Spännande slink inställe med lyxpizza
REDAN KAFéET BAR FOXX var ett uppskattat ställe inte minst bland de något yngre Vasastansborna, de som kanske ännu inte hade en barnvagn att trixa ned i den lilla lokalen. Nu har stället snofsat till sig en smula och Andreas ”Foxx” Östlund har fått sällskap av kockarna Christoffer och Thomas Sjögren, den senare känd för att ha vunnit tv-tävlingen ”Kockarnas kamp” 2018 samt Årets kock 2015. Känslan är att trions nysatsning har breddat klientelet. Nya Grano har blivit en snackis och många är nyfikna på såväl smårätterna som de lyxiga pizzorna, bitvis prissatta så att man skulle kunna tro att man är på en norsk skidort.
Det som gör oss peppade är också att Grano vill vara en samlingsplats under hela dagen och kvällen. Här ska man egentligen närsomhelst kunna möta upp med några kompisar eller kollegor och få något gott i magen. Här finns fina möjligheter att ta sig en spontan aperitivo med tanke på det fina urvalet av ostar och charkuterier.
Vi kommer dock på kvällen, då upplägget är att man rekommenderas att dela på fyra, fem smårätter och sedan splitta på en pizza. Sagt och gjort.
DET BLIR RöKTA MANDLAR (40 kr), buffelmozzarella med endiv (90 kr), råbiff (160 kr) och rotselleritartar (130 kr). Bäst är den sistnämnda där den lite sträva och kantiga rotsellerin har hamnat i ett mjukt och krämigt sällskap som verkligen smakar både spännande och tryggt på en och samma gång. Råbiffen är också fin, lite lustigt gömd under ett slags papadam-aktigt bröd. Endivernas beskhet brottar dock ned mozzarellan så att den rätten blir obalanserad. De rökta mandlarna är just rökta mandlar, varken mer eller mindre, och kanske snarare ett drinktilltugg. Så bra då att vi tagit en alkoholfri drink som fick improviseras fram då ingefäran var slut i köket vilket gjorde att det vi beställt från menyn inte gick att lösa.
Det är värt att notera att menyn med smårätter är ganska spretig. Vi får intrycket av ett work in progress, inte minst med tanke på att menyn på hemsidan inte helt överensstämmer med den tryckta som vi får på plats. Det är kanske roligt att man kan få såväl matjessill som boquerones och fläsksvålar med harissa. Men variationen gör också att det kan bli knepigt att kombinera rätterna på ett bra sätt. Kanske en mer stringent meny och en variant med kökets val hade underlättat?
PIZZADAGS! DET BLIR DEN med sikrom, crème fraiche, silverlök och färsk dill. Vi har ätit en liknande pizza på ett ställe vid Stureplan i Stockholm som var ett par strån vassare, men den här är också bra. Det är kaxigt att våga vara så generös med silverlöken, och det funkar faktiskt. Rommen är fin och dillen fräsch. Och den krispiga, tunna degen är toppklass. Det här är en pizza som man blir pigg och glad av, och är helt klart värd att komma tillbaka för.
Man blir rejält mätt också och det blir en slät kopp bryggkaffe, ingen dessert den här gången. Minus för att kaffet inte är ordentligt varmt.
På minussidan hamnar också den stökiga toaletten, det är oacceptabelt att golvet är belamrat med pappershanddukar. Onödiga plumpar i protokollet när Grano så tydligt vill vara med och ta en plats bland stadens mest omtyckta mötesplatser. Men det finns ju fortfarande tid att rätta till de detaljerna, inte sant? u