Rökigt och robust burgarkoncept – men slopa beställning via app
Krogkollen är GP:s fredagsguide till Göteborgs krogliv. Med en femhundring på fickan ger sig Agnes Arpi och Fredric Askerup ut för att testa upplevelsen på stans krogar.
Stora och små barn brukar tycka det är jätteroligt att gå på krogen och beställa med appar och sen själva gå och hämta allt på taniga ben. För den vuxna befolkningen däremot har oftast krogen en social funktion där man vill få lycklig service, rekommendationer, tala om mat och dryck med kunnig personal – som sedan levererar mat och dryck på stadiga ben.
Jag brukar sällan sia in i framtiden, men det är ingen tillfällighet att app-krogarna inte har blivit så många som nördarna ville.
Barnen kan gott få hållas på Pinchos, det finns snart en sån appkrog i varje hörn.
Vid slutet av kommunen, nästan på gränsen till det nybyggeexploderande Mölndal, ligger sedan en tid tillbaka Smokey Dog och andas nybyggaranda. Kul, men hade vi kunnat läsa oss till på hemsidan att det var en ny appkrog, så hade vi nog inte bemödat oss hela vägen hit. Nu ligger det en liten digital bricka framme på bordet och den tiden det tar för servitrisen att förklara (man går genom messenger, ”ett helt nytt system”), göra om när det blir fel (fem minuter innan kameran tar koden, kollegans mobilficklampa fick tändas upp) och sen gå igenom rullgardiner, vilka knappar det ska tryckas på och … så hade vi nog hunnit få in både bärs och en förrätt på en allmänt kvick krog.
Till slut frågar vi om det är okej att beställa akustiskt i stället. Det är det inte. Appen ska jobbas in!
Sjukt tröttsamt. Speciellt efter en dag på kontoret om tekniken har strulat. Men. Då händer det sig att aperiet börjar rulla och nu går det rätt snabbt ändå och ut kommer en servitris ut med bra bärs och plocket från menyn som faktiskt ser rätt spännande ut.
Grejen här är att kocken har nördat ner sig i alspån och har en liten egen rökare där han slänger in allt från bröd, bacon till kött. Det gillar vi ju! Sliders, betyder minihamburgare och står på menyn i stället för förrätt och här börjar äntligen Smokey dog imponera på oss. Det är hemmagjort och egenmalt och kunnigt; en högrevsburgare med egenrökt bacon, karamelliserad lök och annat gôtt – och där inte det rökta får ta över fullständigt, utan på ett mer civiliserat sätt. Samma gäller för pulled chicked med sin finfina mangosalsa, den pullade porken med rökt långbakad fläskarré (lite minus för alldeles för hög syra) och en mild pico de gallo (en bra tomat-salsa) till. Den pullade veganen är en jack fruit med trevligt tuggmotstånd och allt bröd är alrökt.
Överlag är det fyra grymma små sliders, bra!
På huvudrättssidan faller ögat på en billig entrecotekorv, helt hemmagjord, och det tror vi på när den kommer in, omsluten av ett lite för torrt korvbröd som garnerats med deras pico de gallo och en smaklös coleslaw.
Eftersom appsystemet inte har fattat vem som ska ha de rökta rotfrukterna så hamnar den felaktigt här och kollegan ser då lite ledsen ut på andra sidan bordet. Korven är mjäll och grynig och smakar inte mycket. Ska man göra korv får man allt trycka till med istret och kryddorna, annars faller det. Både korv och rotfrukter är dessutom helt kalla.
Men ändå, sliders-rätterna är kanon och de kan man få som huvudrätt. Vi satsar på dem nästa gång.