Melvin pärlar mot cancer
När åttaårige Melvin Johansson förlorade sin gammelmoster Maggan i cancer rasade världen. Men ur sorgen växte skapandet. Nu pärlar han armband varje dag efter skolan för att hjälpa forskningen. – Jag hoppas att de hittar nya botemedel mot cancer så att in
Melvin Johansson har alltid varit kreativ, och gillar att pyssla och pärla. Fram tills nyligen var det mest för att det är roligt. Men i dag har pärlandet också fått en annan innebörd. I våras förlorade Melvin sin mammas moster Maggan i cancer, en person som stod honom väldigt nära. Nu är varenda pärla som han trär på tråden livsviktig.
– Det är därför som det står mota cancer på armbanden, det betyder ungefär stoppa cancer, säger Melvin, där han sitter vid köksbordet hemma i radhuset i Torslanda.
Framför sig har han glasburkar med pärlor i olika färger och bokstäver, verktyg och rullar med nylontrådar. Skolan har slutat för dagen, och när läxorna är avklarade är det som vanligt en stunds pärlande innan middagen. Armbanden säljs till förmån för Bröstcancerförbundet och kostar en hundralapp. Melvins mamma Linda Johansson och hans mormor Anki Johansson hjälper också till i dag.
– Det har blivit terapi för hela familjen att sitta och pärla tillsammans. Melvin gör de flesta armbanden själv, men vi pärlar också när vi hinner. Vi har fått fler beställningar än vad vi hade räknat med och alla pengar går oavkortat till Bröstcancerförbundets insamling, säger mamma Linda. PÅ VÄGGEN BREDVID Melvin hänger ett fotografi av en leende Maggan på favoritstället Skrea strand i Falkenberg, taget förra sommaren. Det är så Melvin kommer ihåg hen-
ne. Innan sjukdomen tog henne i sitt grepp.
– Maggan var världens snällaste och roligaste. Jag kallade henne för min gammelmoster eftersom hon är mammas moster, säger Melvin.
Men mest var Maggan som en extramamma åt Melvin. Hon bodde i närheten och ända sedan han var liten fanns hon alltid där för honom och hans tvillingbror Rasmus. Minnena av henne är många.
– Vi brukade göra mycket roliga saker ihop. Vi var på museum, åkte till stranden och gick i skogen och sånt, berättar Melvin.
Men bakom den glada och roliga kvinnan dolde sig också bröstcancern. Melvin var bara fyra år när läkaren hittade en knöl i Maggans bröst. Order cancer var ett svårt begrepp att fatta, när Maggan förklarade för Melvin att hon blivit sjuk.
– Jag kände en hund som hade fått cancer men ingen människa. Jag tyckte att det var tråkigt att Maggan blev sjuk och ville bara att hon skulle bli frisk igen, säger Melvin. Det gick bra, den gången. – Maggan fick behandling och operation och blev frisk igen efter några månader. Vi var så glada för att det var över, det var en jättejobbig tid, berättar Linda.
VARDAGEN FLÖT PÅ
igen. Utflykterna och gemenskapen med skojiga Maggan fortsatte för Melvin och hans tvillingbror. Fyra år gick, men i november förra året förändrades allt. Cancern hade kommit tillbaka i Maggans kropp.
– Läkarna hittade en tumör i höften och hon började gå på cellgiftsbehandling. Tyvärr hade hon också metastaser, berättar Linda.
Runt Lucia blev Maggan inlagd på Sahlgrenska. Det blev en ovanlig jul för Melvin, med julbord med Maggan på sjukhuset.
– Det var konstigt att se henne utan hår men hon var fortfarande lika glad och skojig som vanligt. Jag tänkte att hon snart skulle bli bra och komma hem igen, säger Melvin.
Maggan kom hem. Våren och ljuset stod runt hörnet, och det såg ut att gå åt rätt håll. Det var vad alla trodde.
– Maggan var världens mest positiva människa och hon ville inte visa eller delge sin sjukdom utåt. Vi trodde hela tiden att hon skulle bli frisk, hon var så glad och verkade må bättre. Men hur mycket hon egentligen visste vet jag faktiskt inte, säger Linda.
Till slut orkade Maggans kropp inte längre. En vecka efter att sista cellgiftsbehandlingen hade avslutats åkte hon in på Sahlgrenska igen, där hon somnade in en vecka senare i slutet av mars.
– Cancern hade spridit sig till hela kroppen och det fanns inget mer att göra, säger Linda.
Efter Maggans bortgång rasade världen för Melvin.
– Jag var jätteledsen och saknade henne jättemycket, säger Melvin.
Men när några månader hade passerat växte snart en idé fram. Pärlandet som han länge hade haft som hobby skulle kunna hjälpa andra cancerdrabbade.
– Jag hade sett andra sälja armband för cancerforskningen på stan, så då tänkte jag att jag också kunde göra det.
LINDA HJÄLPTE TILL
med den administrativa biten, och genom Bröstcancerförbundets hemsida startade de insamlingen ”Mota cancer med Melvin”. Linda skapade också en Facebooksida för insamlingen, och djungeltrumman gick snabbt. Målet på 2 000 kronor som Melvin satt från början nåddes redan efter ett dygn.
– Kompisar och kompisars kompisar ville köpa armband, och det spred sig bara vidare. Vi har till och med skickat armband till Spanien, säger Linda.
Målet har fått höjas hela tiden och i dag är insamlingen uppe i närmare 24 000 kronor. Målet är nu 30 000 kronor till årsskiftet, då slutdatumet är satt. Men kanske blir det en fortsättning. Finns det efterfrågan så fortsätter Melvin att pärla på sin lediga tid om eftermiddagar och helger.
– Nej det är fortfarande jätteroligt. Jag hoppas att forskarna hittar nya botemedel mot cancer, säger Melvin, som bland annat kommer att sälja armband vid Hemköp på Torslanda torg om drygt en månad (24-25 november). Vad tror du att Maggan hade sagt om hon såg dig nu?
”Jag hoppas att forskarna hittar nya botemedel mot cancer”