Per Lindvall: Nu väntar en rejäl uppförsbacke för pensionsfonderna
Fjolåret var lite som natt och dagförde båda Göteborgsbaserade A P-fonderna. Andra AP-fondens resultat var sämst i klassen medan sjätte AP-fonden var bäst. Men ett enskilt år är inte avgör andeidet ultra maratonlopps om pensionsförvaltning utgör. Nu väntar en rejäl uppförsbacke.
Men jämförelsen mellan fonderna haltar. Andra AP-fonden har mestadelen av sitt kapital på publika marknader, där både aktier och obligationer hade ett tungt år ifjol, och backade med 1,2 procent. Sjätte AP-fonden har det mesta i riskkapitalfonder, som sätter värdena efter egna modeller, redovisar en avkastning på 9,6 procent. Att värdena på dessa innehav inte påverkades av börsturbulensen under hösten är i mycket en fiktion.
Huvudförklaringen till att andra AP-fonden i fjol blev sämst av de fyra stora, även om skillnaderna är små, var att de övriga, med tredje AP-fonden i spetsen, hade en större exponering mot riskkapital, fastigheter och andra icke noterade tillgångar.
Den låga avkastningen för de stora AP fonderna är i sig ett problem. För de kommer att testas rejält framöver, då stora pensionsavgångar och allt längre livslängd gör pensionssystemet allt mera stressat.
Vår statliga inkomstpension har två finansieringskällor. Merparten av pensionerna betalas direkt via arbetsgivaravgifterna. Dessa backas också upp av de så kallade buffertfonder, de fyra stora AP-fonderna och bihanget sjätte AP-fonden, som har en tiondel av de andras storlek. Tillsammans förvaltar de 1 384 miljarder kronor, men ändå så täcker de bara runt 15 procent av det beräknade värdet av statens framtida pensionsutfästelser. Så det som är mest betydelsefullt för de framtida statliga pensionerna är tillväxten för sysselsättning och löner, inte kapitalavkastningen.
Men buffertfonderna saknar inte betydelse för pensionssystemet. Så som prognoserna nu ser ut så kommer de att löpande tappas på pengar. I fjol var det 27 miljarder kronor, vilket kommer att stiga år för år.
Den lösning som är tänkt att öka AP-fondernas framtida avkastning är att de sedan årsskiftet ska bli mer som sjätte AP-fonden, och få placera upp till 40 procent i onoterade tillgångar. Till stöd för detta anförde AP-fondsutredningen att riskkapitalfonderna över tid har visat både högre avkastning och lägre risk än konventionella placeringar. Det senare är stolligt. En icke likvid placering, som dessutom ofta har en hög belåning och behäftad med långtgående åtaganden, har naturligtvis en högre risk än något som kan säljas på dagen.
Det är inte alls säkert att framtiden är lika ljus när vi nu går in i en mer turbulent period där risk handlar mer om framtida betalningsförmåga
Och ska vi vara ärliga så förklaras en stor del av överavkastningen förrisk kapitalfonder, liksom fastigheter, avd e fallande realräntorna under de senaste tio åren. Det är inte alls säkert att framtiden är lika ljus när vi nu går in i en mer turbulent period där risk handlar mer om framtida betalningsförmåga. M ankan också betänka att om sjätte A P-fondens gamla löntagarfond still gångarföljt Stockholmsbörsen i stort sedan 1996 hade de ursprungliga 10,6 miljarderna varit 70 och inte dagens 35 miljarder kronor.