Räddades till livet
Namn: En njurtransplantation räddade livet på Håkan Hedman.
En rad lyckliga omständigheter i livet har gjort att Håkan Hedman klarat livhanken. Mest tacksam är han över den transplanterade njuren som han haft i 33 år och som fortfarande tickar på som ett schweiziskt urverk.
Men vi backar och börjar i samma ände som Håkan Hedman själv brukar börja när han i offentliga sammanhang berättar sin dramatiska livshistoria, den med fotot från 1961 på en grupp barn i en sjuksal på Mölndals sjukhus.
– Alla på bilden utom jag är döda och de dog ganska kort tid efter att foto togs. I dag hade de överlevt. Jag brukar visa bilden för att visa hur utvecklingen har gått framåt. HÅKAN HEDMAN ÄR nio år på bilden. Han står med korslagda armar och tittar stint in i kameran. Nyligen har han diagnostiserats med nefros, en sjukdom där cellerna i njurens kärlnystan är skadade och äggvita läcker ut i urinen. Håkan Hedman hade varit ovanligt trött en period innan och inte hängt med i samma takt som sina jämnåriga kamrater. När han plötsligt svullnade upp tog föräldrarna honom till en läkare i Sävedalen som konstaterade ett skyhögt blodtryck och remitterade honom till Mölndals sjukhus. I nio månader var han inlagd.
– Läkarna trodde inte att jag skulle överleva, men det visste jag ingenting om då. Jag undanhölls all information.
Någon effektiv behandling fanns inte på den tiden och dialys var knappt uppfunnet. Håkan Hedman behandlades med vattendrivande mediciner, blodtransfusioner och sängläge.
– Man hoppades att sjukdomen skulle läka ut av sig själv. Jag blev bättre, men inte helt bra.
NÄR HAN SKREVS ut gick det upp och ner den första tiden. Han gick på regelbundna kontroller för att hålla sjukdomen i schack.
Men så blev han successivt bättre och skoltiden förlöpte nästan helt utan komplikationer. Inte förrän han var runt 20 år kom symtomen tillbaka, och några år senare var han i så dåligt skick att han började med dialys och sattes upp på transplantationslistan. Den gången gick det inte alls. Kroppen stötte bort den nya njuren efter bara tre veckor och Håkan Hedman fick återgå till dialys. Nio år senare fick han ett nytt glädjebesked om att man hittat en ny passande njure.
– Det var inte lätt att hitta en njure som matchade. Jag hade fått många blodtransfusioner och utvecklat mycket antikroppar. Men den här, som kom från Belgien, hade samma vävnadstyp så det såg lovande ut. Det var som att vinna högsta vinsten. Utan den hade jag inte suttit här i dag. HELT SMÄRTFRITT GICK det dock inte.
– Det tillkom en del tekniska komplikationer. Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan. Fyra gånger fick jag opereras innan det blev bra.
Åren innan transplantationen var Håkan Hedman jämt trött. Han gick på ren vilja och konstaterar att om han hade mått så i dag hade han inte orkat kliva ur sängen.
Men efter transplantationen började det hända saker.
– Det var som ett nytt liv öppnade sig. Dialysen innebar att jag kände mig bunden till händer och fötter, men nu öppnade sig helt nya möjligheter. Jag brukar prata om livet före och efter transplantationen. Nu orkade jag träna och jag anmälde mig till World Transplant Games i Singapore 1989.
Med sjukdomen föddes ett starkt engagemang och därmed var steget inte långt till ett medlemskap i Riksförbundet för njursjuka, som det hette på den tiden. Viljan att göra skillnad är fortfarande en drivkraft och som ordförande i Njurförbundet gör han vad han kan för att uppmärksamma vad en njursjukdom innebär för den som är drabbad.
– Vi vill göra njurarna mer kända och aktivt påverka utvecklingen och forskningen.
I SOMRAS VAR han i Almedalen under politikerveckan och uppmärksammade betydelsen av blodtryckskontroll för tidig upptäckt av till exempel njursvikt. Mycket handlar om att förbättra livssituationen för njursjuka.
– Vi vill göra livet bättre för dem som drabbas. Vi vill öka patientinflytandet med fler dialysenheter i landet och öka möjligheten till gästdialys när man har semester på annan ort. Vi arbetar också för att dialyspatienter ska få mer dialys då många upplever att de mår bättre av det. Fler behöver transplantation och behovet av donatorer är stort. Det är en fråga som vi driver nu inför valet.
HÅKAN HEDMAN HAR trots sin sjukdom levt så vanligt han kunnat med studier och arbete. I dag är han pensionär från senaste jobbet inom färgbranschen men han är i synnerhet aktiv som opinionsbildare. Han är gift med Karin och äktenskapet kan han tacka njursjukdomen för.
– Vi träffades i Idre i samband med ett arrangemang som förbundet ordnade. Karins syster var nämligen njursjuk. Njurarna förde oss samman.
Han lever ett bra liv utan komplikationer.
– Det är ju helt fantastiskt egentligen. Jag är väldigt tacksam över att jag har klarat mig. Jag har haft en enorm tur.
”Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan. Fyra gånger fick jag opereras innan det blev bra”
”Det är fantastiskt Jag är väldigt tacksam över att jag har klarat mig. Jag har haft en enorm tur”