Han trivs lika bra i ladugården som i styrelserummet

2019-06-17 - Britt-Marie Mattsson britt-marie.mattsson@gp.se

I dag ägnar förre statsministern Göran Persson mycket tid åt jordbruket på gården i Södermanland. Men på onsdag kan han väljas till styrelseordförande i krisande Swedbank. ”Jag närmar mig uppdraget med stor ödmjukhet”, säger han till GP:s Britt-Marie Mattsson.

Han tvekar inte när han får frågan om var han trivs bäst. Valet står mellan ladugården och styrelserummet. – I allt högre grad i lagården, säger han. Men den 19 juni kan Göran Persson bli ny styrelseordförande i Swedbank. – Jag närmar mig uppdraget med stor ödmjukhet. Det är kul, svårt och utsatt.

Göran Persson hade tänkt tillbringa mindre tid i Stockholm och mer på gården Torp i Södermanland efter åren som statsminister. Först var två dagar inplanerade som var helt fria från Stockholm, sedan en. Men nu åker han och hustrun Anitra Steen nästan varje dag till huvudstaden, de har båda många uppdrag. Göran Persson räknar med att styrelsearbetet i storbanken Swedbank tar två dagar i veckan.

– Det är bra att vara ordförande, säger han med ett leende. Då styr man själv lite över hur långa mötena får bli.

Arbetsplatsen finns sedan drygt tio år tillbaka på sjunde våningen i ett anonymt kontorshus hos konsultbolaget JKL på Sveavägen, mitt emot det blåmålade Konserthuset och med utsikt över takåsarna och mot Hötorgets höghus. Några hundra meter bort finns Socialdemokraternas partihögkvarter, oftast kallat 68:an efter gatunumret. I närheten sköts Olof Palme som ligger begravd på kyrkogården snett över gatan. På samma kyrkogård vilar även socialdemokratins store man Hjalmar Branting.

Göran Persson söker då och då frid på kyrkogårdar, går runt och låter tankarna röra sig fritt. Det är privata ögonblick som han inte gärna talar om, men som särskilt under statsministertiden gav honom tillfälle att reflektera både över historiens gång och politiken.

På JKL är inredningen avskalad, det är modernt och elegant med mötesrummen på åttonde våningen och kontorsvåningen en trappa ned. Kontorslandskap för ett trettiotal anställda och mindre arbetsrum för dem, som liksom Göran Persson, har uppdrag som gör att de behöver stänga dörren om sig. Besökare tas emot i något av det tiotalet mötesrummen.

Ljudet från trafiken nere på gatan hörs inte och sommarvärmen utomhus har ersatts av en tempererad luftkonditionering. Kaffe och kanelbullar från ett bageri i närheten står framdukat.

Det är inredningsmässigt långt ifrån Göran Perssons gamla statsministerrum med utsikt mot vattnet och Stadshuset och där han lade ned en hel del arbete för att göra det både välkomnande, effektivt och bekvämt med mjuka soffor och vacker konst. Statsministerns eget ”10 Downing street”, Sagerska huset, som ligger granne med Utrikesdepartementet användes också av Göran Persson, både som privatbostad och för representation.

I entrén till Sagerska finns statyer som Göran Persson en gång meddelade att han brukade tala med. Det väckte stor uppståndelse, särskilt när han tillade att han faktiskt fick ett och annat svar som kunde vara av betydelse. Han skrattar nu åt minnet och säger att hans statsminister byst i Riksdagen är gjord av samma konstnär som skapade statyerna.

Numera har han utbyte med sina hundratalet djur – kor, kvigor och kalvar – och har lärt sig att känna av hur de mår.

– Det är svårt att ta på, säger han. Men det finns ett samspel där det går att förstå stämningsläget. Djurens ögon avslöjar en hel del och det gamla talesättet att ”vara dum som en ko” stämmer inte alls.

I början räknade han korna varje dag men nu märker han direkt om det är oroligt i kohagarna och behöver inte räkna för att få klart för sig om något djur saknas eller mår dåligt.

Kosläppet skedde för en tid sedan och det finns bara några få djur kvar i ladugården men snart skall de också ut på bete. En ko ska kalva och blir antagligen sist ut med sin kalv.

Göran Persson berättar att han upptäckte samspelet när en kossa dog för några år sedan då hennes kalv hjälpts till världen. Kalven fick födas upp med flaska och allt gick väl.

– När jag är där så kommer hon fram och buffar på mig, kor både känner, tänker och umgås.

Egentligen var det inte tänkt att Göran Persson och Anitra Steen skulle satsa på en gård med mark av Torps storlek. Men det var Södermanland som de fastnade för. Här är Göran Persson född. Landskapet beskrivs av författaren Selma Lagerlöf i ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som ”den sköna lustgården” och som ”en blandning av allt möjligt”. Selma Lagerlöf låter pojken fundera över vad han ser från ryggen på gåsen: ”Här har de tagit en stor sjö och en stor älv och en stor skog och ett stort berg, hackat dem i stycken, blandat dem om varandra och brett ut dem på jorden utan någon ordning.” Så ser det ut i trakterna kring Torp.

– Det var en tillfällighet att vi hamnade just här. Vi åkte omkring och letade efter ett gammalt hus på landet som vi skulle kunna köpa och renovera. Men vi hittade inget och efter en tid såg vi den här vackra gården där vi också kunde bygga ett nytt hus vid sjön Båven, säger Göran Persson.

Men de insåg genast att med ett sådant köp följde också ansvar för att hålla marken öppen.

– Här har funnits ett betestryck sedan 1300–1400-talet. Det gäller att både hinna och orka med så att allt sköts ordentligt och rationellt. Vi har byggt upp från grunden under tio år. Med hus, skog, betesmark och en besättning på ett hundratal nötkreatur av Herefordrasen.

Göran Persson säger att det ena gav det andra och att man faktiskt kan mer än man tror.

– Det handlar om ”learning by doing”, att lära sig allteftersom man arbetar.

Men han medger att det inte hade gått

om han inte träffat många i trakten som varit villiga att bistå, om inte annat så med råd och erfarenhet.

– Det är farbröder i min egen ålder som delar med sig av den sortens kunskap som aldrig går att läsa sig till.

Han tar tjuren som har problem med sin klöv på frambenet som exempel på hur man skall gå till väga för att hjälpa djuret.

– Det handlar ju ändå om en tjur på 1300 kilo, det inger respekt. Då gäller det att tänka att ”grabben har problem” och använda sig av kunskapen som de som kan mycket mer har förmedlat.

Göran Persson ägnar ”all ledig tid” åt jordbruket, stiger upp tidigt och åker ett varv med cykel eller fyrhjuling runt ägorna för att se vad som behöver åtgärdas. Han gör samma varv på kvällen. Det tar en timma och tio minuter att pendla till Stockholm, två timmar i rustningstrafiken. Att övernatta i Stockholm är det aldrig tal om, även om det blir sent åker han och Anitra hem.

Han funderar lite över att han vid fyllda 70 år är intressant för prestigejobbet som ordförande i Swedbank, som han beskriver son en ”i grunden fin och välskött bank men med ett stort problem med penningtvätten”. Han är visserligen inte bara tidigare statsminister utan också finansminister och var med och sanerade den svenska ekonomin. Han myntade begreppet ”den som är satt i skuld är inte fri” och sa att han inte hade lust att se ” flinande finansvalpar” som talade nedsättande om svensk ekonomi.

Men ändå – Swedbank har 15 000 anställda och är ett digitalt företag med stor kompetens.

– Jag kan en hel del om olika områden så min inkompetens är på sitt sätt bred, säger han självironiskt och skrattar avväpnande. Jag blev både förvånad och inte förvånad när jag blev tillfrågad om ordförandeposten. Men jag hade inte räknat med det.

Göran Persson tror att han för tio år sedan – och då vid 60 års ålder – inte hade kommit på tal.

– Det har skett en stor förändring under det senaste decenniet i synen på ålder. Det finns nu en annan värderingsgrund när det gäller äldre. Förr var man ju näst intill slut när man var 60.

Persson säger att han inte själv, när han var yngre, såg nyttan och värdet av äldre medarbetare.

– Jag hade ingen minister i min regering som var över 60 år, minns han och säger, aningen generat, att han en gång ringde upp en person som fyllt 56 år och undrade om inte det var dags att runda av yrkeslivet.

– Det fanns en föryngringsiver under några årtionden. Människor som fyllt 58 kunde få förtida pension trots att de hade mycket kvar att ge.

Göran Persson negligerar inte, med sin arbetarbakgrund, att många sliter ut sig under ett hårt arbetsliv och förstår att pensionen kan ses som en befrielse.

– Men allt fler som är 70 plus är friskare än förr och arbetar både hårt och intensivt.

När Göran Persson avgick 2006, som statsminister och partiordförande för socialdemokraterna, var det efter ett långt liv i politiken. Han efterträdde Ingvar Carlsson som i sin tur efterträtt Olof Palme under dramatiska former vid mordet 1986.

Socialdemokraterna hade vant sig vid att vara det största, dominerande partiet men

Det har skett en stor förändring under det senaste decenniet i synen på ålder. Det finns nu en annan värderingsgrund när det gäller äldre. Förr var man ju näst intill slut när man var 60.

själv sökte han som regeringschef stöd av Centerpartiet. Det var, enligt Persson, en fruktbärande period där mycket kunde genomföras. Han berömmer Centerpartiet och den dåvarande partiledaren Olof Johansson för att ha tagit ett stort ansvar för Sverige och ger även Vänsterpartiet en eloge för att ha ställt upp.

Men tidigare, som finansminister, hade hans hårda nypor också fått kritik från LO. Persson övervägde till och med att avgå som minister och föreslog det för statsminister Ingvar Carlsson. Men Carlsson avvisade tanken och sade att han själv nog skulle avgå före det var dags för Persson att lämna. Så blev det också så att Persson efterträdde Carlsson som statsminister.

Persson funderade som nytillträdd statsminister på att formalisera samarbetet med Centerpartiet, att rent av gå i koalition. Men han insåg att han inte var tillräckligt varm i kläderna som statsminister och att varken Socialdemokraterna eller Centerpartiet hade klarat av att hantera det.

– Inte minst jag själv hade inte klarat det, understryker han.

När han efter tio år bestämde sig för att avgå som statsminister och partiordförande beslutade han sig också för att inte sitta på läktaren och serva in råd till de nya spelarna på banan. Ofta är råden inte efterfrågade.

– Jag tycker att man skall vara försiktig med råd, säger han men erkänner samtidigt att han ibland har för lätt att ge råd. Och han tillägger: – Läktarspecialisterna känner inte doften av omklädningsrummet. De är inte en del av det levande politiska samtalet. Det rent partipolitiska klingar av när man inte deltar aktivt.

Själv ringde han inte till sin företrädare Ingvar Carlsson och bad om råd eller för att diskutera olika problem. Mycket hängde det samman med att Carlsson och Persson arbetat nära varandra – han som finansminister och Carlsson som statsminister – och att han till en del visste hur Carlsson tänkte. Carlsson var, enligt Persson, en mästare på tajming vilket är bland det viktigaste som finns för en framgångsrik politiker. Persson iakttog Carlsson under sina egna ministerår – mer än han tror att Carlsson märkte – och försökte lära sig. Dessutom hade Ingvar Carlsson gjort klart att han helt lämnade politiken och hade förtroende för sin efterträdare.

Persson efterträddes sedan av Mona Sahlin som i sin tur efterträddes av Håkan Juholt. De hade ingen närmare kontakt men Persson talar då och då med den nuvarande partiordföranden och statsministern Stefan Löfven. Hur det går till och vad de dryftar vill Persson inte gå in på. Det är samtal som stannar dem emellan.

Intresset för de stora politiska skeendena finns där fortfarande.

– Jag är ju en politisk person, framhåller han och säger att det är något som han delar med hustrun Anitra. Det blir mycket tal om politik hemma.

Och han har en hel del tankar om vad som behövs för att socialdemokraterna skall kunna komma tillbaka som ett stort parti. När han ledde partiet i valet 1998 blev resultatet 36,4 procent. Vid segervalet 2002 landade socialdemokraterna på 39,9 procent men när Persson lämnade var det vid förlustvalet 2006 med 35 procent, då den borgerliga alliansen tog över.

Stefan Löfven har lett socialdemokraterna i de för socialdemokraterna sämsta valen sedan demokratin infördes för hundra år sedan. Resultaten 28,3 procent i riksdagsvalet 2018 och 23,6 i valet till Europaparlamentet i maj i år är bottenrekord.

– Jag tror att socialdemokraterna måste återknyta till den grundläggande berättelsen, säger Göran Persson och påpekar att denna berättelse har två delar:

1. Den gemensamma kakan skall växa.

2. Kakan skall delas rättvist.

Han tror att en hel del väljare röstar på Sverigedemokraterna i protest mot att de inte känner sig sedda och respekterade. Det kan vara att pensionen inte räcker till, att den klassiska välfärdspolitiken inte fungerar. Det kan vara att skolan inte är bra eller att äldreomsorgen krackelerar.

Att längta tillbaka är inte det samma som konservatism, enligt Persson.

– Ofta handlar det om rättvisa. Klasspolitik är inte gammaldags, allas talang skall tas till vara.

Göran Persson var skolminister när skolan kommunaliserades och ångrar ”absolut inte” att skolan blev en kommunal istället för statlig angelägenhet. Han tycker att det är bra att kommunerna och inte staten är arbetsgivare så att lärarna ”kan se arbetsgivaren i ögonen”.

Vad han däremot ångrar är att han inte ”attackerade skolpengen” – som följer eleven till den skola som föräldrarna väljer – hårdare. Skolan skall inte vara ett aktiebolag, tycker han, där det handlar om marknad och kunder med vinstuttag samtidigt som föräldrar straffas om barnen inte går till den obligatoriska skolgången.

Själv lanserade han ”det gröna folkhem

met” med starka inslag av miljötänkande.

–Jag saknar socialdemokraterna i diskussionen om miljön och de nya utmaningarna k ringutveckling, tillväxt och den ekologiska uthålligheten.

Persson ana rattsocialdemokraterna givit bort de frågorna till koalitionspartnern Miljöpartiet istället för att driva frågor som sedan länge engagerat socialdemokratiska väljare. Samma sak med bostadspolitiken som Persson också tycker har lämnats över till Miljöpartiet men som är gammalklassisk socialdemokratisk politik.

Januari överenskommelsen har han också synpunkter på.

–Socialdemokraterna säkrade regeringsmakten men inte regeringsdugligheten, fastslår han och tycker att steget fullt ut med ett regeringssamarbete också med centerpartiet hade varit ”mycket bättre”. Liberalernas roll lämnar han åt sidan.

Det politiska handlaget, den ekonomiska kunnigheten, kunskap om bankvärlden, kontaktnätet och den personliga auktoriteten vägde tungt när valberedningen framförde Göran Perssons namn till ordförandeposten i den krisande banken Swedbank som väljer ny styrelse den 19 juni.

– Jag går in i detta med liv och lust, säger han och har inte satt någon gräns för hur länge han stannar. Mycket spelar in, både hur han själv upplever jobbet och hur ägarna reagerar.

Han har avgått från en del uppdrag under årens lopp som till exempel i Ålandsbanken men har kvar bland annat ordförandeposten i statliga gruvjätten LKAB och Scan biogas. Men han har också ett lokalt uppdrag i styrelsen för ett litet Folkets hus på andra sidan sjön Båven från Torp räknat. Här har eldsjälar renoverat den gamla träbyggnaden där danskvällar, filmförevisning och andra evenemang anordnas. I källaren har ett bed and breakfast öppnats för att förbättra ekonomin. Göran Perssons intresse och engagemang uppskattas, utan upprustningen hade byggnaden som var på väg att förfalla kanske inte kunnat räddas.

För Göran Persson har alltid landsbygden känts som hemma och livet på Torp har gjort att hans intresse för miljön växt ytterligare och att klimatfrågan kommit ännu närmare. Han säger att han är närmast fixerad vid väderleksrapporterna.

– Jag brukar luta mig mot den väderleksrapport som verkar bäst, skojar han men allvaret finns där direkt:

– Det är väldigt mycket att oroa sig för. Torkan är en plåga och de äldre i trakten säger att så här torrt har det aldrig varit i markerna. Det är för lite nederbörd. Men i vår har det blommat något enormt.

Han följer texten i Evert Taubes visa och säger att han inte sett så mycket gullvivor, mandelblom och blå viol som i år.

– Men bara några få kattfot som Taube också sjunger om.

Ett orosmoln för landsbygden är även avfolkningen. Viltstammen tar snabbt över när människan lämnar odlingsbygden.

– De första vildsvinen var ju närmast en sensation 2004–2005, påminner han. Nu är de så många att de kan förstöra en årsproduktion under en natt. De är svåra att jaga och vi ser också hur bäver, lo och dovhjort kommer tillbaka när människan flyttar.

Han ser även hur de stora fåglarna som grågås, kanadagås och änder tar över liksom havsörnen som han ser som ”sponsrad” av myndigheterna på bekostnad av till exempel fiskgjusen.

– Det är en enorm förändring för det vilda som både får skydd och föda, konstaterar han. För att freda fälten måste de stängslas och lönsamheten för odlingar pressas.

Intresset för jordbrukslivet fanns där långt tillbaka i Göran Perssons liv och de som arbetade tillsammans med honom under statsministertiden minns hur han ibland drömde sig bort till lantlivet och gärna läste tidningar och tidskrifter om lantbruksredskap, gödning, djurhållning och hur landskapet skulle hållas öppet när han fick en stund över mellan genomgången av alla promemorior och dokument. Det som då var en avkoppling och intresse har sedan tio år blivit en livsstil med ett stort ansvar.

Göran Persson berättar hur han ”gick baklänges” in i det nya. Började med köpet och räknade sedan ut, bit för bit, vad som behövdes för att det hela skulle bli hållbart för framtiden. Här kommer ansvaret in vid varje beslut. Att ta över innebär både ansvar för det historiska och för framtiden.

Det finns en årsanställd på Torp och hjälp tas in när det behövs.

När Göran Persson blir fotograferad på JKL:s lilla takterrass i sommarvärmen, med Hötorgets höghus i bakgrunden, funderar han på när han skall åka hem igen för att slippa rusningstrafiken. Helst före klockan 16 och möten planeras sällan in före 10 på förmiddagen, då slipper han också den mest intensiva morgontrafiken.

Han trivs med sina uppdrag och ser fram emot ordförandeposten i Swedbank där han kan dra nytta av sina erfarenheter och även lära av det nya. Men tankarna finns alltid på det som händer på Torp.

– Jag hoppas jag hinner hem innan kossan kalvar, säger han. Jag vill gärna vara på plats i lagården när det sker.

Jag saknar socialdemokraterna i diskussionen om miljön och de nya utmaningarna kring utveckling, tillväxt och den ekologiska uthålligheten.