På världshaven fann han lugnet
Jonas Simonsson behövde frisk luft. Han fann den tillsammans med Alma – en åtta meter lång glasfiberbåt med inombordsmotor. För ett par månader sedan kom paret hem till Gottskär igen efter en drygt tre år lång världsomsegling.
När Jonas Simonsson tidigt om fredagsmorgonen den 26 juni 2015 stävade ut från Gottskär med sin åtta meter och tre centimeter långa Allegro 27:a vid namn Alma visste han inte när han skulle se Sverige igen.
– Ska man vara riktigt ärlig kunde jag inte ens vara säker på att komma tillbaka. Det kan ju hända saker på havet…
Men för Jonas fanns det få alternativ. Ett hektiskt liv i finansbranschen hade fört honom in i väggen med full kraft. När han sjukskrev sig 2011 tjöt tinnitusen ständigt i hans öron, och nattsömnen stannade ofta vid tre-fyra timmar.
Att ta sikte mot horisonten var ett sätt att överleva för den då 48-årige bohusläningen som sakta men säkert rört sig söderöver från barndomens Strömstad och Munkedal, via Uddevalla och Göteborg till Kungs- backa och Onsala – men den här gången siktade han längre så.
Gottskär – Anholt – Tyskland – Holland – Frankrike – Biscaya…
”Jag var verkligen ingen erfaren seglare, men hade läst en hel del om långsegling och vad jag kunde förvänta mig. Efter första natten vid danska kusten fattade jag beslutet att försöka gå över Biscaya innan mitten av augusti.
Den 12 augusti lade jag till i La Coruna – två veckor senare kom det riktigt tufft väder över Biscaya”.
…La Coruna – Portugal – Kanarieöarna – Kap Verde…
”Kanarieöarna är ett Mecka för alla seglare. Hösten 2015 kom min dotter Nathalie ner dit men efter det sågs vi inte förrän julen 2017 i Sydafrika.
Från Kap Verde till Tobago tog det 18 dygn. Sedan stannade jag i Karibien i tre månader”.
…Karibien – Panama – Galapagos – Franska Polynesien…
”När man kommer till Karibien måste man fatta ett stort beslut:
Antingen segla tillbaka till Sverige eller gå västerut - väljer man att gå igenom Panamakanalen väntar ett par års segling innan man är hemma i Sverige igen.
Det var en väldigt speciell känsla att gå genom kanalens sista sluss; ha världens största hav framför sig och inte veta vad som ska hända.
På väg ut till Galapagos hade jag sällskap av några delfiner, men när jag klockan två på natten seglade över ekvatorn stannade de kvar på norrsidan”.
…Tonga – Nya Zeeland – Papua Nya Guinea – Australien…
”Mellan Tonga och Nya Zeeland hade jag riktigt hårt väder, och höga vågor pressade ner masten i havet. Utanför Australien gick rorkulten av, men jag lyckades fixa den provisoriskt.
Nya Zeeland är lätt att tycka om. Där blev jag kvar i fem månader och hann vara ned om både julfirande och min egen 50-årsdag. Jag seglade mest på nordön, men reste också runt på land i fem veckor”.
…Bali – Mauritius - Sydafrika – Ascension – Surinam…
”Jag firade jul med Nathalie i Kapstaden och hade sedan min allra längsta överfart mellan Ascension i Sydatlanten och Surinam i norra Sydamerika – 31 dagar när allt måste fungera. På Atlanten förväntar man sig normalt inte spegelblankt vatten, men jag fick väldigt lugnt väder under en brännande sol”.
…Tobago – Karibien – Azorerna – Irland – Skottland…
”Efter 840 dagar var jag tillbaka i Tobago och drack ett glas champagne för att fira att jag klarat mitt varv runt jorden.
Den 18 maj 2018 lämnade jag Karibien och tog sikte på Azorerna när jag plötsligt fick radiokontakt med ett stort ryskt fartyg som undrade om de kunde bistå på något sätt. Det visade sig att killen vid mikrofonen var från Lur i Bohuslän”.
… Norska sydkusten – Skagen – Läsö – Gottskär.
”Mot slutet av resan revade jag seglen allt oftare. Det spelade ju ingen roll om resan tog ytterligare några dagar. Sista natten lade jag till på Läsö och funderade över vilka som skulle möta mig nästa dag. Jag fick vind i seglen redan tidigt om morgonen och när jag såg kajen i Gottskär ville jag bara hoppa i land och kramas”.