Adam Cwejman:

Tyvärr är slutsatsen att det vi såg i Göteborg förra året snarast ska betraktas som en anpassning till en ny europeisk normalitet.

För lite mer

än ett år sedan i december kastades ett antal molotovcocktails mot synagogan i Göteborg. Ingen skadades och branden dämpades av kraftigt regn. Attentatet skapade däremot skräck och panik bland de som befann sig i det intilliggande församlingshuset. Ett år senare dömdes tre män till fängelse för dådet.

Attacken mot synagogan var ingen isolerad händelse. Göteborgsjudarna fick erfara vad många andra judar i Europa de senaste åren fått se betydligt mer av; rasism uttryckt genom direkta våldshandlingar.

Den förvärrade situationen beskrivs i en omfattande studie utförd av EU:s byrå för mänskliga rättigheter. Undersökningen bygger på intervjusvar med 16 395 judar i tolv EU-länder, inklusive Sverige. Studien har således, relativt en del tidigare liknande studier, omfattande underlag. 89 % av respondenterna anser att antisemitismen har blivit värre de senaste fem åren.

Tydligt är att problemet med antisemitism i Västeuropa främst härrör från radikala muslimska kretsar, personer med bakgrund i Mellanöstern och av personer som sammankopplar judar med Israel. Kopplingen till högerextremism

eller kristen fundamentalism, är, om man ska lita på respondenterna, relativt sett, låg. Omvänt är det i Ungern och Polen. Där är antisemitism utförd av radikala muslimer obetydlig medan den högerextrema antisemitismen helt dominerar.

Frankrike och Polen är de länder där antisemitismen, enligt de tillfrågade, ökar snabbast. Det är uppenbart från två olika håll: I Frankrike har attackerna från radikalt muslimskt håll föranlett en accelererande emigration från landet. I Polen har betydligt mer antisemitism börjat förekomma i sociala medier de senaste åren.

De länder där judar utsätts mest för fysiskt våld är Belgien, Tyskland, Polen, Nederländerna och Frankrike. Intressant är att Ungern av respondenterna beskrivs som det säkraste EUlandet att vara jude i.

På frågan om judar undviker att bära judiska symboler offentligt var franska, danska och svenska judar mest restriktiva medan de ungerska judarna var mest öppna med sin religiösa tillhörighet. Det är även de ungerska judarna som oroar sig minst för såväl verbal som fysisk misshandel. Mest oroar sig de franska judarna.

Trots uppmärksamheten som riktats mot den oförblommerade antisemitismen som sprids i ungersk offentlighet tycks problemet enligt tillfrågade judar vara betydligt större i Frankrike och Sverige än i Ungern. För Sveriges del

visar siffrorna att nästan hälften av förövarna haft extrema muslimska uppfattningar, en fjärdedel hyst vänsteråsikter och att antisemitiska angrepp härrörande ur den extrema högern stått för en femtedel av angreppen. Givetvis går det inte alltid att veta vilka uppfattningar förövaren har. Rapportförfattarna noterar därför att kategorin muslimer med radikala ståndpunkter ofta kombinerades av respondenterna med ”vänsteråsikter” samt ”ungdomsgäng” av respondenterna.

Tyvärr är slutsatsen av rapporten att det vi såg i Göteborg förra året snarast ska betraktas som en anpassning till en ny europeisk normalitet. Lyssnar man på respondenterna så är det stora problemet i Västeuropa inte en plötslig högerextrem våg riktad mot judar utan dåd utförda av radikala muslimer som motiveras av Israel i sitt judehat.