”Det enda som är beklämmande är barnen”
tillfälle när dottern uppmanats att läsa kalifatets regler för kvinnor, trots att hon inte kunde arabiska, skickade hon bilder till föräldrarna för att få hjälp med översättningen.
– Vi hade regelbunden telefonkontakt med henne, så fort hon fick tillgång till en mobiltelefon eller hade internetanslutning. Som kvinna var hon placerad i ett kvinnohus, och fraktades runt som ett boskap mer eller mindre, säger Pasi Nevalainen som berättar om de hjärtskärande samtalen från dottern som inte ville något hellre än att komma hem:
– Det var ständiga samtal med skrik, panik och gråt. Ibland hörde man bomberna i bakgrunden. Och när samtalen bröts kunde det vara tyst i två veckor. Det var psykisk terror på högsta nivå. Ibland gick jag rätt ut i skogen, satte mig på en stubbe och bara vrålgrät. Det går inte att beskriva de känslorna.
Med hjälp av smugglare som familjen Nevalainen betalade genom att belåna sitt hus, lyckades familjen till slut få ut dottern från Islamiska staten. Då hade pojkvännen hunnit dödas i strider med terrorgruppen. Räddningsaktionen blev en världsnyhet.
I dag, tre år senare, har dottern och familjen börjat komma på fötter igen. I dag är dottern 18 år, har ett jobb och uppfostrar sin son i närheten av föräldrarna. För första gången på länge mår hon bra – vilket också är en av anledningarna till att hon inte själv orkar bli intervjuad.
Pasi och Anki menar samtidigt att hjälpen från samhället, framförallt från sociala myndigheter, varit i princip obefintlig. De beskriver möten med socialtjänsten, där helt nyexaminerade socialsekreterare fått ta sig an deras fall.
– Vår dotter har träffat en psykolog, som inte kan relatera till det vår dotter upplevt. Och vi har haft ett möte med Säpo. Annars har det inte hänt mycket alls. Vi har fått klara oss helt själv. Det finns ingen plan alls hos svenska myndigheter. Vilket är en av anledningarna att vi är väldigt kritiska till de som nu diskuterar att ta hit riktiga IS-anhängare, säger Anki Nevalainen.
Familjen följer dagligen debatten om vad som göras med de svenska IS-anhängare som fortfarande är kvar i Syrien och nu vill återvända till Sverige. Trots dotterns tidigare misstag att följa med sin pojkvän, är Pasi och Anki klara över sin syn på saken.
– Sverige som land ska absolut inte göra något för att hjälpa hem några jihadister, före detta jihadister eller deras fruar. Låt dem vara kvar. Hjälp dem inte till Sverige, säger Pasi Nevalainen och fortsätter:
– Man har utrotat folk och drillat dem i grymhet efter grymhet. Alla människor som varit det minsta svaga har man dödat på de mest barbariska sätten. Jag vill absolut inte att vi ska ha människor som varit i det här kalifatet och som åkt dit frivilligt och stödjer de här barbariska sakerna.
Han menar att det delvis är dotterns berättelser från tiden hos Islamiska staten som fått honom övertygad. Bilder hon fortfarande drömmer mardrömmar om. Beskrivningar av hur hon tvingats bevittna offentliga avrättningar. Hur hon sett burar där yazidiska flickor hållits inlåsta. Samt medieberättelser om avhuggna huvuden vid lekparker och i soptunnor. Människor som halshuggits, som dränkts i bensin och bränts till döds, som slängts ner för höghus och som sänkts ner i vatten inlåsta i burar.
– Det enda som är beklämmande är barnen. Men även där är jag orolig. Jag är själv fyrbarnsförälder och jag vet – barnen tar ju åt sig. Tyvärr finns det många oansvariga och övertygade föräldrar som tagit sina barn dit och drillat dom i kalifatets anda. Det är det som är så obehagligt och farligt. Jag vill inte att mina barnbarn ska gå på samma dagis som 5–6 åriga barn som uppfostrats i kalifatet, säger Pasi och fortsätter:
– De enda som kommer undan i min värld, det är de riktigt små barnen. De valde inte detta själva.
Enligt brittiska BBC beräknas tusentals barn ha skolats i jihadism i IS-klassrum. Minst 2 000 av dem beräknas dessutom ha skolats till att bli barnsoldater, internt kallade för ”Kalifatets lejonungar”.
Man har utrotat folk och drillat dem i grymhet efter grymhet. Alla människor som varit det minsta svaga har man dödat på de mest barbariska sätten Pasi Nevalainen
I gamla propaganda-videor från Islamiska staten visas bland annat hur ett litet barn med hjälp av en kniv sågar av en krigsfånges huvud och sedan poserar med det. I en annan IS-video pratar en liten pojke, som enligt brittiska medier förts dit från Storbritannien av sin jihadistiska mamma, om att döda ”kafirer” (arabiska för ”icke-troende”).
– Alla som pratar nu i TV om att de inte gjort något när de varit nere. Att de inte visste något. Det är rent skitsnack. Du kan inte ha ett helt kalifat som är uppbyggt på ambulansförare och bagare. Alla har drillats i samma skola. Det vet jag. För det var samma sak för vår dotter. Hon blev satt i ett kvinnohus – hennes man skulle drillas till jihadist. Sa du emot som kvinna tvingades du bevittna avrättningar. Alla män fick en grundutbildning i att hantera vapen för att försvara kalifatet, och hur man uppnår jihad. Det var det det gick ut på.
Pasi säger sig må dåligt när han den senaste veckan sett tv-intervjuer med före detta IS-anhängare som berättar att de vill återvända. Han menar att fokuset förflyttats från de riktiga offren – de miljoner flyktingar som fått sina liv förstörda.
– Jag blir väldigt irriterad när jag ser nyhetsinslagen med alla som drar sina snyfthistorier. Det gick bra när kalifatet blomstrade, men nu när IS förlorat, då är det inget roligt. Alla yazidier, kurder, kristna som fått fly för sina liv då? Nu är det plötsligt jättesynd om IS-krigarna. Det får mig att må illa.
Du och Anki uppmanades inledningsvis av svenska myndigheter att vänta till kriget var över innan ni skulle få hjälp att få hem er dotter. Ni struntade i det. Men hade ni gjort som de sa, då hade ju er dotter kunnat vara en av de kvinnor som sitter i ett läger nu nere i Syrien bland andra IS-kvinnor. Hur tänker du kring det?
– Det är klart man tänkt kring det. Jag menar dock att det är stor skillnad, eftersom vår dotter lurades ner. Hon var själv bara ett barn. Hon var inte religiös och ville hem direkt när hon insåg vart hon var. Och det var knappt att jag själv visste vad som verkligen hände nere i Syrien i början.
Pasi säger att han fortfarande kan känna dåligt samvete när han ser dokumentären i SVT. I telefonsamtal instruerade föräldrarna dottern att bryta mot kalifatets regler vid vissa tillfällen – i sina försök att få ut henne.
– Det är först i efterhand man inser vilka risker vi faktiskt utsatte henne för. I början var det svårt även för oss att förstå vad Islamiska staten verkligen gjorde. Vi visste inte vad sharialagar innebar. Vad som kunde hända om hon åkte fast. Att de verkligen avrättade folk på de mest barbariska sätten. Om inte ens jag förstod allvaret i början, hur skulle min dotter göra det när hon lurades dit?
Anki och Pasi hoppas nu att samtliga IS-anhängare ska utredas och ställas inför rätta. Även de drygt 150 personer som redan beräknas ha återvänt till Sverige.
– Jag tycker att terrorforskaren Magnus Ranstorp hade ett bra förslag. Att man inför en internationell tribunal där man kan döma dem för brott. Men det viktiga är att man inte tar hit några IS-terrorister. Sverige har ingen plan för hur man ska hantera återvändare. Man har inte ens en plan för dem som redan återvänt. Det finns ingenting. Det är en skandal efter så här många år, säger Pasi Nevalainen.
Michael Verdiccio
Läs mer
Het debatt i Europa om IS-återvändarna Utland , sidan 18