Mattias Balkander: Blåvitts viktigaste förlust någonsin

Det var matchen ingen ville vinna, segern ingen ville ha, därför kan skrivbordsförlusten mot Gais paradoxalt betraktas som en seger för IFK Göteborg, början på ett krafttag.

Krönika

IFK Göteborgs klubbdirektör Max Markusson bekräftar den bilden i en första kommentar efter offentliggörandet av disciplinnämndens beslut på fredagsmorgonen. Blåvitt överklagar inte. Skälet? För att markera mot de ansvariga för förseelsen och för att visa vilka konsekvenser det nu förväntas få.

Jag kan inte se kommentaren på annat sätt än att Max Markusson och IFK Göteborg har bestämt sig. De tar ställning – på riktigt – mot de mörka krafter som i veckan på nytt gjorde sitt bästa för att skjuta föreningen i sank.

Det behöver nämligen

sägas. IFK Göteborg behöver införa nolltolerans mot lagbrott på egna arrangemang. De behöver sluta säga att det rör sig om ett fåtal. De behöver agera med kraft. De behöver kämpa för varje god och ordningsam supporter de kan få, för varje besökare som går på match för fotbollens skull.

Samma sak gäller de supportrar som älskar sitt IFK Göteborg. Acceptera inte – i något enda sammanhang – kriminella handlingar från de virrpannor som i måndags inte bara förstörde en hel säsongsupptakt för fotbollen i Göteborg, de misslyckades enligt GT även med uppsåtet att skjuta sina raketer rakt upp och i god tid före andra halvleks start. En ironi så stor att den är omöjlig att ta in.

Först och främst: IFK Göteborg har förlorat ännu en fotbollsmatch på grund av sina supportrar. Jag bad er läsa om en mening efter matchen i måndags, jag ber er göra samma sak igen.

Det är inte

klokt.

Det här handlar inte om Gais, om tre poäng i Svenska cupen eller ens om fotboll. Det strider mot all form av sunt förnuft, idrottens alla grundprinciper och belyser det faktum att IFK Göteborg som förening är riktigt illa ute.

Det kan vara för sent, men tid finns. Jag tror det. Bara den egna beslutsamheten finns. Hjälp finns nämligen att få. De goda krafterna är många.

Dåvarande huvudtränaren Jörgen Lennartsson exploderade och höll ett brandtal efter ett inkastat knallskott i samband med den allsvenska matchen mot Malmö FF på Gamla Ullevi 2016. Jag skattar fortfarande det som det kanske starkaste och mest uppriktiga tal jag hört i idrottssammanhang.

Han satte ned foten,

precis som Max Markusson gör nu.

Vi tar förlusten – som en markering mot de som förstörde, mot de som eldar i IFK:s namn, men att döma av både interna och externa reaktioner inte längre är välkomna i supportervärmen.

Det här är inte dagen att lyfta fram en dramatisk sista omgång av Svenska cupen, att Poya Asbaghis uppgift att bygga laget på sätt blivit ännu svårare.

Det är stunden

när det gick upp för några att konsekvenser är en del av ett agerande, att brott inte lönar sig och att straff i slutändan rättmätigt utdöms.

Disciplinnämnden var inte enig, men de har fattat ett beslut. Det skakade om en klubb, skakade om dess supportrar och ställde frågan på sin spets: Hur vill vi ha vårt IFK Göteborg?