Möt krukväxternas exotiska sköna juvel
Exotisk, vacker och ofta lättskött – det är lätt att fastna för den färgglada och spektakulära orkidén, som dessutom blommar outtröttligt i den grå vintern. Och för den som vill avancera från brudorkidén finns det mängder av arter att upptäcka.
Säg orkidé och de flesta tänker på brudorkidén, den vackra och lättskötta Phalaenopsis som ger en färgklick till fönsterbrädan. Men faktum är att det finns en fantastisk variation inom orkidéfamiljen.
– Det är det som gör den så spännande, säger Marita Åkesson, som har en egen samling på flera hundra plantor.
MARITAS FASCINATION BÖRJADE med en skoorkidé, Paphiopedium insigne.
– Det var den man hittade i svenska hem förr. Den är svalväxande och passade bra på landet där vissa rum stod oeldade under vintern. Jag tyckte att den såg så spännande ut och jag tycker fortfarande väldigt mycket om skoorkidéer.
För den som inte har ett glödande intresse för just orkidéer utan mest vill ha en snygg inredning är brudorkidén ett utmärkt val, tycker Marita Åkesson.
För den som inte har ett glödande intresse för just orkidéer utan mest vill ha en snygg inredning är brudorkidén ett utmärkt val
– Om man får generalisera lite så är ju brudorkidéerna otroligt lättodlade, de behöver ingen specialbehandling, bara vatten, näring och ljus. De är tacksamma eftersom de blommar så länge, ibland i flera månader.
ORKIDÉN SLOG IGENOM på bred front i Sverige för snart 40 år sedan och i dag är den lätt att få tag på i handeln. Marita Åkesson har nischat in sig på de ovanligare sorterna och reser till Frankrike en gång i månaden för att hämta hem ovanliga orkidéer som
hon säljer via sin hemsida.
Vill man avancera från brudorkidén tipsar Marita om Cattleya.
– Där finns ett jätteutbud av stora, färgglada blommor med fantastisk doft! Brudorkidéer är ju oftast doftlösa. Nackdelen med Cattleya är att den inte blommar lika länge.
Bland Cattleya finns också många fina hybrider – något Marita rekommenderar för den som inte är väldigt erfaren. Det är alltid lättare att lyckas med hybrider än med rena arter.
– Jag brukar säga att besvärliga föräldrar får snälla barn – om man korsar två arter som är kända för att vara svårodlade blir hybriden ofta mer accepterande, den ställer inte samma krav på livet.