då tittar jag en gång till. Han är alltså 13 år. Wow! Det här är nåt speciellt.
Sjöström plitar ner sin rapport, fyller anteckningsblocket med noteringar och hör av sig till Björn Liljander, ansvarig för rekryteringen till hockeygymnasiet.
– Det här är nog en kille som vi ska hålla ögonen på. Vi har aldrig sett honom tidigare.
Frölunda börjar att åka på fler matcher där Rasmus Dahlin finns med.
– Efter det ser vi honom massvis med gånger. Det är klart att han är som en sticka, men du ser vissa grejer som andra spelare inte har. Hur han löser situationer, hamnar aldrig i tidsnöd. Han får allt att se så himla enkelt ut. Sedan är han ju svag jämfört med de andra, men han löser det.
Det står att han behöver kilon i dina anteckningar?
– Ja, herregud. Haha. Det kan man lugnt säga.