Miljonbeslut om Fiskebäck
NYHETER: På onsdag fattas beslut i kommunstyrelsen. Då ska det avgöras om Fiskebäcks hamn ska muddras – ett ingrepp som utredarna uppskattar till mellan 126 och 166 miljoner kronor. För fiskarna i området är beslutet en ödesfråga.
FISKE: I 20 år har de inte kommit in med sina båtar i hemmahamnen. Nu hoppas fiskarna att kommunen ska muddra farleden, så att Fiskebäcks hamn ska få ett nytt liv. – Vi vill inte säga för mycket, men vi har planer till tusen, säger fiskaren Robert Ahlström. På onsdag ska kommunstyrelsen fatta beslut om hamnens framtid.
Johannes Claesson pekar söderut mot en liten holme som sticker ut från Sjöbacka och målar upp en bild av vilka möjligheter som finns: man skulle kunna öppna för besökare, som man gjort i danska hamnar, så att turister och andra intresserade kunde få komma och titta på fångsten på nära håll. Det skulle kunna bli liv och rörelse i hamnen, med lossning av fisk, serviceverksamheter, restauranger, besöksnäring.
Men där är vi inte i dag. Nu står vi på en karg och vindpindad plats, med stora tomma betongytor, för sedan 20 år tillbaka kommer fiskarna inte ens in i hamnen med sina båtar. Och för fiskarna innebär det inte bara att de just nu lever i ovisshet över var de ska ha sina arbetsredskap i framtiden. I förlängningen handlar det om ett kulturarv som de är rädda för att det ska gå förlorat.
– Det tråkiga är att våra ungdomar inte har kunnat gå ned till våra båtar på samma sätt som vi är uppväxta med att kunna göra. De har inte fått den närkontakten som vi fick, säger Lars Uno Bryngeld.
– Våra efterkommande undrar nästan om vi är fiskare. Vi levde ju in i fisket. Det var ju ett liv. Och nu: Frihamnen. Dit går de inte, så det här är kulturellt livsfarligt, säger Robert Ahlström. KURT CLAESSON SVEPER med handen åt andra hållet från kajen, norrut, där det ett antal nybyggda hus tornar upp sig längst in i småbåtshamnen.
– Du ser hur det ser ut, med lägenheter och bostadsbyggande. Händer det inget här nu med hamnen, så kommer det att pocka på ännu mer. Om tio år är kanske allting väck. Då är fisket borta, säger han.
Han har varit fiskare i 53 år och varit med om hur branschen förändrats, från att ha varit totalt okontrollerad till att bli en kraftigt reglerad verksamhet, med båtar vars position följs av myndigheterna i realtid, och fångstkvoter i förutbestämda vatten. Kvoter som mäts och prickas av på kilot. När Kurt Claesson började såg också fiskeflottan helt annorlunda ut: båtarna var avsevärt fler och betydligt mindre.
Som en följd av kvotsystemet och det reglerade fisket sysselsätter branschen färre personer, som för att kunna konkurrera skaffat sig allt större båtar.
– Folk undrar varför vi köper så stora båtar och säger ”det är väl bara onödigt”. Men det blir mer ekonomiskt och bättre för miljön. Vi har ju vår kvot. Att vi får med oss den på färre resor innebär en oljebesparing på 30-40 procent. Och det ger mer mindre tid ute till havs och mer tid hemma med familjen, säger Lars Uno Bryngeld.
Robert Ahlström tycker att kritiken är märklig. Precis samma utveckling, mot allt större fartyg, finns också när det handlar om godstransporter.
– När någon frågar varför vi bygger så stora båtar svarar jag: säg det till Maersk. Nej, det är löjligt prat. I SLUTET AV 1990-talet hade båtarna växt till en sådan storlek att de inte längre kom in i hemmahamnen i Fiskebäck. Sedan dess har de mer eller mindre intensivt drivit frågan om en fördjupning av farleden in i hamnen samt en utbyggnad med en ny kaj.
Men det har varit svårt att vinna gehör.
Och under tiden har de haft sina båtar på annan plats. Först vid Eriksberg och sedan 2003 i Frihamnen. Men där har de inte kunnat lossa sin fångst – det gör man sedan några år tillbaka i Skagen. Och om ett halvår blir de helt utan en fast bas. Kontraktet för kajplatserna i Frihamnen är uppsagda eftersom platsen behövs för annat när den nya Hisingsbron byggs.
– Efter Frihamnen har vi inget alternativ, så då är Skagen den plats där vi får ha våra båtar. Något annat vet vi inte. Nu ställs det på sin spets i och med att uppsägningen kom. Nu gör vi allt för att få en lösning, säger Kurt Claesson. Varför Skagen?
– Det handlar både om att fisken landas där och om servicen. Vi har tappat det helt här i Sverige, verkstäder och folk med kunskap. Ligger jag i Frihamnen och det skulle hända något och jag ringer i dag så kanske det kommer någon i morgon. I Skagen kommer det en gubbe på en timme, säger Johannes Claesson. PÅ ONSDAG ÄR det meningen att kommunstyrelsen ska fatta beslut i frågan om muddring av farleden in till Fiskebäcks hamn. Något som skulle göra det möjligt för fiskarna att få tillbaka den hemmahamn de inte kommit in i på 20 år.
Om det verkligen blir så är en annan sak. Ärendet har varit uppe på kommunstyrelsens bord vid ett flertal tillfällen, utan att beslut fattats.
– Tyvärr har man sett att de rödgröna försöker göra allt för att förhala och förhindra, säger Hampus Magnusson, kommunalråd (M).
Han har drivit frågan om en muddring av farleden under några år. Och före honom gjorde andra Mpolitiker samma sak. Men arbetet har gått trögt.
– Det har varit en väldigt njugg inställning från Socialdemokraterna och vänsterblocket. Vi har drivit frågan länge, men vi har inte kommit fram. Men nu har inte S-blocket majoritet i fullmäktige, säger han.
Därför vann Hampus Magnusson till sist stöd för motionen om att utreda möjligheterna för en muddring när den delen av frågan avgjordes av kommunfullmäktige 2016. De rödgröna var emot – eftersom de inte ansåg att samhällsnyttan av en muddring inte kunde väga upp de kostnader och de miljökonsekvenser muddringen förväntades ha.
”För de båtar som arbetar småskaligt är Fiskebäcks hamn funktionell utan muddring. Vi vill inte genomföra muddring i Fiskebäcks hamn till förmån för ett fåtal, mycket stora båtar”, skrev de rödgröna partierna i sitt gemensamma yttrande inför fullmäktiges beslut.
Två år senare ligger den utredning som de rödgröna ville stoppa färdig. Tvärtemot farhågorna visar den att miljökonsekvenserna inte är så stora som man befarade: ”Ett av syftena med utredningen var att finna om det fanns några miljömässiga faktorer som talade för att en muddring var otänkbar. Några sådana har inte hittats enligt stadsledningskontorets bedömning”, skriver tjänstemännen i beslutsunderlaget. UTREDNINGEN VISAR OCKSÅ att botten är lös, så att det skulle gå att gräva sig ned till de åtta meter en ny farled skulle behöva vara. Och bedömningen är att massorna inte innehåller några större föroreningar, så att de skulle gå att dumpa utanför Vinga. Prislappen bedömer utredarna till någonstans mellan 126 och 166 miljoner kronor.
Ulf Kamne, kommunalråd (MP) har dock inte ändrat uppfattning efter att ha tagit del av beslutsunderlaget. Han tycker fortfarande att man spelar ett högt spel med miljön och att den beräknade kostnaden inte alls står i relation till vad det skulle ge.
– En muddring är en väldigt stor miljöpåverkan, och det i ett känsligt område. Då behöver man värdera nyttan med det. Det är ganska få båtar vi pratar om och vi skulle nog hellre se att man tänker en annan lösning, som påverkar mindre, säger han.
Ulf Kamne tycker att moderaten Hampus Magnusson haft en storvulen och lätt nationalistisk hållning i frågan, när han argumenterat för att vi måste värna ”våra fiskare” och att det är viktigt att de kan landa sin fångst i Sverige.
– Det är väl mer en praktisk fråga. De kanske kan lossas i Varberg. Eller Lysekil, där finns det också en hamn. Ser du inget symbolvärde i att ha en stark fiskenäring i Göteborg?
– Jo, absolut. Men det måste vägas mot annat. Det finns en massa