Rocksdinosaurierna
plats. Singlar som You could be mine och hårdrockens största balladepos November rain rullades flitigt på MTV. Då var det få som såg att Guns N’ Roses storhetstid var en konstgjord andning på en redan trött patient.
I mitten av 1980-talet hade den hårda rocken blivit snäll, glamrockbanden gjorde hårdrock med en generös skopa pop och klämde ur sig powerballader på löpande band. Kommersiellt var det ingen som klagade men likriktigheten bland spandexklädda pudelrockare började kännas ointressant.
När medlemmar ur de två Los Angeles-baserade banden Hollywood rose och LA guns slog sina påsar ihop skapades en perfekt storm. Med sångaren Axl Rose och gitarristen Slash fanns rockstjärnepotential så att det räckte och blev över. Med ett råare och skitigare uttryck stack Guns N’ Roses ut och med debuten Appetite for destruction lyfte bandet från klubbarna på Sunset strip till rockens absoluta toppskikt DET VAR MED självsäkra steg Guns N’ Roses och hårdrocken klev in i 1990-talet. Ingen hade förutsett den konkurrens som komma skulle. Samtidigt som Use your illusions skördade framgångar började den alternativa rocken, med Nirvana och grungen i spetsen, göra avtryck. En ny generations rockfans tog till sig det nya nedskalade, mörkare och punkinfluerade uttrycket. Tidigare giganter som Mötley crue, Whitesnake och Van Halen föll som furor bort från listorna.
Det enda bandet med potential att rädda genren var Guns N’ Roses, de var dock fullt upptagna med att rädda sig själva. År av hårt festande och turnerande hade slitit på bandet. En efter en lämnade bandmedlemmarna Guns N’ Roses åren efter Use your illusions till dess att Axl Rose 1997 var den enda kvarvarande originalmedlemmen. Arbetet med en uppföljare hade startat redan 1994.
Releasedatumet för skivan blev framflyttat så många gånger att det blev ett stående skämt huruvida i år var året den skulle se dagens ljus.
När Chinese democracy väl släpptes 2008, hela 17 år efter Use your illusions, hade Guns N’ Roses och hårdrocken tappat det mesta av sin kulturella relevans. Även om Axl Rose, med en imponerande mängd olika bandmedlemmar, fortsatt att styra rodret för Guns N’ Roses under alla år var det först när Axl och Slash efter år av bråk 2016 valde att gräva ner krigsyxan som Guns N’ Roses återigen fick allmänhetens strålkastare riktade på sig.
Sedan dess har återföreningsturnén, som sett till originalmedlemmar egentligen bara består av Slash, basisten Duff McKagan och Axl, rullat på. UNDER 2016 VAR det den mest inkomstbringande turnén i världen och är i dag den fjärde mest inkomstbringande turnén någonsin. Så även om det samtida kommersiella poplandskapet, med sina beatsdominerande hits, har lite plats över för Guns N’ Roses har de inga problem att rida på den nostalgivåg där klassiska band kan fylla arenor världen över. UNDER TURNÉN HAR det synts och hörts att åren har gjort sitt med framförallt Axls röst, men bitvis glimtar det till när han tar fram sin gnäggande djävulsröst som påminner om den genialitet bandet en gång besatt.
Som de sista kungarna av hårdrocken var Guns N’ Roses en värdig avslutning. De blandade friskt från genrens alla uttryck; glam blandades med punkrock som tog en klunk ur boogierockens flaska, och förde den närmare hårdrockens rötter. På så vis räddade de en musikstil från att helt förtvina i hårsprej och pastellfärgade spandexbyxor.