Vi måste hitta vägar tillbaka för IS-återvändarna
På våren 1918 skakades Sverige av enorma politiska strider. Stora grupper svenskar hade rest till Finland som frivilligsoldater på den vita sidan och medverkat i massmorden på socialister och kommunister som ville göra Finland till en sovjetrepublik.
Över 30 000 människor dödades på några månader. Efter Tammerfors fall rapporterade svenskar hem om högar av lik som låg och ruttnade utanför staden. Många av dem hade avrättats efter att de kapitulerat.
Hur skulle det offentliga Sverige förhålla sig till dem som kom hem?
Polariseringen var total. På ena sidan stod högern och överklassen. De såg soldaterna som hjältar som skyddat både vårt grannland och ytterst även Sverige från en bolsjevikisk expansion.
Det låg onekligen något i den bilden.
På andra sidan stod kommunisterna och stora delar av arbetarrörelsen. Där såg man dem som mördare. Högerns stöd gjorde att krigsförbrytarna inte kunde dömas, men man kunde i alla fall se till att de inte fick jobb. De svartlistades från arbetsmarknaden.
Hatet var enormt. I Skövde sattes en restaurang i blockad av facket för att de serverade en person som varit frivillig i Finland.
Hade det varit i dag hade flera av dem som återvände från Finland antagligen fått hårda straff. Men de flesta hade inte dömts. Och även de som dömts hade någon gång kommit ut i samhället igen.
Här finns det förstås en del paralleller till dagens debatt om återvändare från IS.
Orsakerna till kriget har varit helt annorlunda. De som reste österut 1918 gjorde det för att de såg det som ett försvar av Sverige och Finland. De som rest till IS har gjort det för att de velat se ett samhälle styrt av sharialagar.
Men brutaliteten i de båda krigen har likheter.
I dag vet vi att svartlistningarna och blockaderna 1918 var kontraproduktiva. De som återvände blev bittra fiender till samhället. Många av dem drogs till den gryende fascismen. De fattigaste av dem blev strejkbrytare eftersom de inte kunde få andra jobb. Och om de inte hade kunnat återvända alls hade de antagligen blivit legosoldater i andra konflikter runtom i Europa.
Jag skriver inte detta för att ursäkta dem som återvänder från IS. Jag ser inga skäl att lägga konsulära resurser på att hämta hem dem. Det får de ordna själva. Och de ska straffas. Hårt. Men sen då?
Hur vi än agerar kommer det finnas människor som stått på IS sida ute i vårt samhälle. Och erfarenheterna från Finlandsveteranerna visar att vi måste försöka hitta vägar tillbaka för dem som återvänder. Alternativet är fortsatt hat mot Sverige. Ökat hat mot det samhälle vi lever i.
Det skulle inte gynna någon, och det skulle absolut inte göra samhället säkrare.
Hatet var enormt. I Skövde sattes en restaurang i blockad av facket för att de serverade en person som varit frivillig i Finland.