Minnen ay mastervitsaren
Vardens gang :Det var Lennar Olsson som larde mig dra en vits. Per Andersson minns Molndals revykung
Lennart Olsson – en av Mölndalsrevyns grundare – avled på sensommaren, 80 år gammal. Han stod inte bara själv på scenen i tusentals föreställningar. Han var också mentor och inspiratör för flera generationer av skådespelare och underhållare från Mölndal.
Per Andersson minns honom med värme.
– Det var en skola för oss yngre att få spela Mölndalsrevyn med Lennart. Han var en revyräv av den klassiska typen, lite som Sten-Åke Cederhök. Lennart hade en nästan ofattbart bra publikkontakt.
– Jag var kanske tio år gammal när jag såg honom göra ”Hildur” första gången. Även om jag inte begrep något av satiren skrattade jag, för jag tyckte att Hildur var en så rolig figur. Och det var det ju också. Med Hildur hittade Lennart en figur som verkligen som en smäck klädd i grönt och med handväska.
– Det fantastiska var att han var nästan helt vitsbaserad. När jag var i tonåren och själv började spela i Mölndalsrevyn stod jag alltid i kulissen. Jag har aldrig sett någon dra vitsar som Lennart! Det var något med hans tajming och intensitet. Han kunde dra en vits som hela publiken hade hört förut, men han kunde göra det med en så oefterhärmlig och charmig schwung att applåderna nästan välte lokalen.
– Efter hand började jag ju skriva material och göra sketcher med Lennart. Han var otroligt generös med att dela med sig av idéer och erfarenheter. Det är ju egentligen inte riktigt klokt att han och jag satt och skrev sketcher tillsammans. Jag var i tonåren och han var nästan fyrtio år äldre. Man kan säga det var Lennart som lärde mig att dra en vits.
– Jag misstänker att hans tajming hade att göra med att han var så musikalisk. Han sjöng ju också, med en fin och jazzig känsla. Han brukade säga: det är aldrig fel att dra en vits.
– Vi gjorde ganska många föreställningar tillsammans, både i Mölndalsrevyn och i andra sammanhang. Vi hade verkligen sjukt roligt. Jag tänkte aldrig på åldersskillnaden. Han hade också en benägenhet att kasta sig ut i improvisationer. Då var det bara för mig att
också kasta mig ut. Jag hade inget annat val. Är det någon improvisation du minns särskilt?
– En gång skulle vi köra en sketch ihop på Mölndalsrevyn. Det var en ganska lång sketch och Lennart klev direkt ut på scenen och inledde med att kraftfullt dra slutpoängen! Jag fick liksom reparera sketchen och improvisera den baklänges för att vi skulle få ihop den. Sedan, när vi klev av scenen, sa Lennart uppmuntrande till mig: Ja, Per i dag var du verkligen ute och cyklade ...