Kreativiteten i menyn är lägre och enklare än förr
Det var inte den nödiga storytellinghistorien om krogens adress och som skvallrade om att ”här låg Oscar den andres kärleksnäste” som väckte intresset till liv från början för fem år sen. Det var kärleksfläsket som hade fått gotta till sig i en ugn under ett dygn och sen grillad i en katalansk kolgrill som kalllades Josper och sedan serverades med en syndig hoisin-sås och som fick alla att stöna av välbehag.
I halvtid såldes dock stället och med ny ägare, ja ni vet; det är inte alltid så lätt att förvalta någon annans koncept. Vilka ändringar bör göras? Ska ändringar ens göras? Hur moderniserar man sig? Åt Oscar den andre gnocchi, tro?
Det nya Grotesque behöll Josper, den katalanska kolgrillen som då var unik i Göteborg och som skröt om sina dyra vanor; kolen är specialkol och det går nämligen åt djävulskt mycket mer specialkol i Josper än i en vanlig kolgrill.
MENYN GÅR INTE att känna igen från förr. Visst, det är kvalitetskött fortfarande men kreativiteten i menyn är lägre och enklare. Eller så här: man kan inte längre välja mellan ”finmat eller folkmat” som förr – och såsen är inte längre gjord på oxsvans, persiljeskum och toppad med koriander och plommonkompott. Om man säger så. Nu är det i stället en strejt rödvinssås som kommer igen i flera rätter.
Lite italienskt har nu också smugit sig i det gamla hovsamma konceptet, och det är faktiskt där vi landar. En perfekt mediumrare-grillad tonfisk (de frågar inte ens om vilken stekgrad man vill ha) med en väldisponerad men återhållsam rödvinssås. Underst ligger en nedbäddad risotto, krämigt kokt, men både tryffelsmaken och svampen får man leta en stund efter.
Snyggt upplagt, men lite snålt tilltagen rätt.
Den medhavda gamla kocken som jag har med mig tvingar jag på en lammrack för nästan trehundra riksdaler. Ett stycke ryggrad av god kvalité, med perfekt stekgrad (som han inte heller fick bestämma nåt över) och snålt tilltaget gnocchi – och så får vi en repris av rödvinssåsen igen, men nu med en stänk dijon.
Vi sitter och äter och tittar ibland ut genom de stora härliga fönstren känner att vi nästan sitter med gatan. Det är vällagat ändå, men den där djupa kolgrillssmaken som Josper gav oss för fem år sedan känner vi inte längre. Grillsmaken, som var själva grejen, tillsammans med fantasifulla anrättningar som lirade med historien saknas oss.
KRÖGAREN ÄR TREVLIG och häller upp sitt rekommenderade vin, en glasdyr ripasso, samma till oss båda, och som funkar bra. Han säger att de har mycket att göra under shoppinglördagarna. Och det är exakt så Grotesque känns, som ett perfekt shoppinglördagsställe där man sätter ned kassarna och inte behöver bli besviken på maten. Till och med en tipslördagtv har installerats på väggen.
Vi frågar om vinet han häller upp finns på systemet, det gör det ”självklart inte”. Vi googlar och ser att vinet finns på systemet, i beställningssortimentet – och när vi ändå är inne på detaljer så blir det inte heller någon förrätt eller efterrätt då krogkollsbudgeten här på Grill Grotesque inte tillåter det.