Bryan Adams kan bättre än så här
Rock Bryan Adams Shine a light (Polydor/Universal) **
Jag blir inte klok på Bryan Adams. Ibland står han på toppen och snuddar vid Bruce Springsteen och John Mellencamp, och kan rocka loss däruppe utan syrgas och säkerhetslinor, vid andra tillfällen verkar han lika belåten med att slå ned sina tältpinnar i Richard Marxs och Rick Springfields mossiga basläger.
Där nere vill jag inte att min rockhjälte från ungdomen ska befinna sig överhuvudtaget, men tyvärr är det just i sådana tassemarker som han såsar runt i på sitt nya album. Vi börjar dock med det bästa, det roligaste. Ska vi se, hm ... jo!
Bryan Adams akustiska solocover av Whiskey in the jar. Den där sköna, välbekanta versionen skulle absolut riva ner applåder och locka till pjäxdans på after skin i Sälen. Även öppningslåten ”Shine a light” och ”Don’t look back” är två varma och riktigt fina midtempolåtar som bär den lätta, tidlösa Bryan Adams-prägeln. Den som få andra kan leverera med sådan känsla och träffsäkerhet. Ja, det var väl det. Det hade blivit en bra ep. Nu tar vi allt det andra.
”Driving under the influence of love” heter en låt som Bryan Adams måste ha skrivit under the influence av något helt annat, något sinnesutvidgande, något som fick honom att vrida ner sidorutan och hiva ut allt vad omdöme och förnuft heter. I låten efter, ”All or nothing”, leker kanadensaren AC/DC i 30 sekunder innan det verkligen blir en veritabel ”Highway to hell” av alltihop.
Det finns fler låtar som borde skickas till Schweiz för att få somna in på en mysig klinik i bergen. ”No time for love” är ett rockabillymonster från 50-talslagunen. Det snällaste man kan säga om den stelopererade ”I could get used to this” är att den bara är knappt två minuter lång, och om ”The last night on earth” kan vi konstatera att det inte heller funkade för Train när de gjorde samma låt, då under namnet ”Drive by”.
Jag förstår om det är kallt på toppen och att Bryan Adams inte vill dra på sig höjdsjuka lagom till sin 60-årsdag, men inte kan det vara så mycket behagligare att röra sig på nivåer där han istället riskerar dykarsjuka. Det är ju farligt på riktigt. Kanske dags att dra sig tillbaka och fokusera på fotograferandet? Ja, jag tror nog det.
”
Kanske dags att dra sig tillbaka och fokusera på fotograferandet? Ja, jag tror nog det.