Inspireras av klimatångesten
Sedan tjugo år tillbaka är Watain ett av Sveriges mest omsusade black metal-band. Publiken längst fram lämnar deras konserter med blodstänk i ansiktet och intryck från en ond, diabolisk mässa som garanterat satt djupt avtryck.
– Vi tillhör en ganska extrem underground rörelse och visst ärv i vana vid att bli missförstådda, men under den här Sverige-turnén har vi fått väldigt mycket uppskattning. Det känns som allt fler förstår det vi försöker göra. Och det värmer, säger Erik Danielsson på telefon från hemmaplan där han vilar ut mellan spelningarna. I VÅRAS TURNERANDE Watain i USA och under sommaren satte man upp sin föreställning på festivalscener både i Sverige och utomlands. Erik Danielsson menar att den heta sommaren och den efterföljande klimatångesten inspirerade Watain.
– Det är en diabolisk stämning och folk är verkliga rädda för klimatförändringarna. Jag har tänkt mycket på det och det blir absolut intressant att använda i Watain-sammanhang, vi lockas av alla former av extremer oavsett vilka krafter som ligger bakom, säger Erik Danielsson och fortsätter.
– Effekterna av klimatet är något okontrollerbart och insikten att det finns sådana inslag i livet är nyttigt ta med sig in på en Watain-konsert. En spelning med oss är en plats där vi belyser och håller upp det dunkla och mörka. Jag tror att vi människor har ett behov att inte trycka bort de sidorna hos oss själva utan istället lära oss att umgås med dem. Om nu världen utanför konsertlokalen påverkar det som händer på scenen när ni spelar, varierar publikens reaktioner beroende på vilket land ni spelar i?
– Så är det absolut. I Sydamerika och Östeuropa är publiken passionerad på ett mer hårdhänt vis. Generellt sett skulle jag säga att responsen från publiken blir starkare och mer aggressiv på ställen där folk är mer utsatta och har haft det svårare än i mer välmående länder. Jag tror att du skulle få ungefär samma svar från ett punkband, man söker den där utlevelsen. Har er publik på hemmaplan förändrats genom åren?
– Det som har tillkommit är folk som inte är en traditionell black metal-publik utan människor som är nyfikna på vad vi egentligen håller på med. Sedan är det viktigt för oss i bandet att fundera på var vi ska vara i den kontexten. Black metal som fenomen kommer alltid vara en smal genre, men jag har ingenting emot att locka folk med ett bredare kulturellt intresse.
– Jag vill också skicka ett tack till vår yngsta publik. De hungriga artonåringarna som står längst fram tillför mer än vad de själva tror. Vilken är dina drivkrafter efter så många år i samma band?
– Det är gemenskapen mellan oss tre som bildade bandet och som fortfarande är kvar. Den betyder allt. Och att vi har lyckats hålla fast vid att leva och verka ostört utan censur eller pekpinnar. Vi gör fortfarande allt själva, bygger varje scenshow från grunden. Vi har otaliga sena nätter i turnébussen när vi ligger och bollar idéer om hur vi ska kunna göra allting ännu mer jävligt. Det ni gör på scenen är brutalt och säkert otäckt och stötande för många. Vem är du utanför Watain-världen?
– Jag bor en mil rakt ut i skogen, jag sitter här nu när vi pratar, det är en total kontrast till Watain och det är det jag behöver. Jag har behov av båda extremerna för att kunna fungera, jag behöver friktionen som uppstår mellan de olika tillstånden. Vad händer med dig när du lämnar skogen och åker till Göteborg för att spela?
– Innan turnébussen kommer och hämtar mig är jag liksom i ett vakuum, när vi sedan närmar oss en spelning hamnar jag i ett gränsland som kan vara ganska tungt att befinna sig i. Då blir jag stingslig och kan vara explosiv. Jag har lyckats jobba bort en del av det, men grejen är också att Watain uppstår i kollisionen mellan de olika tillstånden, de olika världarna. Det behöver alltså de här tvära kasten. Gör det att du är jobbig person att vara tillsammans med?
– Nej, tvärtom skulle jag säga. Jag är trygg i mig själv och har lagt mycket tid på att fundera över hur världen funkar och vem jag vill vara i den världen. Det har gjort mig till en harmonisk människa.
– Personen som jag är på scenen däremot – han går överhuvudtaget inte att komma nära eller prata med.
Ikväll spelar Watain på Trädgårn i Göteborg.
”Watain uppstår i kollisionen mellan de olika tillstånden, de olika världarna.”