”Har man väl sökt sig innanför dörren blir man varmt välkomnad.”

TEATERKÄLLAREN TOG ÖVER när Leif Mannerström och hans förhållandevis tillfälliga satsning Gropen checkade ut från Stora teaterns källarvalv.

Miljön och läget är på ett sällsamt vis både tacksamt och knepigt. Det är mysigt med källarvalven, men det är onekligen lågt i tak och känslan kan bli smått klaustrofobisk. Placeringen mitt i stan borde vara en dröm för varje krögare. Ändå är entrén förbryllande anonym. Har man väl sökt sig innanför dörren blir man dock varmt välkomnad. Trots de förhållandevis trånga utrymmena har man känslan av att få tillräckligt med utrymme.

SNABBT FÅR VI VETA att det är mindre portioner som gäller och att mellan fyra och sex rätter är lagom om man vill dela på två. Det är trivsamt att tillsammans diskutera sig genom de olika alternativen och vikta varandras önskemål för att kombinera ihop en bra måltid.

Vi bestämmer oss för friterade ostron med karamelliserad lökmajo och friterad salvia (35 kr), crème brûlée på pepparrot med rökt lax, fänkål, västerbottenost och forellrom (90 kr), tartar på hängmörad ryggbiff med kycklingskinn, rostad lök och fond (125 kr), svamp och svartrot med dragon och maltvinäger (115 kr) samt entrecôte med jordärtskocka, kål, persilja och Wrångebäcksost (160 kr).

EFTER EN KORT men engagerad överläggning med servitören väljer vi bort det naturvin som först fångat vår uppmärksamhet och väljer i stället ett friskt veteöl: belgiska Vedett Extra White försiktigt smaksatt med koriander. Det visar sig passa bra till hela menyn.

I väntan på maten serveras vi en bit focaccia-bröd som ställs fram i en liten gjutjärnspanna där det finns rikligt med olivolja och ovanpå en vacker rosmarinskvist som vi använder för att piska fram lite extra smak i brödbiten. Det stillar också den värsta hungern.

VI FÅR RÅDET att börja med ostronen och tipsas om att de ska ätas i en tugga medan de fortfarande är lite varma. Pang säger det i munnen, redan här toppar kvällen med en spännande smaksensation där det på ytan krispiga och på insidan skönt mjuka ostronet tillsammans med den karakteristiska salvian och en skönt fet majo är en briljant idé som funkar i praktiken. Kul!

Även med crème brûléen har man försökt skruva till något nytt, dock med mindre lyckat resultat. Det blir mer som en fadd laxpudding än det som vi hoppats på: en rätt där pepparroten och osten sätter rejält avtryck. Lockande på pappret, något av stolpe ut när den kom på bordet. Vi applåderar dock gärna svampen och svartroten med sina höstiga, tydliga smaker och distinkta konsistens och textur. Entrecôten är också bra, jordärtskockan rundar av smakerna tillsammans med den ordentligt reducerade rödvinsskyn. Möjligen hade vi önskat oss lite flingsalt att addera efter behag.

VI SLUTAR SÖTT, FÖRSTÅS. En mer traditionell crème brûlée, smaksatt med espresso (65 kr) samt grillad citronsorbet med lakritskaramell (50 kr). Alla som åkt Danmarksbåt som barn vet ju att lakrits och citron funkar ihop och vi uppskattar hur det rivna, grillade citronskalet sätter en lite sturskare karaktär på sorbeten. Den franska klassikern tillför inte så mycket i det sällskapet.