Sarah Britz

”Så vi öppnar fönstren, byter svettiga lakan och stannar hemma när vi sovit dåligt. Accepterar att mage och rumpa har bytt plats.”

Om du vill veta hur ditt klimakterium ska bli – fråga din mamma”.

Så sa läkaren när hon intervjuades i Aktuellt. Helt plötsligt är klimakteriet på tapeten.Men när jag frågade min mamma hur hon hade det så svarade hon bara ”det var inget speciellt, vad jag minns”. Antingen minns hon dåligt. Eller så ljuger hon. Mest troligt är väl att det inte var något man skulle fundera på så mycket, framför allt inte prata om.

Det man inte medvetandegjort – det minns man dåligt.

Och det sker något intressant med ”saker vi helt plötsligt börjar prata om”. FÖR ETT ÅR sedan briserade metoo, tack och lov. Idag har vi kommit dithän att det går att separera det rent juridiska – de kriminella gärningar som hör rättsväsendet till; övergrepp, våldtäkter, hot och trakasserier från de handlingar som inte går in i brottsbalken men som är grogrund och gödsel för det förbjudna.

Jag pratar om den så kallade kulturen där vi alla med berått mod, oförstånd eller rädsla har varit, eller är, medlöpare. Det behövs inget förstoringsglas för att se den och här behövs en fortsatt granskning och självrannsakan.

Ingen Kulturprofil utan ett tilllåtande och accepterande socialt sammanhang. INGEN KULTURPROFIL UTAN kultur.

Här har många godhjärtade människor varit möjliggörare, men jag har inte hört ett enda vittnesmål från någon som törs problematisera det.

Det hade varit intressant att lyssna på, för det är med självrannsakan vi kommer framåt.

Om vi ska komma framåt måste vi våga minnas.

Samma sak är det med klimakteriet.

Övergångsåldern är ju inget brottsligt men fortfarande skamfyllt, kvinnligt hemligt sådär, svettigt på vissa ställen och torrt och tråkigt på andra. Det är något som det täcka könet bör hantera. I tysthet.

Ungefär som tafsandet på firmafesten eller att kallas hora i skolkorridoren.

Men något har äntligen hänt! När det i Aktuelltstudion börjar pratas om vallningar, sömnproblem, hjärtklappning – då är isen bruten.

Det är kanske så att alla mammor inte minns, för de fick inte plats i det offentliga samtalet. Men nu, när erfarenheter utbyts högt på bästa sändningstid blir det privata offentligt.

Platsen är tagen. Några får flytta på sig. SÅ VI ÖPPNAR fönstren, byter svettiga lakan och stannar hemma från jobbet när vi sovit dåligt. Accepterar att mage och rumpa har bytt plats på kroppen. Köper större kläder och dansar vidare i tillvaron.

Och ryter ifrån, utan att skämmas.

När kroppen blir gammal växer själen. När skinnet hänger stärks, konstigt nog, konturen. Och om någon frågar så säger jag: klimakteriet är förfärligt. Och fantastiskt.

Jag har äntligen blivit vuxen.