Briljant inledning av GSO:s nya husartist
Carl Magnus Juliusson: ”Succé när den nederländska violinisten Janine Jansen inleder sin säsong som husartist hos Göteborgs symfoniker.”
Onsdagens konsert med Göteborgs symfoniker och dirigent Santtu-Matias Rouvali drar igång med associationer till ångmaskiner och industriella revolutionen.
Steampunk Blizzard heter det, komponerat 2017 av Daniel Nelson, och är ett kul och svängigt verk baserat på ett basgångsliknande motiv, i vilket tuban fått en framträdande roll, tillsammans med ljusa stråkar, visslingar och trombon-gliss. Det är enkelt att föreställa sig rök som blåser ur skorstenar och kugghjul som snurrar runt i takt till musiken.
FÖRST DÄREFTER GÖR Janine Jansen entré för att inviga sin säsong som ”husartist” – artist in residence – på Göteborgs konserthus med den polske tonsättaren Karol Szymanowskis första violinkonsert från 1916. Den har kallats en av världens första moderna violinkonserter och är ett synnerligen spännande verk från den tiden. Till form och harmonik är det tvetydigt och undflyende. Orkesterklangen är myllrande och stormig. Och för att skapa extra atmosfär har orkestern utökats med piano, celesta och två harpor. Den här av Szymanowskis olika perioder jämförs ibland med Debussy, men åtminstone jag tycker att det här verket känns radikalare och krävande på ett annat sätt. Jansen gör en briljant insats som solist. Det är skickligt, hypnotiskt och passionerat till tusen.
Passionen fortsätter sedan bokstavligt talat efter paus med Tjajkovskijs sjätte symfoni, Pathétique. Symfonin är Tjajkovskijs sista och utgör nästan en form av musikaliskt testamente efter ett liv kantat av sorg och depressioner. Bara nio dagar efter att ha dirigerat premiären i Sankt Petersburg dör han under omständigheter som fortfarande idag inte är helt klargjorda.
I RELATION TILL Szymanowskis moderna vaghet lyser Tjajkovskijs sjätte symfoni bara ännu starkare än vanligt i sin melodiska klarhet och känslomässiga direkthet – hela vägen från den vackra första satsen, via den lite annorlunda avhuggna valsen i fem-takt och den snabba tredje satsen, till den så rörande finalen. Ett omisskänneligt mästerverk i en både värdig och levande tolkning.