De är vår tids kvinnorättskämpar
GP:s utlandsreportrar tittar framåt och skriver personligt om människor som kommer att finnas med i nyhetsflödet. Urvalet är reporterns eget och du kommer att möta både kända och kanske lite mer överraskande namn. På fredag är det internationella kvinnoda
Eman Al-Nafjan Saudiarabien
1Eman Al-Nafjan var en av de tidigaste med att driva kampen för kvinnors rättigheter i Saudiarabien via digitala kanaler. Hennes blogg har blivit en viktig referenspunkt för kvinnorättsaktivism i landet och hennes öppna kamp har lett till att hon gripits upprepade gånger.
Trebarnsmamman Al-Nafjan arbetade tidigare som engelsklärare vid King Saud Bin Abdulaziz-universitetet och studerade lingvistik. 2008 började hon blogga på engelska under namnet ”saudikvinna” vilket snabbt blev en av världens mest lästa bloggar om Saudiarabien. Hon tvekade inte att ta upp för landet kontroversiella ämnen som barnäktenskap och manligt förmyndarskap, som tvingar kvinnor att be sina fäder, bröder, makar eller till och med söner om lov för en mängd olika beslut.
Al-Nafjan har varit en av kvinnorna bakom kampanjen för att riva förbudet för kvinnor att köra bil. I juni 2011 körde hon själv genom Riyadh och 2013 greps hon för att ha filmat en annan kvinna som körde bil. I maj förra året, bara veckor innan förbudet till slut togs bort, greps Al-Nafjan och sex andra kvinnorättsaktivister som kampanjat för rätten att köra bil anklagade för ”förräderi och konspiration mot landet”. Enligt Amnesty International har de utsatts för såväl våld som tortyr, inklusive el-chocker och piskslag. En av de gripna rapporteras ha hängts upp i taket och det ska ha förekommit sexuella trakasserier under förhör.
Journalisten Jamal Khashoggi som mördades på Saudiarabiens konsulat i Istanbul i oktober förra året hade även kritiserat gripandena av kvinnorättsaktivisterna några månader tidigare.
Rebeca Lane Guatemala
2Rebeca Lane använder feministisk hiphop för att berätta om sina upplevelser av att leva i ett manschauvinistiskt Centralamerika. Guatemala har ett av världens högsta antal kvinnomord per invånare och Lane använder musiken för att öka medvetenheten om problematiken och inspirera unga att kämpa emot strukturerna som ligger till grund för den.
Utöver kvinnors rättigheter rappar hon om bristen på rättvisa efter inbördeskriget i Guatemala, rätten att älska vem man vill, diskriminering mot ursprungsbefolkningen och de djupa orättvisorna som präglar landet. Engagerad i efterkrigstidens aktivism mot imperialism och straffrihet stötte Lane på latinamerikansk rap med politiska texter där hon fann ett utrymme för att hitta sin egen röst.
Hon har förklarat att musik sedan barnsben varit ett sätt för henne att uttrycka sig på och att budskapen kommit ur samhället hon vuxit upp i – inte minst den långa historia av våld mot kvinnor som Guatemala bär på, såväl genom sexuellt våld under konflikten som våld inom nära relationer. Hon har hållit på med såväl poesi som teater och identifierar sig även som aktivist och anarkist.
Lane upplever att motståndet mot kvinnliga rappare har bidragit till att de organiserat sig bättre för att gemensamt ta plats och skapa sina egna utrymmen. Hon har bildat nätverket ”Vi är krigare” för kvinnliga hiphop-artister och håller rap-verkstäder med feministisk metodik för kvinnor och unga för att ge dem verktyg att uttrycka sina upplevelser och kampen mot sexism. I bloggen “Kvinnor med stor väska och låga skor” skriver hon om feminism och att vara kvinna i Centralamerika.
Masih Alinejad Iran (i exil i USA)
3Med håret som främsta vapen har Masih Alinejad tagit kampen för kvinnors rättigheter i hemlandet Iran. Redan som 19-åring greps hon för sin regeringskritiska aktivism, i vilken hon öppet har protesterat mot och utmanat alla som förespråkar obligatoriskt bärande av hijab för kvinnor i landet.
”Jag har för mycket hår, för mycket röst och är för mycket kvinna för dem”, har hon förklarat för The Guardian. Man skulle kunna tro att hon kom från en utbildad familj i den iranska eliten med tydliga internationella influenser, men i själva verket var hennes pappa gatuförsäljare och hennes mamma, som varken kunde läsa eller skriva, uppfostrade de sex barnen i ett hem med ett enda rum.
Inte långt efter att hon som sjuåring själv tvingades bära hijab började hon protestera och när pappan till hennes son ville skiljas och dessutom fick hela vårdnaden blev hon smärtsamt påmind om de institutionaliserade orättvisorna.
Som 33-åring flyttade hon till Storbritannien för att studera, av rädsla för att återigen gripas i hemlandet. Det var då hon postade ett foto i sociala medier där hennes hår flög i vinden, med en kommentar om att det hade varit olagligt i hennes hemland. Bilden fick stor spridning och snart en mängd efterföljare – varav många befann sig i Iran.
I dag har Alinejad över två miljoner följare på Facebook och Twitter, där hon fortsätter att kampanja för kvinnors rättigheter. Kritiker har hävdat att slöjan och hijaben bara är tygbitar och att det finns större problem att fokusera på, men Alinejad anser att den är grunden för hur samhället kontrollerar kvinnor i Iran.
Li Tingting Kina
42015 blev de kända över världen som ”de fem kinesiska feministerna” efter att ha planerat en samordnad protest mot sexuella trakasserier i kollektivtrafiken i flera olika kinesiska städer. Inför internationella kvinnodagen delade de också ut klistermärken mot sexuella trakasserier, varpå Li Tingting och de fyra andra kvinnorna greps anklagade för uppvigling och för att provocera fram problem. Som del av en växande grupp unga kinesiska kvinnorättsaktivister har de intagit såväl internet som gatan för sin kamp mot sexism.
”De fem” har ofta använt performance och gatukonst då de till exempel ockuperat offentliga toaletter för män för att visa på bristen på toaletter för kvinnor och gått genom Peking iklädda blodstänkta bröllopsklänningar för att uppmärksamma våldet mot kvinnor i nära relationer. Den feministiska rörelsen organiserar sig framför allt via internet och sociala medier, som trots censur utgör en plattform för kunskapsspridning och debatt.
Efter anklagelserna 2015 satt de fem inlåsta i 37 dagar innan de släpptes och gripandena följdes av flera tillslag mot kinesiska advokater, varav många arbetade med mänskliga rättigheter.
Tingting, som även är engagerad för HBTQ-rättigheter, siktade tidigare mot att bli landets första öppet lesbiska advokat, men har sedan bytt fokus till att sprida kinesisk feminism till en global publik, samtidigt som hon hjälper lokala kvinnorättsgrupper att organisera sig mot genusbaserat våld. Hon har också engagerat sig mot tvångsäktenskap.
Tanzila Khan Pakistan
5Tanzila Khan är rullstolsburen sedan födseln och började sin bana som aktivist med att kämpa för funktionshindrades rättigheter. Som 16-åring publicerade hon sin första roman, vilket gav henne självförtroende att fortsätta ta plats och tro på sig själv. Genom ett FN-program för unga började hon snart informera andra unga om deras sexuella och reproduktiva rättigheter.
Engagerad i det Nationella forumet för kvinnor med funktionshinder och som grundare till ett produktionsbolag för unga artister använder Khan nu all sin kreativitet för att lobba för en mer jämställd värld. Hon använder ofta kollektiva och interaktiva metoder och står till exempel bakom en mobil-app för att leverera mensskydd till bland annat kvinnor med funktionshinder och ett teaterupplägg för att prata om sexuella och reproduktiva rättigheter.
Khan anlitas numera även som talare, då hon uppmanar unga att ta vara på sina rättigheter och förändra världen. Kampen för kvinnors rättigheter ser hon som en nödvändighet för att uppnå såväl fred som rättvisa och jämlikhet. ”Utan att stärka kvinnor och flickor kan världen inte utvecklas” har Khan själv sagt.
Kampen är högst aktuell i hennes hemland Pakistan, där en tredjedel av alla flickor saknar tillgång till grundskola och barnäktenskap, sexuella trakasserier och barnarbete är utbrett.
Hennes engagemang har gjort att hon fått representera sitt land på internationella forum och tala inför världsledare om frågor för unga funktionshindrade och kvinnor.