Ge oss en idrottsminister –
De gånger idrott diskuteras i Sveriges riksdag är lätträknade. Därför är det hög tid att statusen på idrotten höjs. Sverige borde gå i bräschen och utse en idrottsminister – på heltid. KRÖNIKA
Idrottsfrågorna på regeringsnivå har de senaste åren haft flera ministrar med minst sagt varierande intresse. Cecilia Stegö Chiló (M) visste inte ens om att hon hade ansvar för idrottsfrågorna. – Skämtar du? Det har ingen sagt till mig, var hennes första kommentar när hon fick frågor efter Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2006. I STEFAN LÖFVENS regering ingår 22 ministrar, förutom han själv. Jag menar att det borde vara en självklarhet att en jobbar heltid med idrott. GP-sportens läsarresor till England blev snabbt fullbokade även i år. I november drar vi till London och mötet Tottenham-Chelsea och i januari väntar på Anfield. Fantastiska resor att se fram emot i vintermörkret. Ministrar som på heltid ägnar sig åt idrott är sällsynt i Europa. Just därför vill jag att Sverige går i bräschen och prioriterar idrotten, det skulle signalera hur viktig idrotten är från allra högsta instans. Och det är helt rätt tid att göra det nu. Idrottens utmaningar är enorma och föreningsutvecklingen oroväckande med stora samhällsmässiga konsekvenser.
Annika Strandhäll (S) är socialminister med ansvar för sjukvården. Det är ett ämne som engagerar enormt och som också tillhörde valets mest glödheta frågor. Det är också ett ämne som en minister kan jobba dag och natt med. DET GÖR SÄKERT Annika Strandhäll, men i allt detta skall hon också hinna med ett annat ansvarsområde – idrott och folkhälsa.
Och då är frågan: hur stor del av socialministerns vardag handlar om idrott?
Låt mig med emfas slå fast att jag har den största respekt för hur många timmar våra politiker jobbar. Deras arbetsbörda är i många fall, som i valrörelsen, direkt ohälsosam.
Jag förstår att Annika Strandhäll gärna vill vara på plats under OS och se när Charlotte Kalla vinner guld, att hon gärna promenerar runt i Stockholm med en landslagströja när vårt fotbollslandslag får hela sommar-Sverige att stanna upp. Eller inviger en ny konstgräsplan på Hisingen tillsammans med favoritföreningen IFK Göteborg. MEN IDROTTENS UTMANINGAR handlar i många fall inte om VM eller OS på fullsatta arenor, det handlar om vardagen för föreningar – att hitta en vettig sysselsättning för ungdomar en regnig måndag kväll i oktober i våra förorter.
Jag säger inte att bara för att vi utser en idrottsminister på heltid så löser vi alla problem, men det skulle sända en tydlig signal – och en sådan skall inte underskattas. JAG HAR TIDIGARE skrivit om vikten av att idrotten måste komma in i diskussioner i ett förebyggande syfte och att det i dag finns flera undersökningar som visar vilka enorma summor ungdomar som hamnat snett kostar i samhällsresurser.
Nyligen skrev GP om att EN gängkriminell kostar cirka 1,5 miljoner kronor per år, förutom den