Så kan havsbotten räddas
HAVSMILJÖN: Fiskenäringen och miljörörelsen vill båda att det ska finnas gott om fisk i Västerhavet. Men när det gäller vägen dit går åsikterna isär. Nu försöker fiskenäringen ta itu med en av stötestenarna – bottentrålningen.
NYHETER: Sveriges fiskare har ett egenintresse i ett mer hållbart fiske. Stabila bestånd betyder en tryggad försörjning för framtiden. Tidigare har man tagit fram nät som ska sortera ut småräkor. Nu pågår ett projekt för att utrusta små trålare med skonsamma tråldörrar. Tanken är att minska skadorna från bottentrålningen, som river upp sediment och påverkar miljön för bottenlevande djur.
När LL 9 Svartskär rullar upp trålnätet som släpats efter båten är det fullt av genomskinliga geléklumpar från blåmaneter, men inga räkor. Måsarna som cirkulerar bakom aktern droppar besviket av en efter en. Den här gången var det inte meningen att det skulle bli någon fångst.
Niclas Hallberg, som varit fiskare sedan han slutade nian för 30 år sedan, har testat en ny typ av tråldörrar på båten. Tråldörrarna är de stora lämmarna av metall som håller det konformade trålnätets mynning öppen.
Det är också de som gör mest skada när de dras över botten, både genom direktkontakt och genom att de river upp sediment.
Den här sortens tråldörrar ska däremot ligga ungefär tre meter över botten. Tor Kvamme, från de norska tillverkarna Simrad, har suttit framför två skärmar i styrhytten och med hjälp av sensorer bevakat exakt var i förhållande till botten tråldörrarna har lagt sig. De har inte gått ner tillräckligt djupt.
– De vinklar sig för mycket utåt, vi får ta upp dem och justera fästningen, säger Niclas Hallberg och börjar spola av däcket. FISKARE HAR ETT egenintresse i ett mer hållbart fiske. Stabila bestånd betyder en tryggad försörjning för framtiden. Det är därför Sveriges fiskares producentorganisation, SFPO, tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet har dragit igång ett projekt som syftar till att utrusta små trålare med skonsammare tråldörrar.
Sedan tidigare har man tagit fram nät som ska sortera ut småräkor, eftersom ett förbud mot att kasta tillbaka bifångst successivt håller på att införas.
Samtidigt finns det andra som vill gå längre. Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna argumenterade i en debattartikel från den 5 juli 2018 för att flytta ut gränsen för var det är tillåtet att tråla. SFPO slog tillbaka och menade att det skulle bli dödsstöten för det kustnära, småskaliga fisket. INGER NÄSLUND ÄR expert på havsoch fiskefrågor på Världsnaturfonden WWF. Hon är medveten om att trålningen efter räka är en känslig fråga på Västkusten.
– Bottentrålning är enda alternativet som finns för räkfisket i dag, då är det inte konstigt att man reagerar starkt när någon vill begränsa den metoden. Fiskenäringen är intresserad av skonsamma redskap, men det finns inte i dag. Det går att anpassa trålen till att inte vara exakt på botten, men en viss effekt på bottenhabitatet blir det ändå. Man kan ha sorteringsrist som sorterar ut småräkor, men den fungerar bara till en viss gräns. Om för många av de små räkorna dör försämras återväxten.
Joakim Hjelm på SLU:s institution för akvatiska resurser i Lysekil, SLU Aqua, jämför bottentrålning med att skörda en åker. Det river upp sediment från botten som gör vattnet grumligare och frigör ämnen som legat lagrade i botten. Dessutom påverkas livsmiljön för bottenlevande djur som är föda för många fiskarter.
– Bottentrålning tror jag är svårt att göra på ett helt hållbart sätt. Men det är en trade-off. Ska vi ta upp vissa arter av fisk så har vi inte riktigt något bra alternativ.
Både Inger Näslund och Joakim Hjelm efterlyser en ekosystembaserad fiskförvaltning, som inte bara är anpassad efter hur mycket matfisk som kan fiskas upp.
– Både Sverige och EU är på väg dit, men den vägen är inte enkel, säger Joakim Hjelm. I dag har vi en sektorsförvaltning, där vi förvaltar varje bestånd för sig, miljön för sig och industriella processer för sig. Det går åt rätt håll, men det går väldigt långsamt.
Det finns flera problem med
”Bottentrålning är enda alternativet som finns för räkfisket. Då är det inte konstigt att man reagerar starkt när någon vill begränsa den.” INGER NÄSLUND Världsnaturfonden
dagens fiskeförvaltning. Dels ska olika länders specifika fiskeintressen jämkas ihop, liksom nationella intressen som rör rekreation, båtliv och miljö.
Dessutom är det svårt att skärma av områden när det gäller fisk. Fisken rör sig, helt enkelt.
– Förvaltning av havsmiljön är enklare, eftersom det är en nationell fråga. Fiskeförvaltningen ligger på EU-nivå, och blir därför långt mer komplex, säger Joakim Hjelm.
På kajen i Strömstad väntar Peter Ronelöv Olsson, ordförande på SFPO, på att LL 9 Svartskär ska komma tillbaka. Han tog initiativ till försöken med de nya tråldörrarna, och samarbetar med Hans C Nilsson på SLU Aqua.
– När jag är ute i resten av världen, på konferenser och branschmöten, ses jag som en miljöextremist, säger Peter Ronelöv Olsson. I Sverige är det jag som är boven.
”Var är debatten någonstans? Övergödningen är det största problemet, men i stället går man på fisket.” PETER RONELÖV OLSSON ordförande för SFPO
HaN ÄR mÄRKBaRT irriterad på Naturskyddsföreningen och WWF, som han menar fokuserar för mycket på fisket.
– Var är debatten någonstans? Övergödningen är det största problemet, men istället går man på fisket. Här på Västkusten är det mestadels små båtar, och vi jobbar med att göra vårt fotavtryck ännu mindre. Det är det nästan ingen annan som gör i Europa. Men jag är stolt över att vi har ett fiske, vi ska sköta det och lämna över det bättre till nästa generation. Vi är nedrackade av många, men vi jobbar på det. Vi anklagas ofta för att såga av den gren vi sitter på. Vi är måna om att den grenen ska vara väldigt stark, men det når aldrig ut.
Tester med skonsamma tråldörrar gjordes även för några år sedan, men då var tekniken inte ikapp. När danska företag lyckades ta fram en ny lösningen kunde SFPO och SLU söka bidrag från Havs- och vattenmyndighetens satsning på hållbart och skonsamt fiske. I Västerhavet är det framför allt selektiva redskap, som kan undvika onödiga bifångster, som behövs. NICLaS HaLLBeRG LÄGGeR till vid kajen för att justera tråldörrarna. För honom handlar försöken med nya redskap om överlevnad. Han har fiskat i hela sitt liv, och sett fiskeflottan minska för varje år. Förbudet att kasta tillbaka bifångster kommer att vara helt infört 2019, då gäller det att ha selektiva redskap på plats.
– Det är rätt väg att gå. Man ska inte kasta tillbaka död fisk. Men det kommer att bli tufft.