”Sverige borde inte ge en enda svensk skattekrona till den patriarkala och misogyna tanzaniska staten”
Jenny Sonesson
SEDAN FEM DECENNIER är Tanzania en av de främsta mottagarna av svenskt utlandsbistånd. När Sverige får en ny regering måste nästa biståndsminister ryta ifrån så det hörs till presidentpalatset i Dar es Salaam
I den svenska samarbetsstrategin för Tanzania understryks att mänskliga rättigheter ska genomsyra svenskt bistånd. Därför måste vi diskutera det sorgliga faktum att gravida skolflickor slängs ut ur landets skolor. Åtskilliga av dessa graviditeter är resultatet av barnäktenskap och sexuella övergrepp.
Eleverna har två val: fullfölja graviditeten och gå miste om utbildning eller genomgå en riskabel olaglig abort med livet som insats. Det är ett val som inget barn ska behöva göra.
Förra året lovade Tanzanias president John Magufuli att så länge han är landets president ska inga skolflickor som blivit med barn få lov att återvända till skolan eftersom de uppvisat ett ”omoraliskt beteende”.
TANZANIA HAR EN av de högsta siffrorna för tonårsgraviditeter i världen vilket hänger samman med att abort är förbjudet, och preventivmedel liksom sexualupplysning är sällsynt. En undersökning utförd av landets statistikbyrå visade att åren 2015 och 2016 hade över 20 procent av de tanzaniska flickorna mellan 15 och 19 år fött barn (Reuters 29/6 2017).
Enligt Amnesty International har uppskattningsvis 14 000 skolflickor i Tanzania relegerats bara mellan 2003 och 2006 för att de blivit gravida. Den amerikanska organisationen Center for Reproductive Rights beräknar att mer än 55 000 flickor har nekats utbildning på grund av graviditet mellan 2003 och 2013.
Mellan 2013 och 2019 ska det svenska biståndet till Tanzania uppgå till runt 5 miljarder svenska kronor enligt Sidas resultatstrategi. Det är således inga små summor Sverige ger den tanzaniska staten.
På Sidas hemsida framkommer det att ”budgetstöd är den biståndsform som Tanzanias regering föredrar”. Tanzania har sedan många år fått en stor del av det svenska biståndet i form av generellt budgetstöd.
DET INNEBÄR ICKE-ÖRONMÄRKTA pengar direkt in i statskassan. Sveriges generösa kravlöshet är stötande när det är ett välkänt faktum att Tanzania samtidigt har strypt tiotusentals gravida tonåringars möjlighet att få en utbildning.
Förra sommaren utlöste ett uttalande av Frankries president, Emmanuel Macron, en debatt om Afrikas framtid. Under en pressträff vid ett G20-toppmöte fick han frågan om inte kontinenten förtjänar ekonomisk Marshallhjälp av samma slag som USA gav efterkrigstidens Västeuropa.
Macron ställde sig avvisande och hävdade att ösa miljarder euro över Afrika inte är lösningen på problemet med svaga stater, korruption och befolkningsökning (Independent 11/7 2017). Sverige borde ta till sig av den franske presidentens ord. Att ställa krav är att bry sig om mänskliga rättigheter.
Sida skriver på sin hemsida att utbildning stärker demokratin i Tanzania. Därför borde Sverige inte ge en enda svensk skattekrona till den patriarkala och misogyna tanzaniska staten så länge landets flickor berövas skolgång. Det är feministisk solidaritet i praktiken.