Jubel för historiskt VM-guld
Skidor: Efter en dramatisk spurtduell tog det här laget hem Sveriges första VM-guld i damstafett någonsin. Charlotte Kalla ryckte och tog ledningen på tredje delsträckan. Stina Nilsson höll undan för Norges Therese Johaug och säkrade segern.
Charlotte Kallas mäktiga ryck bäddade för rysaren som gav ett historiskt svenskt VM-guld i stafett. Men allt hängde till slut på Stina Nilsson. På viljan, kunnandet, den taktiska kylan och förmågan att trycka undan smärttröskeln.
Med ben dränkta i mjölksyra knäckte hon Therese Johaug på upploppet.
I mål var Stina Nilsson 3,1 sekunder före norskan – den svåraste motståndare hon kunde ha – efter en våldsam spurt som har alla möjligheter att bli en svensk idrottsklassiker, en som står sig mot tidens tand.
Då bjöd Nilsson, snudd på utmattad, på citatet som sammanfattar vad som drev henne och vad hon går för som idrottare.
Direkt in i SVT-kameran kom:
– I dag dör jag hellre än att bli tvåa. TV-puckshögen var avklarad – med Stina Nilsson underst som sig bör – och det där ofta svårbeskrivliga, omedelbara lyckoruset hade hunnit rinna genom kroppen. Kvar fanns glädje och en stolthet hon lättare klädde i ord.
– Jag är så sjukt stolt över mig själv. Alla har varit så förstående och har stöttat mig, säger Nilsson och rabblar upp lagkompisar, tränare och ledare som gjorde vad de kunde för att få henne i tävlingsdugligt skick, men utan att hetsa fram formen.
Hon som fruktade, rent av själv trodde, att VM i Seefeld försvann i fjärran samtidigt som det högg till i låret borta i Otepää i januari, åker nu hem från världsmästerskapet med två guld (sprintstafett och stafett) och ett silver (sprint).
Någon tremil i morgon blir det inte.
– Mycket har varit väldigt bra. Jag är mer än nöjd med hur kroppen har fungerat men jag tror inte att jag är redo för en tremil, säger Nilsson.
Kanske heller inte huvudet. Fysiskt tog Stina Nilsson ut sig maximalt. Hon har ”aldrig varit så trött”. Mentalt måste hon också ha varit helt dränerad. Med en ledning – ordnad av Charlotte Kalla – på nästan 19 sekunder ut på sista sträckan var det plötsligt den jagande Johaug som hade allt att vinna och Nilsson den som riskerade att bli upphunnen och passerad.
– Jag var så jagad av Therese, så det var ganska stressande. Men jag är så glad att jag kunde hålla emot och vinna, säger Nilsson.
– Varje meter som hon inte var ikapp mig var en vinst. Det var inte en fråga om hon skulle komma ifatt utan när och jag är tacksam för att hon kom ikapp så sent. Jag visste hur jag skulle ha det, men det var inte mycket att spela på. Det är inte bara att ta den sista backen utför. Jag var så trött och det gällde att stå på benen. Jag var beredd att fajtas hela vägen.
Nilssons spurt säkrade guldet, men frågan är om hon klarat Johaug om inte Kalla ännu en gång visat vilken skicklig stafettåkare hon är.
Kalla har haft ett jobbigt VM och veteranen var osäker på formen inför stafetten, där Norge var klar guldfavorit. Men när det gällde som mest plockade hon på sin tredje sträcka fram det mesta och det bästa ur en kropp som redan fixat 21 mästerskapsmedaljer.
Nu firar hon en 22:a – den som glimmar vackrast och som tidigare gäckat svensk skidåkning på damsidan.
– Det var en bra dag, det är så himla kul att tävla och att få till det på stafetten… det är guld det, säger Kalla efter att ha fått guldmedaljen.
”
Jag visste hur jag skulle ha det, men det var inte mycket att spela på. Stina Nilsson
– Det här betyder supermycket. Det var en stor ära att få åka i lag med de här brudarna, framtiden.
Ebba Anderssons öppningssträcka och 19-åriga sensationen Frida Karlssons kamp med Ingvild Flugstad Østberg på andra sträckan bäddade för Kalla.
– Det var som att se giganternas kamp när Frida och ”Flugan” kom farande. Så starkt av Frida, säger Stina Nilsson.
Junioren hakade på i rusningen uppför och följde norskan hela vägen in till växlingen till Kalla.
– Det är fantastiskt att få dela det här guldet med dem. Vi har kämpat väldigt hårt för det här. Alla är otroliga i det här laget, säger Stina Nilsson.