Göteborgs-Posten

Anhöriga kräver svar om de döda

- Pontus Ahlkvist

En grupp anhöriga till de hundratals offren kräver att regeringen säger sanningen om det onämnbara blodbadet vid Himmelska fridens torg.

Natten mot den 4 juni 1989 lämnade kontoriste­n Yang Minghu sin fru och sin fem år gamla son hemma och gick ut på stan för att se vad som hände med de studenter som sedan sju veckor demonstrer­at för demokratis­ka reformer i den kommunisti­ska diktaturen. Han hade vaknat till ljudet av skottlossn­ing en liten stund tidigare och blivit orolig.

Yang kom inte hem den natten. Dagen därpå hittade hans hustru You Weijie honom på ett sjukhus fullt av gråtande, svårt skadade människor. Den 42-årige småbarnspa­ppan hade blivit skjuten av soldater på en gata i närheten av Himmelska fridens torg, och hade en bäckenfrak­tur och punkterad urinblåsa.

Två dagar senare dog han.

Tanken att armén

skulle meja ned sin egen befolkning hade framstått som absurd, enligt You, som nu är 66 år gammal. Till dess att kulorna ven i luften och stridsvagn­ar plöjde fram genom folksamlin­garna.

– Det var otänkbart. Det var en fridfull tid, säger hon till nyhetsbyrå­n AFP.

– När jag kom ut från sjukhuset såg jag något jag aldrig kommer att glömma: soldater i varje korsning, med vapen pekande i alla riktningar, och människor som stod där och betraktade dem i tysthet.

Antalet offer i massakern är än i dag höljt i dunkel. Två dagar efteråt rapportera­de kinesiska regeringen 300 döda, inklusive soldater. Kinesiska Röda Korset har i stället talat om 2 700 döda, den dåvarande brittiske ambassadör­en om så många som 10 000.

De flesta uppskattni­ngar gör gällande att mellan 400 och över 1 000 personer dog. Men den stenhårda censuren i Kina, i kombinatio­n med en långtgåend­e politisk historiere­visionism, gör det omöjligt att diskutera händelsern­a offentligt. De få gånger som protestern­a och det efterfölja­nde blodbadet nämns är det genom eufemismer som ”det politiska kaoset 1989”.

Organisati­onen Tiananmen Mothers (uppkallad efter det kinesiska namnet på Himmelska fridens torg), där You är medlem, arbetar för att förändra detta. Eftersom det i princip är omöjligt att sörja sina döda anhöriga i offentligh­eten ordnade gruppen en privat minnescere­moni i mars, enligt människorä­ttsgruppen Human Rights in China.

Från regeringsh­åll

möts kraven på offentlig genomlysni­ng med tystnad.

– Det de (styrande) helst vill är att händelsern­a ska blekna ur folks minne. Både här och på andra håll i världen, säger den pensionera­de arbetaren Wu Dingfu till AFP.

Hans då 20-årige son Wu Guofeng var en av dem som dödades vid Himmelska fridens torg, sedan han gett sig ut på gatorna för att ta bilder. Föräldrarn­a fick aldrig någon officiell förklaring till vad som hänt. Än i dag tiger myndighete­rna.

– Den 4 juni kommer alltid att vara ett öppet sår, säger han.

 ?? Bild: Jeff Widener ?? Civila som klättrat upp på ett pansarford­on nära Himmelska fridens torg i Peking, natten mot den 4 juni 1989.
Bild: Jeff Widener Civila som klättrat upp på ett pansarford­on nära Himmelska fridens torg i Peking, natten mot den 4 juni 1989.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden