Personligt om klimatförändringarna
Scener ur hjärtat är en bångstyrig parad av dagboksanteckningar och eldfängda debattartiklar. Torgny Nordin läser en passionerad appell för en bättre värld.
BIOGRAFI MALENA ERNMAN OCH SVANTE THUNBERG Scener ur hjärtat Polaris
En famn full av eldfängda debattartiklar och en likaledes bångstyrig parad med dagboksanteckningar är Scener ur hjärtat av Malena Ernman och Svante Thunberg. Huruvida den senare ska räknas som författare är emellertid osäkert, för inledningen: ”Det här är min historia” antyder något annat.
HUR SOM HELST är det den kända sångerskans ord och tankar som står i centrum. Skrivna i stundens hetta känner man desperationens vanmakt och samtidigt kampviljan hos en kvinna som ståndaktigt beslutat sig för att vittna om allt. Allt? Ja, åtminstone om de egna psykiatriska problemen, om de bägge döttrarnas psykiska sjukdomar samt, inte minst, om de pågående klimatförändringarna vilka av familjen Ernman och Thunberg tas på djupaste allvar.
Endast till det yttre är Scener ur hjärtat en bok. Stilmässigt konstruerad som en krönika i kvällspressen och därmed karaktäriserad av nutidens journalistiska rådbråkande av språket med ofullständiga meningar och ständiga nya stycken staplade på varandra. Men det är, trots allt, en randanmärkning. För Scener ur hjärtat bör främst uppfattas som en personlig och äkta appell; en vädjan och ett krav om att det nu är dags att verkligen göra något åt klimatförändringarna.
Jag slår ihop boken samtidigt som IPPC, FN:s klimatpanel, publicerar sin nya rapport om följderna av global uppvärmning. Ånyo slås fast att målen inte lär nås. Värmeböljor och skogsbränder, stormar och torka har hemsökt klotet under den senaste tiden på ett sätt som saknar motstycke under holocen, alltså tiden sedan den senaste istiden, civilisationens era om man så vill. Passeras en och halv grads ökning – vilket snart görs – försvinner korallreven och situationen i polarområden närmar sig farliga brytpunkter.
ATT NÅGOT MÅSTE göras inser snart sagt alla utom president Trump, men frågan är vad och hur. Ökad skogsplantering, mindre köttätande och färre flygturer är bara några förslag. Det kräver emellertid en mentalitetsförändring, vilket är, tror jag, just vad Malena Ernman är ute efter.
En vädjan och ett krav om att det nu är dags att verkligen göra något åt klimatförändringarna.