Sarah Britz: Hantera livet som en dålig fickparkering

Iveckan fick en bok – som påstod att tarmbakterier kan hjälpa mot sjukdomar som alzheimer, autism, depression och ångest – rejäl kritik. Forskare kallade boken ”ovetenskaplig” och ”oseriös” och några skribenter krävde att bokförlagen inte ska marknadsföra hälsofarlig information.

Den här gången var det alltså en syrad grönsak som skulle göra hjärnan glad.

Andra recept i avdelningen ovetenskapliga råd för att bli frisk och mindre olycklig är att andas rätt, välja glädje eller att på japanskt vis avsluta din relation med de läppstift som inte ger dig glädje samt sortera de som får det att spritta i kroppen i femtioelva minimala lådor.

Själv rekommenderar jag

en rejält miserabel fickparkering.

Garanterat ovetenskapligt men empiriskt prövat. Beslutet togs när jag, på väg till jobbet, funderade på rådet att våga göra något man är dålig på, för att bli en modigare och öppnare person.

Fylld av känslan ”det-är-ju-ändå-inte-hjärnkirurgi” kände jag mig lika oövervinnerlig, precis som myran som trodde han var en älg.

Så varför nöja sig med att fickparkera? I dag var dagen då jag skulle backa in.

Det började bra.

Jag sjöng högt med till ”Lyssna till ditt hjärta”, en hit med Friends från år 2000, snurrade självsäkert på ratten, bilen var som en spinnande katt, jag kollade rutinerat i backspegeln och hej vad jag satte bilen mellan två fordon.

Trodde jag. Plötsligt böjde sig en kvinna ned och kikade in genom fönstret vid passagerarsätet.

Hon stod på trottoaren. Liksom min bil, skrämmande nära en betongmur.

Nu var det slut på sången. Jag gjorde ett sista försök att få bilen att flytta sig i sidled, åt rätt håll. Men muren kom bara närmare.

Hade jag varit den där myran så hade jag kanske tagit en öl men nu var jag sen till jobbet och kunde inte lämna bilen på trottoaren. All logik, ja, den som rymdes i min hjärna, sa att jag vridit ratten åt rätt håll.

Dock var det tydligt att det var helt fel.

I motsats till min känsla tvingades jag nu att handla tvärtom, vred ratten åt ”fel” håll och efter några ryck fram och tillbaka gled bilen in som en väldresserad beväring i det raka ledet mellan de andra fordonen.

Snacka om handfast

lycka. Slutsats: Tro inte på allt du läser. Hantera hellre livet som en misslyckad fickparkering; du vågade, satt i skiten, gjorde tvärtom och kom därifrån.

Var misstänksam mot den som säger sig bota alzheimers och göra dig lycklig med syrad blomkål. Hade det varit så enkelt skulle mjölksyrebakterier vara mycket dyrare.