Genuin kofösarromantik från Kanada

Colter Wall kommer från Swift Current, en stad med 16 000 invånare i Saskatchewan, Kanada. Det är kanadensisk midwest, äkta cowboycountry med vida prärier och mycket boskap att fösa. I Walls hemstad är rodeotävlingar alltjämt ett familjenöje på helgerna.

COLTER WALL FÖRVALTAR sin hemstats historia på ett omsorgsfullt vis. På sitt andra album petar han in några traditionals, alltså verkliga lägereldslåtar, som Night herding song och Tying Knots in the Devil’s Tail med egna sånger. Som också låter som att de hade kunnat hämtas ur ett arkiv med folkvisor från andra halvan av 1800-talet.

Från ett svenskt perspektiv finns förstås risken att Colter Walls tematik kan uppfattas som lite fånig: mer Bröderna Cartwright än Sam Packinpah om man säger så. Men han hamnar inte där. Inte med en gedigen, stadig och mörka berättelse som Manitoba man. Den hade lika gärna kunnat utspela sig på Västgötaslätten som på Saskatchewans vidder.

DÅ ÄR DET heller inga problem att låta sig roas av en rejäl dos revolvermansromantik i Wild Bill Hickock eller uppsluppen hästjazz som i redan nämnda och avslutande bagatellen Tying knots in the devil’s tail.

Colter Wall har med stor ivrighet jämförts med Johnny Cash och Kris Kristofferson, det är inte svårt att förstå. Men för mig är det inte så mycket tonart och frasering som är avgörande, utan i stället att han lyckas framföra den här typen av låtar med en övertygande trovärdighet. Något som är helt avgörande i all musik, men inte minst om du ska göra sträv, traditionell och krut-torr country.