Väljarna belönar principfasthet
”DET ÄR MÅNGA
kulturarbetare som bor här och de röstar ofta på partier till vänster. Många väljer säkert att flytta hit eftersom man vet att det bor många likasinnade här”, berättar en väljare från Midsommarkransen i Stockholm Direkt, en månad innan valet. Frågan är bara varför väljarna lämnade de grön-rosa och blickade längre ut på vänsterkanten.
Identitetsvänstern – det vill säga de som lever i borgerliga liv i en liberal miljö men röstar vänster är koncentrerade kring Midsommarkransen i Stockholms södra del. De sätter inte sällan tonen i landets åsiktskorridor och dikterar många gånger vad som är rätt och vad som är fel.
Genomsnittspriset för en lägenhet är cirka 66 000 kronor per kvadratmeter i Midsommarkransen och en överväldigande majoritet är högutbildade. Genomsnittsåldern är 39 år, vilket är lägre än genomsnittsåldern i Stockholm och Sverige och många räknas som höginkomsttagare.
Detta borde med all traditionell politisk grundkunskap räknas som ett borgerligt område men trots detta röstar en majoritet till vänster.
I ett av de centrala valdistrikten i Midsommarkransen – Telefonplan – fick vänsterblocket en tydlig majoritet. Till landstingsfullmäktige fick Vänsterpartiet mer än 25 procent, till kommunfullmäktige nästan 23 procent. Moderaterna fick cirka 15 procent i samtliga val och KD är försvinnande små.
DET MEST DRASTISKA
som man kan se är att väljarna gick tydligt från MP och FI till V i det annars grön-rosa Midsommarkransen. Miljöpartiets och Feministiskt Initiativs framgångar i tidigare val är nästintill utraderade, i vissa valdistrikt har de mer än halverats, och rösterna har gått tydligt till Vänsterpartiet.
Några slutsatser går att dra från detta. Vänsterpartiet har gjort en väldigt bra valrörelse och det beror nog inte enbart på att Sjöstedt själv bor i området och delade ut valsedlar på morgonen utan snarare att principfasthet är belönande och regerande är tärande. Miljöpartiet var ytterst nära att röstas ut från riksdagens lokaler i början på valnatten men klättrade senare precis ovan förfyra procentspärren.
Frågan är bara vad det var som gjorde att väljarna svek dem? Kan det vara gränskontrollernas om infördes under ett tydligt missnöje 2015 eller att de blev överkörda av( s) vid budgetförhandlingarna varje år?
Det visionära och människonära miljöpartiet blev offer för vad vika n kalla förregeringskansliets verklighet. Närde n praktiska verkligheten knackade på dörren fick MP se sina kärnväljare vända dem ryggen.
MÖJLIGEN VAR DET
också så att – för att ytterligare öka polariseringen och markera ännu tydligare avstånd mot Sverigedemokraterna – väljarna svek Miljöpartiet. För att lyckas med detta tog väljarna ytterligare ett steg vänsterut, till Jonas Sjöstedt.
Frågan är nu om Miljöpartiet kan återhämta sina kärnväljare vid Telefonplan och hur de planerar att göra det. Eller är de för evigt förlorade till Vänsterpartiet av polariseringsskäl?