Hur tar man hand om vilda fåglar, Petra Lundemo?

Fågelcentralen tar hand om vilda fåglar som har hamnat i knipa. Viltrehabiliterare, ornitologer och eldsjälar gör detta möjligt. Vi frågade den nya verksamhetsledaren Petra Lundemo om hur det går till.

Berätta om hur Fågelcentralen en gång började?

– Det var Tommy Järås, en enormt kunnig ornitolog, som för trettio år sedan startade ett forskningsprojekt för att föda upp den då utrotningshotade pilgrimsfalken. Allmänheten började snart ställa lådor med sjuka eller skadade fåglar utanför dörren. I början rehabiliterades kanske ett hundratal fåglar per år, men behovet är stort och i dag handlar det om närmare 1 500 fåglar om året. Många av fåglarnas skador kommer av den mänskliga faktorn och Fågelcentralen ger dem chans att få kvalificerad vård.

Uppstår något band mellan skötare och patient?

– De är vilda djur, så vi har alltid visir på oss, vi är också påpassliga för en rovfågels klor och armbågande svanar. Många tror att svanar bits, men i stället skjuter de upp sina kraftiga vingar. I regel hanteras fåglarna så lite som möjligt, för att inte präglas av människor. Självklart fäster vi oss vid olika individer, särskilt skulle jag säga de som man tar emot och ger sin första behandling.

Vilka är det som tar hand om fåglarna?

– Viltrehabiliterarna, flera har jobbat här i många år och de gör verkligen allt för fåglarna. Från att leta upp extra god föda, till att göra det hemtrevligt med grenar och mossa för en sjuk hackspett. Nyligen fick vi ta hand om en blek tornseglare, Sofie Jonasson som arbetat här i över 15 år tog hem fågeln om natten för att kunna mata ordentligt. Efter två månader hade fågeln tillfrisknat, men var på fel breddgrad för att släppas ut i januari. Sofie körde då ner till södra Frankrike, på egen bekostnad, och släppte fågeln fri. Även återkommande volontärer behövs på Fågelcentralen, och vi tar gärna emot intresseanmälningar.

Varifrån kommer alla fåglar i nöd?

– Det är privatpersoner som lämnar in, många är väldigt engagerade och ringer upp för att höra hur det går för ”deras” fågel. Svenska Djurambulansen och polisen kommer också hit med fåglar som behöver hjälp. Alla slags fåglar, från brevduvor, ugglor och svanar till utrotningshotade arter. På vintern är det lugnare, mest rovfåglar, men framåt april börjar vår högsäsong, fågelungarnas tid. Måsar, skator, duvor – då vispar vi duv-välling för fullt. Förutom att rehabilitera för vi även statistik och samarbetar med Statens veterinärmedicinska anstalt. Mycket tid går också åt till att svara på samtal från allmänheten, ofta om fågelungar som ser ut att vara lämnade.

Sitter fåglarna i olika burar eller flyger de fritt?

– Både och, vi har flera byggnader och flera stora flygvoljärer. I skadehuset har vi vår mottagning där vi börjar med att undersöka, väga och ge ett journalnummer. I akutrummet sitter fåglar med till exempel en bruten vinge, i mörkrummet får fåglar med hjärnskakning återhämta sig, mörkt och tyst behöver de ha det. Just nu rehabiliterar vi en fjällvråk med en hjärnskada, han har börjat att äta själv men behöver daglig sjukgymnastik för att hålla i gång blodcirkulationen. En skärrad häger har hämtat sig väl efter en månad hos oss, om solen skiner i morgon ska han släppas tillbaka till naturen. Att se en tillfrisknad fågel flyga i väg, det är det bästa av allt!

Det måste gå åt mycket mat?

– Ja, särskilt fisk och kyckling. De är ofta kräsna patienter, och vi vill att de ska ha det bästa. Mask tycker många fåglar mycket om, i somras när det var så torrt var vi borta i grannens gödselhög och letade mat åt dem.

Jag tycker om fåglar, får jag komma till er och titta?

– Vi är noga med att säga att vi inte är en djurpark, det här är fåglar som är sjuka. De är dessutom vilda och hela situationen att vara i fångenskap, nära människor stressar dem. Men vi tar emot studiebesök som är planerade och bokade, vi gör guidade visningar, håller utbildningar och föreläsningar.