Arne Larsson: Budgetbeslutet underlättar inte jakten på en ny regering

Moderaterna och Kristdemokraterna lyckades med hjälp av Sverigedemokraterna få igenom sin budget. Det innebär dock inte att deras chans att bilda regering inom den närmaste tiden ökat.

För fyra år sedan hade vi en regering som inte fick igenom sin budget. Nu har två partier som misslyckats med att bilda regering fått igenom sin budget.

Orsaken har varit densamma båda gångerna: Sverigedemokraterna vill inte acceptera den praxis som finns och sätter därmed gamla regler ur spel.

För att bilda regering måste man tolereras av riksdagen. Det innebär att mer än hälften av riksdagens ledamöter inte får rösta nej till en statsministerkandidat. För fyra år sedan kunde Stefan Löfven tillträda som statsminister eftersom överenskommelsen med Alliansen sa att det mindre av de två traditionella blocken skulle släppa fram det större.

Men i och med att Sverigedemokraterna röstade på Alliansens budget – trots att praxis är att man lägger ned sin röst efter det att det egna förslaget fallit – fick regeringen Löfven inte igenom sin budget hösten 2014. Något som sånär innebar extra val.

Nu väntar vi fortfarande på en ordinarie regering, drygt tre månader efter valet. Övergångsregeringen lade av den anledningen fram en ganska avskalad budget. Enligt statsminister Stefan Löfvens sätt att se det borde den antagits av riksdagen, så att en ordinarie regering – när den väl finns på plats – får så stor möjlighet som möjligt att bedriva sin ekonomiska politik. Moderaterna och

Kristdemokraterna ser det annorlunda. I riksdagens talarstol argumenterade Elisabeth Svantesson (M) för att vi visserligen har en övergångsregering – men vi har ingen övergångsriksdag. Och utanför riksdagshuset finns det problem som måste tas om hand.

Precis som för fyra år sedan var det Sverigedemokraterna som fällde avgörandet. När partiets egen budget fallit röstade de på M och KD.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Tja, att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och att deras röster räknas, förstås.

Samt att de spelregler som fungerade så länge det fanns två tydliga block inte längre är användbara.

En slutsats vi däremot inte kan dra är att det här underlättar möjligheterna för Ulf Kristersson att bilda regering. Regeringsbildningen och budgetprocessen är, som påpekats, två helt olika saker. Som dessutom är omgärdade av olika regelverk.

En budget går igenom om den får flest röster.

En statsminister måste tolereras av mer än halva riksdagen.

M och KD lyckades skrapa ihop 153 röster på sin budget. Tillräckligt för att vinna omröstningen – men om Ulf Kristersson ska bli statsminister kan han inte ha alla de som inte stöttade hans budget emot sig. Och det har han just nu.

Nu skulle man kunna tänka sig att det faktum att den gick igenom talar för att riksdagen är mer höger än vänster. Och att de andra partierna borde släppa fram Ulf Kristersson, nu när landet ändå ska styras med hans budget.

Men nej. Så enkelt är det inte. Centerpartiets och Liberalernas enda anledning att rösta nej till Ulf Kristersson – vilket de gjorde tidigare i höst – var att en Kristerssonledd regering skulle bli beroende av Sverigedemokraterna.

Den saken har budgetomröstningen inte ändrat på. Snarare tvärtom. Utan Sverigedemokraternas aktiva stöd hade budgeten inte gått igenom. Och precis på samma sätt skulle en M-ledd regering vara beroende av att få med sig SD i mer eller mindre alla enskilda frågor.

Så varför C och L skulle ändra sig på den punkten är svårt att se.

Men där är vi inte än. Först ska Stefan Löfven prövas – och med all sannolikhet – röstas ned av kammaren, nu på fredag.