Gilbert Holmström prisad på jazzgala
I helgen fick jazzsaxofonisten Gilbert Holmström från Göteborg ta emot ett Lifetime achievement-pris för sina insatser inom svensk jazz.
– Det känns naturligtvis väldigt hedrande och positivt på alla sätt, säger han.
Med detta hamnar han i celebert sällskap; tidigare har bland andra Svante Thuresson, Alice Babs och Georg Riedel fått hedersutmärkelsen som delades ut av förbundet Svensk jazz på Ystad teater på lördagskvällen.
– Det känns naturligtvis väldigt hedrande och positivt på alla sätt. Det är ju många som man spelat med på, och det finns ju mycket bra musik, så man känner sig väldigt utvald, säger Gilbert Holmström.
Gilbert Holmström började
1956 studera till tandläkare, men musikintresset tog snart över. 1965 kom första skivan ”Utan misstankar” ihop med ”Gilbert Holmström Quartet” ut på skivbolaget ”Megafon”, där även Jan Johansson låg.
– Han kom i kontakt med oss när han kom ner från Stockholm, och rekommenderade då oss till det här skivbolaget. Det var så det började.
Som saxofonist har han rört sig mellan olika stilar, även om frijazz och bepop – med inspiration från amerikanska storheter som Ornette Coleman och Albert Aylar – varit återkommande inslag i musiken.
1972 bytte kvartetten namn till Mount Everest och musiken blev mer fusionorienterad.
På senare tid har han samarbetat frekvent med flera musiker ur den yngre generationen, som Mats Gustafsson och kanske framför allt Jonas Kullhammar.
– Som ung hade han hittat ”Utan misstankar” på en loppis. Han gillade den så mycket att vi fick kontakt när jag var uppe och spelade i Stockholm i början av 2000-talet. Det blev starten på ett fint samarbete.
Både Mats Gustafsson och Jonas Kullhammar har sett till att sprida hans musik genom nytryck av de tidiga plattorna.
Gilbert Holmström fyller i höst 82 år, men har inga tankar på att trappa ner. Den närmaste tiden kommer ägnas åt att skriva ny musik, och efter sommaren ska han ner och spela i den jazzmetropolen Köpenhamn.
Och priset genererar i sin tur ny inspiration.
– Det känns som ett slags kvitto man har fått. Att man lyckats förmedla något kanske och har haft betydelse. Då blir man ju laddad och får energi.