Amir är regissören som har formats av hiphop-konserter
Han har regisserat allt från långfilm till reklam. Infinite Mass-grundaren Amir Chamdin har oftast många projekt på gång, men musiken är inspirationskällan till allt.
Amir Chamdin möter upp i det säregna Gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Där arbetar han just nu med produktionen av en thrillerserie för Warner Bros som huserar i lokalerna. Ett annat projekt är nyss avslutat, ungdomsthrillerserien ”Dröm” som visas på SVT i höst.
Men han är också en välkänd musikvideoregissör och prisbelönt reklamfilmsmakare åt bland andra H&M och Ikea.
Den som är bekant med hans verk vet att musiken är viktig i Amir Chamdins filmande och att det är i den världen han har sin bakgrund.
Han växte upp i ett musikintresserat hem och lärde sig spela flera instrument innan han som 17-åring startade hiphop-gruppen Infinite Mass med bland annat Rodrigo Pencheff. De fick flera hits och det var gruppens egna musikvideor som blev Amirs första regiutbildning.
– Jag hade inte gått någon filmskola och insåg att enda sättet att lära mig regiyrketvar att filma, försöka läsa på och förstå processen. Varenda musikvideo var som jackpot för mig, för då fick jag filma plus att jag fick jobba med band som jag gillar. Och jag kunde leva på det!
Med åren har det blivit videor för artister som Hellacopters, Ghost och The Cardigans, men han debuterade också som långfilmsregissör 2006 med den svartvita ”Om Gud vill”, en kärlekshistoria i 1970-talets Stockholm. 2010 kom hans film om trubaduren Cornelis Vreeswijk. Även den innehöll en hel del nostalgi från ett svunnet Stockholm.
Dina filmer har ofta en retrokänsla?
– Alltid när jag gör musikvideor har jag en mycket äldre referens. Videon till Ghosts ”Secular haze” ser till exempel ut som en 1970-talsshow på SVT. Men en ung generation associerar det till en Instagramvideo och tycker att det är jättemodernt. Det som är retro för vissa är modernt för andra, allt går runt.
Själv ser han gärna på äldre filmer och lyssnar mycket på musik från 1950-, 60- och 70-talen, ”det är inte retro, det är odödligt och typ bäst”. Konserter går han ofta på, både för att inspireras och för att rensa tankarna. Han var inte gammal när han första gången såg Kiss uppträda i Stockholm. Amirs farbror sålde t-shirts och tog med sig sin oförskämt unge brorson på spelningar.
– Jag såg AC/DC 1984 på Råsunda. Det var jättestort för mig och de har påverkat mig mer än jag har trott de här konserterna.
Det måste ha gett dig visuella upplevelser också?
– Verkligen! Och det formar en, upplevelserna på och framför den där scenen. Det är berättelser på ett universellt språk, det når ut till så många människor, vi är alla där tillsammans. Det finns en massa värderingar i det som man säkert kan skratta bort, men för mig har det gjort en skillnad.
Numera arbetar han mycket med tv-serier och gillar det formatet som ger bättre möjligheter till karaktärsutvecklingar och att nå ut till en större publik. I de flesta sammanhang har han nytta av sin musikkänsla, rytm och arrangemang ligger till grund även för filmskapandet.
Musikvideor fortsätter han med. Senast regisserade han en video åt det kanadensiska rockbandet Danko Jones, en entagningskoreograferad dansvideo.
Infinite Mass finns kvar och Amir Chamdin är dessutom mycket involverad i musikarbetet i alla sina filmprojekt. När han inte jobbar tar han det helst lugnt och umgås med sina barn.
– Jag är egentligen först pappa och sedan regissör. Det är viktigare med familjen än med jobbet, men på riktigt är jag tacksam och glad för mitt arbete. Jag tar det inte som en självklarhet, man lär sig saker hela tiden och jag blir fortfarande som ett barn när jag sitter och klipper eller skriver låtar, säger Amir Chamdin.
Det som är retro för vissa är modernt för andra, allt går runt. Amir Chamdin