Poppis än med koloni
Bostad: Koloniträdgårdar har gått från att ge människor mat till att skänka frid.
Här fanns bara en gräsmatta. Det var perfekt för oss som vill göra vår egen trädgård, säger Torun.
Hon och John bor mitt i Malmö och de letade i ett år innan de hittade den perfekta kolonin i Östra sommarstaden. Ett stort område i utkanten av staden med många kolonilotter.
TORUN ÄR HORTONOM och sektionschef på Malmö stad och John är trädgårdsmästare. Han är känd från tv-programmet Trädgårdstider och pendlar numera också till jobb på Tjolöholms slott utanför Kungsbacka.
Båda har de senaste åren fått mer stillasittande inomhusarbeten och balkongen räckte inte längre till för att tillfredsställa deras odlingsbehov.
Nu har de 375 kvadratmeter stor tomt – och ett litet hus på väg att bli större – att odla på. Torun har fått sitt sparrisland och John sina palsternackor. Dessutom växer här jordgubbar, spaljerade fruktträd, potatis, bärbuskar och en rabatt med exotiska växter. En kompost och en ”möghög” – Johns ord för det som ska bli kompost, finns också numera på lotten.
Båda gillar det sociala livet på koloni.
– Sätter någon en aprikos så frågar grannen vad det är och sedan köper han kanske också ett. Det smittar, säger Torun.
– I en villaträdgård sköter man sig och sitt och vi hade inte haft råd att köpa villa med stor trädgård mitt i Malmö, säger John.
Så här års får John hela tiden frågor om den vita kornellen som blommar galet vackert just nu. Han fick den i avskedspresent från Slottsträdgårdens Vänner när han slutade som trädgårdsmästare där i fjol. Snart kommer det säkert att dyka upp fler Cornus kousa venus på området.
Förr i tiden år var kolonin livsviktig. Redan på 1800-talet såg en klok fabrikör i Partille till att hans arbetare fick odlingslotter. Koloniområdet kallades för Amerika. I stället för att emigrera från svälten fick man sin egen lilla lott att odla på.
UNDER TIDIGT 1900-TAL startades många koloniträdgårdar enbart för att ge människor mat på bordet. På en del platser tog man till och med saken i egna händer och började odla i klippskrevor och på stadsnära öar för att kunna odla egen potatis.
I dag är kolonirörelsen mer lugn och städad. Men fortfarande lika populär.
– Det har alltid funnits en framåtanda i kolonirörelsen, säger Ulrika Flodin Furås, chefredaktör för tidningen Koloniträdgården som fyller 100 år i år.
– I början handlade det enbart om rekreation och att odla till husbehov. På 1950-talet blev kolonin en plats att njuta av och vara ledig på. På 1960-talet planterades det mer bärbuskar än köksträdgårdsväxer och kolonin skulle vara lättskött fram tills gröna vågen kom på 1970-talet.
1980-TALET VAR ETT dåligt decennium för kolonirörelsen. Många lämnade sina kolonier vind för våg men intresset tog fart igen och i dag är det trendigt att vara kolonist. Många från stadsodlingsgrupper har tröttnat på att odla kollektivt och vill gärna ha en egen odlingsplätt.
Om hundra år tror Ulrika Flodin Furås att det finns fler, men mindre koloniområden.
”I början handlade det enbart om rekreation och att odla till husbehov”