Elin valde att skaffa barn på egen hand
Redan i tonåren visste hon att hon en dag skulle bli mamma, på ett eller annat sätt. Men i stället för att leta efter den rätte, att få barn med, valde Elin Lindgren att bli förälder på egen hand. Nu är hon mamma till Mira.
Hon var 31 år när hon bestämde sig. Relationen hon varit i hade tagit slut och träffade hon ingen ny innan hon fyllde 35 som hon kände att hon ville skaffa barn med, så skulle hon göra det ensam.
– Jag vet inte om det låg så mycket allvar i det just då, säger Elin Lindgren och skrattar. Jag tänkte nog att jag skulle träffa någon.
Men i slutänden väntade hon inte så länge som planerat. Dagen då hon fyllde 35 år var hon fortfarande singel men redan gravid. Elin hade ganska snabbt insett att hon längtade mer efter barn än en ny partner – även om det dröjde innan hon kände sig helt redo, och kontaktade en klinik i Danmark.
– Jag blev sedan gravid på första försöket, berättar Elin. Jag hade verkligen jättetur, en lyckoträff!
BREDVID HENNE I soffan sitter lyckoträffen – den snart tvååriga Mira.
– Många kämpar länge, men för mig gick det väldigt snabbt från att jag bestämde mig till att jag plötsligt var gravid.
Elin förklarar att hon var öppen, från början, med att hon planerade att bli mamma på egen hand.
– Jag berättade för folk redan innan jag åkte till Danmark. Jag är jätteglad över det, och över att jag även sa som det var på jobbet. Eftersom jag inte hade någon hemma att dela allt med så blev kollegorna ett jättestöd. Jag har ju så klart haft familj och vänner att prata med, men kollegorna träffade jag varje dag.
ELIN BERÄTTAR VIDARE att hon aldrig kände sig orolig inför det faktum att hon skulle bli ensam med allt ansvar.
– Jag har haft inställningen att det är klart att jag fixar det. Jag tänkte mer på att det kanske skulle kännas ensamt, att inte ha någon att dela allt med. Men jag tycker nog ändå inte att jag varit så ensam som jag var rädd för – mycket beroende på att jag träffat så många andra ensamstående mammor genom Femmis. Min mamma har också varit här mycket och hjälpt till med Mira.
Femmis – Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation – gick Elin med i redan innan Mira föddes.
– Det har betytt jättemycket. Man kan känna sig ganska udda under föräldrautbildningen på MVC. Allt material är anpassat för att man ska vara två.
Elin gör en kort paus men fortsätter snart:
– Fast barnmorskan som höll i den föräldrautbildning jag gick försökte anpassa kursen lite. Och sedan var vi femton frivilligt ensamstående mammor som fick barn ungefär samtidigt, så vi bildade en egen föräldragrupp. Det kändes skönt.
Även för barnens skull, längre fram, är umgänget med andra Femmis-familjer betydelsefullt, menar Elin.
– Det ger dem ett sammanhang där de får träffa andra barn som kommit till på samma sätt, som inte heller har någon pappa. Från början var Femmis mest för min skull, men nu blir det mer och mer för Miras skull.
ELIN POÄNGTERAR DOCK att hon aldrig mött några negativa reaktioner kring hur hon valt att bli mamma.
– Jag har aldrig behövt förklara eller försvara mig. De flesta har snarare sagt ”wow, vad häftigt!” och undrat hur det går till. Många är nyfikna på hur det fungerar med donatorn – hur mycket man får veta och vad som går att välja.
Elin valde en öppen donator, något som dock inte var en självklarhet från början.
– Jag trodde att jag ville ha en så anonym donator som möjligt, minns hon. Men jag tänkte nog mest på mig själv då. Jag ville inte veta något. Sedan började jag tänka mer på mitt framtida barn och kände att det var dumt att stänga den dörren.
Elin ler en aning när hon lägger till:
– Så jag gick från att vilja ha en superanonym donator till en öppen med massa information. Nu kan Mira själv välja i framtiden om hon vill ta reda på vem det är.
Samtidigt som hon skalar en satsumas åt Mira konstaterar Elin:
– Jag vet ju inte hur andra har det, men det känns som att vi är en helt vanlig småbarnsfamilj. I dag kan jag inte tänka mig ett liv där jag inte skulle ha gjort det här. Jag är glad att jag inte väntade på den rätte. Det är så klart tufft ibland att vara ensam. Man gör allt – hämtar på förskolan, lagar middag… Men jag gick ju in i det här med vetskapen om att jag skulle vara ensam. Det är vardag för mig nu.
TANKARNA PÅ ETT barn till finns där, Elin vill gärna att Mira får ett syskon.
– Hade jag orkat så hade jag gärna haft en hel hög med barn, men det tror jag inte att det blir, säger Elin med ett skratt. Vi satsar på ett till i alla fall.
”Det ger dem ett sammanhang där de får träffa andra barn som kommit till på samma sätt, som inte heller har någon pappa”