Bromance långt från grabbkultur

Nästan var sjätte man saknar en nära vän, men för många yngre män är vänskap superviktigt. Jacob Hallberg och Eskil Englén har en riktig bromance ihop – en varm och nära manlig vänskap långt från den klassiska grabbkulturen.

Väggarna är kala, möblerna borta. Kvar finns bara ett par pinnstolar, någon enstaka lampa och en golvmopp. Ur mobilen strömmar Oskar Linnros vemodiga låt ”Från och med du”.

Det är sista kvällen i evakueringslägenheten på Linnégatan, den som har fungerat som samlingspunkt för gänget kring 23-åriga Jacob Hallberg och Eskil Englén. De har inte känt varandra i mer än ett år men redan första kvällen, på Pusterviks technoklubb, sa det klick.

– Jag hade mycket energi den kvällen och kände att Eskil var juste och att vi kunde bli goda vänner. Sedan följde jag honom hem ända till Majorna mitt i natten, berättar Jacob.

– Jag tyckte det var otroligt konstigt, men jag köpte det, säger Eskil.

– Ja, det var vänskap vid första ögonkastet. Vi blev tajta väldigt snabbt, säger Jacob.

Jacob, som i grunden är stockholmare, var från början kompis med Eskils flickvän. Idag är alla tre del av ett större gäng med rötter i Kalmar.

– Det blir som en diamant av människor som hakar i varandra. Gänget här har verkligen format mig. Jag hade ett helt annat mindset och var lite taggigare när jag bodde i Stockholm. Myten om att alla är trevligare i Göteborg stämmer ju, auran kring folk är mer avslappnad här, säger Jacob och lägger armen om Eskil.

Eskil beskriver sig som mer tillbakadragen och blyg.

– Ibland har jag önskat att jag skulle ta mer plats, men jag har aldrig tänkt att nu ska jag bli lite grabbigare och mer som de där killarna med biceps större än mitt huvud, säger han.

Eskil har många kompisar men väljer sina särskilda vänner med viss omsorg.

– Jag behöver inte berätta allt för alla, men för dig skulle jag kunna berätta vad som helst, säger han vänd mot Jacob.

– Jag tror att män generellt har svårare för att öppna sig, men själv har jag ganska lätt för att gå förbi det där filtret av ytlighet. Jag vill bort från redovisandet och mer hitta kärnan i den andra människan, fortsätter Jacob.

De enas om att relationen med en kompis är ytligare än med en vän och demonstrerar hur killkompisar traditionellt har hälsat på varandra – en hastig omfamning på visst avstånd följd av några ryggdunkningar.

Med en vän är det annorlunda. Då kramas man ordentligt när man ses.

– Jag har absolut inget emot närkontakt, att luta sig mot varandra i soffan när man kollar en film eller så, säger Jacob.

Eskil och Jacob behöver inte ha någon speciell anledning för att ses.

– Jag älskar att träffas över en kaffe eller ta en öl och bara prata i två timmar. Men jag kan också uppskatta att sitta tyst i en soffa och inte känna att vi måste säga något, säger Eskil.

Det är uppbrottsstämning i lägenheten. Snart reser vännerna till var sin världsdel. Jacob har jobbat ihop pengar som kock i Göteborg och drar till Australien. För inkomsterna från sitt konsultarbete för Ericsson planerar Eskil en längre vistelse i Kanada.

– Men oavsett om vi befinner oss på var sin sida av jorden kommer vi nog alltid att ha kvar den här ömsesidiga vänskapen. Om vi ses på en bar någonstans om ett år kommer det att kännas som igår, säger Jacob.