Gudarna som trampade fel
Världens gång: Det står ju faktiskt inte ett ord i Bibeln om hur olämpligt det är att använda för mycket fossila bränslen. Lars Fritsch drar slutsatsen att människan är benägen att tro på fel gudar.
Om jag ett slag får bli lite blasfemisk så skulle jag vilja påpeka att vi trott på alldeles fel gudar de senaste årtusendena.
Ursprungligen trodde vi på gudar som höll till i märkligt formade klippblock, i ärevördiga gamla träd och vattendrag med konstiga lopp och sjöar med klippiga stränder. Vi dyrkade det mesta som levde och rörde sig, solen och månen och regnet och åskan och hagelskurarna och snöstormarna.
Vi trodde att allt levande var besjälat och att vi var satta att tillbe och vårda det. Vi gjorde en offerrit vid det egendomliga stenblocket, ty jakten hade inte varit god, vi svalt och offrade den sista härskna haren för bättre jaktlycka, men åt upp bitarna själva, för vi svalt ju.
Vi bad trädet om ursäkt innan vi högg ner det och sälen innan vi klubbade den. Vi dyrkade naturen och ville den väl.
Och vi trodde att våra förfäder var heliga och vördade dem och ägnade oss åt att begrava våra döda på konstfärdiga vis. Åt de rika och mäktiga byggde vi gånggrifter och hällkistor och lade upp väldiga rösen. Och så höll vi på i några hundra tusen år. Och ingenting särskilt hände och ingenting motsade att vi kunde hålla på med det i några hundra tusen år till.
Men så inträffade något. Vi började tro på gudar av annat slag.
De var inte naturväsen och styrde och ställde med torka och översvämningar, utan mänskliga och råkade ut för samma galenskaper som vi själva. De hette saker som An och Nanna och Gilgamesh (som dock inte var alltigenom gud eftersom han var en tredjedel människa) och hamnade i predikament av alla de slag. Som att han ramlade in i en berättelse som är så oerhört lik historien om Noa i Första Mosebok, att de som skrev bibeln måste ha gjort sig skyldiga till upphovsrättsintrång.
Ungefär samtidigt värktes en religion fram om Brahman, världsanden, som var något mer filosofiskt lagd; det gäller för människan att få slut på cykeln av födelse, död och återfödelse genom goda gärningar och uppnå tillräckligt hög karma för att äntligen få uppgå helt och fullt i Brahman.
På annat håll hette gudarna Horus, Isis och Ra. De var undanglidande varelser, som kunde uppgå i varandra och skifta gestalt och inte brydde sig så särskilt mycket om oss människor. Å andra sidan kunde också vi, förutsatt att vi var faraoner, bli gudar – och till och med vanliga människor kunde bli gudomliga, men först efter döden. Över den och återfödelsen styrde Osiris.
Lite norrut fanns så småningom gudar som Zeus, Hera och Poseidon. De var äventyrliga väsen som ägnade sig åt att jävlas med varandra och gjorde allt för en bra historia. De ställde också till det på alla sätt för oss människor, låg gärna med de vackraste av oss så att vi kunde sätta halvgudar till världen. Deras skapelsehistoria var mycket komplicerad och innehöll en myckenhet av uppätna spädbarn, incest och avskurna testiklar som kastades i sjön och därmed skapade Afrodite.
Allt sådant menade Siddharta Gautama var förkastligt, ja, han gick så långt att han ansåg att hela människan existens uteslutande var begär som bara ledde till elände och lidande, men att man kunde undkomma det genom den åttafaldiga vägen som ledde till nirvana. En religion helt utan gud.
Men det skulle bli ändring på det.
Den gud som nu dök upp var inte nyliberal precis; du skall inga gudar hava jämte mig: han ville ha monopol.
Han kom med bud riktade direkt till oss om hur vi skulle leva, vi skulle inte stjäla och inte döda, vilket vi heller inte tidigare ägnat oss åt i någon större omfattning, annars hade vi väl knappast överlevt så länge som gjort fram till dess.
Han skrev sina påbud i sten, och det var skriften som gällde. Och han hade i sina tre skepnader mycket att säga om hur vi skulle uppföra oss och klä oss och vilka husgeråd som skulle diskas separat och annat som ställde till det för oss i vår vardag – men hade ingenting att säga om att kolet skulle förbli i marken.
Du skall icke bryta kolet. Du skall icke bränna petroleumprodukter.
Du skall icke slänga plast i haven.
Viktiga bud som vi borde ha fått av en förutseende gud, men de saknades.
Så nu står vi där med vår tvättade hals.
Vi borde hållit fast vi de gamla gudarna, de som sa oss att naturen var helig och att man borde vara varsam med den för annars visste man inte vad tusan man ställde till med.
För naturen måste vi uppenbarligen underkasta oss och lyda, på det att det må gå oss väl och vi må länge leva i vårt land.
Det hade vi glömt.
”
Lite norrut fanns så småningom gudar som Zeus, Hera och Poseidon.