”Nu ser man ljuset i tunneln”
Han fyllde 36 i mars och har just börjat ladda för sin 13:e säsong i världens tuffaste hockeyliga. På det guldkantade kontraktet med Rangers återstår tre år – och Henrik Lundqvist börjar snegla mot det ofrånkomliga slutet på karriären. – Nu ser man ljuset
Henrik Lundqvist slår sig ner på ett träbord i solen och kikar ut över de nyfikna ansikten som samlats framför honom.
– Har ni tränat hårt? Har ni haft kul? Har ni badat?
Samtliga frågor möts av ett unisont ”jaa” från barnen som är på plats för den årliga hockeyskolan på Öckerö.
– Vi har ju kört det här i 14 år nu och det är tionde året här ut. Jag är jättenöjd hur vi har fått ihop det. Det är många bra instruktörer som har kommit tillbaka år efter år och det är det som måste till om den här skolan ska funka. Några av dem har varit med sedan början och det är jag otroligt tacksam för, säger Lundqvist.
Han och brorsan Joel är frontfigurerna i projektet som lockar omkring 500 hockeytokiga barn och ungdomar varje år, och som görs i samarbete med Skärgårdens SK och Frölunda.
Vi slår oss ner i en soffgrupp inne i ishallen. Lundqvist missade VM i maj på grund av en knäskada som tvingade honom till vila och rehab. Nu säger han sig vara helt återställd.
– Jajamän, och det känns bra att inte ha några skavanker. Jag känner mig laddad inför upptakten. Det är mycket tid kvar, men det är nu man måste börja trappa upp tekniken och träningen och allting. Blir det tuffare med åren att ladda om till en ny, lång säsong?
– Varje år är lite olika, man lämnar varje säsong med olika känslor. I år kändes första halvan kanon, och sedan trejdade vi bort många i laget och det blev mycket skador så … det blev en svåranalyserad säsong. Vanligtvis så tar det ett par månader innan du känner det riktiga suget. Nu börjar det komma lite smygande. Och i augusti börjar
”Jag är ju 36 och många i laget är 22, 23 år. Det är klart att det är en skillnad. Men jag tycker fortfarande att det är kul att komma till rinken och träna och tävla, spela matcher. Så på så sätt känner jag mig inte gammal.”
många polare gå tillbaka till jobbet, då är det dags att börja fokusera på sitt eget.
NEW YORK RANGERS nya strategi innebär att många yngre spelare har ommit till klubben, som hoppas på framgång på längre sikt. Det betyder att Henrik Lundqvists roll som veteran i laget blir än mer tydlig.
– Det betyder att jag börjar bli gammal, haha. Men det är mycket som hänger på hur de här unga killarna tar nästa kliv. I flera år har vi haft ett ganska fullt lag och det har varit svårt för de yngre att komma in. Nu finns det platser att ta, och det hänger lite på hur det går i campen för många. Känner du dig gammal?
– Både ja och nej. Jag är ju 36 och många i laget är 22, 23 år. Det är klart att det är en skillnad. Men jag tycker fortfarande att det är kul att komma till rinken och träna och tävla, spela matcher. Så på så sätt känner jag mig inte gammal. Är du lika mentalt fokuserad i dag som för 15 år sedan?
– Ja, det tycker jag. Jag vill det lika mycket nu som när jag var yngre. Kanske ännu mer, för nu ser man ljuset i tunneln på ett annat
sätt. Jag inser att det är en begränsad tid och då vill jag göra det mesta jag kan av den. Du har tre år kvar på kontraktet – har du någon idé om vad som händer sedan?
– Någonstans långt där borta finns kanske en tanke om att köra något år till. Men det hänger på hur kroppen är, om man kan prestera på det nivå som krävs. Det är upp till mig att bevisa.Är man inte på den nivån så är det kanske dags att göra något annat, men just nu känner jag att jag är där. Första halvan av förra året var bättre än på många år.
I GÖTEBORG ÄR det många som hoppas att bröderna Lundqvist en dag ska återförenas i Frölunda. På frågan om Henrik ser sig själv som en möjlig hemvändare funderar han en stund.
– Det är jättesvårt att svara på. Nu måste jag köra ut det här kontraktet och mitt mål är att klara det. Jag har aldrig stängt några dörrar till någonting, men just nu trivs jag otroligt bra i New York och vill fokusera på det. Och så får man väl se vad brorsan gör också …