Kursk lyckas aldrig bli gripande
Med: Matthias Schoenaerts, Léa Seydoux, Max von Sydow, Pernilla August, Gustaf Hammarsten och Colin Firth Frankrike/Belgien/Luxemburg, 2018 (117 min)
Ubåtsfilmer har det gjorts några stycken, senast den röriga actionrullen ”Hunter killer” som hade biopremiär för en månad sedan. Överlägset bäst i genren är, fortfarande, Wolfgang Petersens ruffigt realistiska ”Das Boot”. Den filmen har 38 år på nacken.
Med verklighetsbaserade dramatragedin ”Kursk” ger sig Thomas Vinterberg in i ubåtsfilmracet. Med tanke på att den danske regissören står bakom de snudd på mästerliga filmerna ”Festen” (1998) och ”Jakten” (2012) trodde jag att detta skulle kunna vara bra. Men icke. Vid en direkt jämförelse vinner ”Das Boot” över ”Kursk” med tio-noll.
Vinterbergs drama fick mig, tyvärr, att minnas de gamla europuddingarna ”Fröken Smillas känsla för snö” och ”Jag är Dina”. En europudding är en europeisk samproduktion där skådisar från diverse olika länder snackar engelska, efter bästa förmåga, trots att dialogspråket borde vara ett helt annat. Dina utspelas i Norge. Smilla i Köpenhamn. I Kursk är det ”broken english” som gäller i Murmansk. Onekligen ett irritationsmoment.
Det var år 2000 som den ryska atomubåten K-141 Kursk, som inte var i toppskick, under en militärövning förliste i Barents hav. Alla dog. Nu sammanfattade jag hela filmen med två ord.
Det fanns en teoretisk möjlighet att rädda livet på några av besättningsmännen, men ryssarna saknande de resurser som krävdes. Då erbjöd sig både England och Norge att komma till undsättning, men någon sådan hjälp ville Ryssland inte ha. Det handlade om prestige och det handlade möjligen också om militära hemligheter ombord på ubåten.
I efterhand har det kommit fram en lång rad teorier om vad som egentligen hände när Kursk förliste, men det lämnar Vinterberg därhän. Han koncentrerar sig på befälhavaren Mikhail (Matthias Schoenaerts), hans unga hustru Tanya (Léa Seydoux) och parets lille son. Det är upplagt för en snyftare i stil med ”Titanic”, men anmärkningsvärt nog griper Kursk inte tag en enda gång, inte ens när Tanya förtvivlat frågar höga militärer om hennes make fortfarande lever.
Man kan fundera på om filmen inte är feldisponerad. Om man lyckats anlita esset Colin Firth, han spelar en brittisk kommendörkapten, borde han ha fått mycket mer speltid framför kameran. Enligt alla förhandsrapporter skulle Michael Nyqvist (1960-2017) ha en hyfsat stor i roll i filmen. Det har han inte. Nyqvist får inte ens med sitt namn under eftertexterna.