Från San Francisco till ett dyblött Bohuslän
Detta är skrivet i vatten. Gårdagens stormvindar har ersatts av en bris från sydväst på fyra, fem meter i sekunden. Men som det regnar! Det ärggröna kyrktornet spetsar blåsvarta moln, ett apokalyptiskt regn faller. Snart midsommar. Och i dag vi står där på kajen igen och väntar på kuttrarna som ska komma från Lysekil.
Det var ju en fantastisk plan Seglarskolans Andreas Berne hade – att samla alla kuttrar där det hela började, på Gullholmen, skriva ett nytt blad i berättelsen om Bohuslän.
Men de bästa av planer kan krascha mot verkligheten och jag tänker på Robert Burns, på dikten To a Mouse. Möss och människor, allt kan gå åt skogen.
JAG TYCKTE JAG såg namnet på den berömde skotten skymta förbi när vi besökte Skepparhuset i en lång paus på vår båtspaning. Några rader av den romantiske pionjären på en tjusig tekopp från Kina i en glasmonter.
Överst på montern stod en modell av ett klipperskepp med kopparklädd botten. Tror det var legendariska Cutty Sark, och då dyker förstås Burns upp igen, med dikten Tam O Shanter (det är här den vindsnabba häxan jagar fram, klädd enbart i en cutty sark, ett kortkort linne).
Men mer om Burns, mer om världens snabbaste klipperskepp, mer om Skepparhuset i ett kommande avsnitt av Världens gång. Mer om ett helt omtumlande besök på kustbandets häftigaste museum. Om konsten att koka flipp. Om den avklippta mustaschen. Om de nio katterna i huset och den hundraåriga saften i skåpet … UT FRÅN MUSEET. Fortfarande ingen kutter i sikte. Men hamnen är inte helt tom. Nästan vid bron ligger Noorderzon, en replik på en klassisk Bristol Pilot Cutter, byggd i Holland 1978.
Vi går ombord. Träffar Ingemar Johansson som också hör ihop med Skepparhuset. Nu är han ute och seglar tillsammans med Orvar Olsson, Malövarvets grundare som har Vrakevik, Kungsviken, som postadress. Så där bara i förbigående säger Orvar: ”Jag har seglat jorden runt med Christoph Rassy.” Oj! Det där måste vi återkomma till. OCH NU, EN stor svart kutter runt hörnet på Lilla Gullholmen. Samtidigt kommer färjan. Färjan tutar. Kuttern backar. Sen in till kajen. En repringla i luften. Där ligger Excelsior från Lowestoft på plats. Folk och hamnvärdar hjälper till att knyta fast.
Men det är inte den sortens knop man vill ha. En tjej och en kille studsar iland och slår en snabb pålstek istället. Det är Seraphina från San Francisco och Isaac från Lowestoft. Namnen får jag ner i anteckningsboken under ett rosa barnparaply som fotografen fiskar upp ur ryggsäcken. Paraplyet är litet och snett, det öser på, bläcket flyter ut över sidan.
– Jag är verkligen långt hemifrån, skrattar Seraphina. Jag kommer från San Francisco, gick där i solen och drömde om att segla över Nordsjön. Och nu har jag gjort det! Det var coolt! Vår båt är tuff, tål allt. I går seglade vi utanför Lysekil i Beaufort 8 och vi loggade tolv knop med alla försegel, mesan och bara ett rev i storseglet. EXCELSIOR BYGGDES SÅ sent som 1921 när ångtrålarna tagit över hemma i England och fiskarna i Bohuslän redan köpt på sig sina kuttrar. En båt helt i original. Internationell. Kapten Karol Petryka kommer från Polen och berättar om seglingen tillsammans med båtsman Mette Bundvad från Danmark.
– Det är fantastiskt att segla i Bohuslän så nära klippor och skär. Synd att inte alla kunde ta sig hit till Gullholmen, men en sjöman kommer när han kan vet du. Nästa år hoppas vi på en ny smack festival, hemma i Lowestoft. Och då blir det tidernas fest! LOWESTOFT NÄSTA ÅR alltså. Världens gång räknar kallt med att vara på plats och rapportera från den lilla staden där det en gång fanns över 300 kuttrar i hamnen. Och då kan jag kanske också berätta den rysliga historien om vad som hände oss en gång på krogen, längst ut på piren.
Om den nästan råa spättan på tallriken. Om den svartklädde kyparen som gled runt som en förbindlig Ringo Starr-lookalike i skuggorna. Om kocken som mullrade ut ur köket i sina vita träskor. Om ett krogbesök vi aldrig glömmer.
Det var ju en fantastisk plan Seglarskolans Andreas Berne hade. Att samla alla kuttrar där det hela började, på Gullholmen.