Göteborgs-Posten

Räddades till livet

Namn: En njurtransp­lantation räddade livet på Håkan Hedman.

- MATHIAS PERNHEIM 031-62 40 00 namn@gp.se

En rad lyckliga omständigh­eter i livet har gjort att Håkan Hedman klarat livhanken. Mest tacksam är han över den transplant­erade njuren som han haft i 33 år och som fortfarand­e tickar på som ett schweizisk­t urverk.

Men vi backar och börjar i samma ände som Håkan Hedman själv brukar börja när han i offentliga sammanhang berättar sin dramatiska livshistor­ia, den med fotot från 1961 på en grupp barn i en sjuksal på Mölndals sjukhus.

– Alla på bilden utom jag är döda och de dog ganska kort tid efter att foto togs. I dag hade de överlevt. Jag brukar visa bilden för att visa hur utveckling­en har gått framåt. HÅKAN HEDMAN ÄR nio år på bilden. Han står med korslagda armar och tittar stint in i kameran. Nyligen har han diagnostis­erats med nefros, en sjukdom där cellerna i njurens kärlnystan är skadade och äggvita läcker ut i urinen. Håkan Hedman hade varit ovanligt trött en period innan och inte hängt med i samma takt som sina jämnåriga kamrater. När han plötsligt svullnade upp tog föräldrarn­a honom till en läkare i Sävedalen som konstatera­de ett skyhögt blodtryck och remitterad­e honom till Mölndals sjukhus. I nio månader var han inlagd.

– Läkarna trodde inte att jag skulle överleva, men det visste jag ingenting om då. Jag undanhölls all informatio­n.

Någon effektiv behandling fanns inte på den tiden och dialys var knappt uppfunnet. Håkan Hedman behandlade­s med vattendriv­ande mediciner, blodtransf­usioner och sängläge.

– Man hoppades att sjukdomen skulle läka ut av sig själv. Jag blev bättre, men inte helt bra.

NÄR HAN SKREVS ut gick det upp och ner den första tiden. Han gick på regelbundn­a kontroller för att hålla sjukdomen i schack.

Men så blev han successivt bättre och skoltiden förlöpte nästan helt utan komplikati­oner. Inte förrän han var runt 20 år kom symtomen tillbaka, och några år senare var han i så dåligt skick att han började med dialys och sattes upp på transplant­ationslist­an. Den gången gick det inte alls. Kroppen stötte bort den nya njuren efter bara tre veckor och Håkan Hedman fick återgå till dialys. Nio år senare fick han ett nytt glädjebesk­ed om att man hittat en ny passande njure.

– Det var inte lätt att hitta en njure som matchade. Jag hade fått många blodtransf­usioner och utvecklat mycket antikroppa­r. Men den här, som kom från Belgien, hade samma vävnadstyp så det såg lovande ut. Det var som att vinna högsta vinsten. Utan den hade jag inte suttit här i dag. HELT SMÄRTFRITT GICK det dock inte.

– Det tillkom en del tekniska komplikati­oner. Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan. Fyra gånger fick jag opereras innan det blev bra.

Åren innan transplant­ationen var Håkan Hedman jämt trött. Han gick på ren vilja och konstatera­r att om han hade mått så i dag hade han inte orkat kliva ur sängen.

Men efter transplant­ationen började det hända saker.

– Det var som ett nytt liv öppnade sig. Dialysen innebar att jag kände mig bunden till händer och fötter, men nu öppnade sig helt nya möjlighete­r. Jag brukar prata om livet före och efter transplant­ationen. Nu orkade jag träna och jag anmälde mig till World Transplant Games i Singapore 1989.

Med sjukdomen föddes ett starkt engagemang och därmed var steget inte långt till ett medlemskap i Riksförbun­det för njursjuka, som det hette på den tiden. Viljan att göra skillnad är fortfarand­e en drivkraft och som ordförande i Njurförbun­det gör han vad han kan för att uppmärksam­ma vad en njursjukdo­m innebär för den som är drabbad.

– Vi vill göra njurarna mer kända och aktivt påverka utveckling­en och forskninge­n.

I SOMRAS VAR han i Almedalen under politikerv­eckan och uppmärksam­made betydelsen av blodtrycks­kontroll för tidig upptäckt av till exempel njursvikt. Mycket handlar om att förbättra livssituat­ionen för njursjuka.

– Vi vill göra livet bättre för dem som drabbas. Vi vill öka patientinf­lytandet med fler dialysenhe­ter i landet och öka möjlighete­n till gästdialys när man har semester på annan ort. Vi arbetar också för att dialyspati­enter ska få mer dialys då många upplever att de mår bättre av det. Fler behöver transplant­ation och behovet av donatorer är stort. Det är en fråga som vi driver nu inför valet.

HÅKAN HEDMAN HAR trots sin sjukdom levt så vanligt han kunnat med studier och arbete. I dag är han pensionär från senaste jobbet inom färgbransc­hen men han är i synnerhet aktiv som opinionsbi­ldare. Han är gift med Karin och äktenskape­t kan han tacka njursjukdo­men för.

– Vi träffades i Idre i samband med ett arrangeman­g som förbundet ordnade. Karins syster var nämligen njursjuk. Njurarna förde oss samman.

Han lever ett bra liv utan komplikati­oner.

– Det är ju helt fantastisk­t egentligen. Jag är väldigt tacksam över att jag har klarat mig. Jag har haft en enorm tur.

”Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan. Fyra gånger fick jag opereras innan det blev bra”

”Det är fantastisk­t Jag är väldigt tacksam över att jag har klarat mig. Jag har haft en enorm tur”

 ??  ?? TRANSPLANT­ERAD. Håkan Hedman fick en ny njure för 33 år sedan. ”Det var som att vinna högsta vinsten. Utan den nya njuren hade jag inte suttit här i dag”,
TRANSPLANT­ERAD. Håkan Hedman fick en ny njure för 33 år sedan. ”Det var som att vinna högsta vinsten. Utan den nya njuren hade jag inte suttit här i dag”,
 ?? Bild: PRIVAT ?? ARMARNA I KORS. Håkan står mitt i bilden från Mölndals sjukhus 1961.
Bild: PRIVAT ARMARNA I KORS. Håkan står mitt i bilden från Mölndals sjukhus 1961.
 ?? Bild: MATHIAS PERNHEIM ?? säger Håkan, som är ordförande i Njurförbun­det.
Bild: MATHIAS PERNHEIM säger Håkan, som är ordförande i Njurförbun­det.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden