Alla är vi gothenburgare
DET VAR LäNGE sedan man hörde någon prata om Göteborg som ”Lilla London”, åtminstone med allvar i rösten. Även om vi som bor i den här staden vill inbilla oss att det brittiska arv som finns i Göteborg har betydelse är det svårt att hitta konkreta belägg för det i dag.
Men det bor trots allt 2 350 personer i Göteborgs kommun som är födda i Storbritannien. Och de brittiska medborgarna i Göteborg genomlider just nu en nervös väntan på resultatet av Theresa Mays brexitförhandlingar med EU. Vid en hård brexit, alltså ett utträde ur unionen utan ett överenskommet avtal, riskerar britter i Sverige att mista sin uppehållsrätt här. Och bortsett från deras öde, vad ska hända med oss och vår önskebild av att Göteborg är en sorts London-filial?
INA LUNDSTRöM, återkommande skribent i Två Dagar och på GP:s kultursidor, skrev den 23 februari en väldigt rimlig kulturkrönika om alla dessa topplistor som är så tacksamma att dela på sociala medier: ”Göteborg är Sveriges främsta hotellstad”, ”nionde bästa staden i Europa att flytta till” och så vidare. Som om det skulle betyda något för oss som bor här, som om det fanns ett pris att hämta för global ryktbarhet.
Men det finns en ingrediens som med självklarhet ger Göteborg internationell touch, och det är att vår stad kallas för Gothenburg. Så viktig har omvärlden ansett oss vara att den har gett oss ett gångbart utländskt namn. För ett par dagar sedan lyssnade jag på Så funkar det-podden med Anders Johansson och Måns Nilsson, där de tog upp just internationella stadsnamn. Måns hade gjort sin research och presenterade termerna
exonym (utomståendes namn på platser, folkgrupper med mera, ”Gothenburg” i detta fall) – och endonym (invånarnas eget namn på sin stad och sig själva, alltså ”Göteborg”). Överlag är trenden att gå från exonymer till endonymer – Burma kallas numera Myanmar, vi säger romer i stället för zigenare. Utvecklingen beror på att exonymerna, de utomstående smeknamnen, ofta är förminskande eller exotifierande. Göteborgs stad försöker skynda på den här utvecklingen genom att ersätta Gothenburg med Goteborg i internationell kommunikation. Jag vågar slå vad om att folkopinionen aldrig kommer att vilja släppa sitt engelska namn.
FöR GöTEBORGARE är Gothenburg inte förminskande, utan förstorande. Nu ska vi bara få britterna att stanna kvar också.