Magnus Vasell:
Med en festival mitt i stan har man nära till det utbud och de bekvämligheter som den moderne festivalbesökaren vill ha. Och de finansiella musklerna finns där.
Under en period gick flera etablerade musikfestivaler i graven efter ekonomiska problem. Men konceptet dog inte. Det fick en tydligare nisch och större ekonomiska muskler – med nöjesjätten Live Nation i bakgrunden. En så dominant aktör på marknaden är förstås på både gott och ont, skriver Magnus Vasell i sin analys.
Det fanns en tid då festivalerna i landet duggade tätt. Tämligen sorglösa dagar som handlade om att ha kul, träffa folk, festa och lyssna på bra musik. Precis som i dag.
Men hotet som på sikt ledde till festivaldöden efter en längre tids plåga fanns där – och handlade ofta om ekonomiska orsaker.
Villkoren för arrangörerna blev allt tuffare och marginalerna allt mindre – samtidigt som gagerna för de mest populära artisterna steg med raketfart. Flera festivaler närmade sig raskt konkurs.
Med höjda biljettpriser inleddes ett krig om publiken som till slut inte räckte till alla festivaler och konserter under den relativt korta sommarperioden.
Emmaboda, Arvika, Hultsfred… Orter som man kunde sätta ordet festival efter föll efter finansiella problem – och så var det även för tunga Peace & Love i Borlänge som tvingades ge upp under en period.
I fjol meddelade arrangören bakom Bråvallafestivalen utanför Norrköping att den måste bomma igen efter underskott och i år berättade festivalledningen för Popaganda i Stockholm att den inte fick ihop det. Festivalen tar paus med en förhoppning om comeback nästa år.
Att flera etablerade festivaler gick i graven innebar dock inte att festivalen som koncept dog.
I stället tog musikfestivalen sitt pick och pack och flyttade med något undantag till stan.
Den ändrade karaktär och visade samtidigt upp större, färre och finansiellt starkare aktörer på spelplanen.
Way out west i Göteborg är ett bra exempel. Under drygt tio år har man i Slottsskogen etablerat en festival som stundtals håller världsklass.
Och inte bara det. Festivalledningen har trots protester envist drivit sin ideologiska linje; en värdegrund på vilken man vill bygga en så miljöklok, klimatsmart och hållbar festival som möjligt.
På köpet har man skapat förtroenden och grundat ett starkt varumärke. Med en festival mitt i stan har man dessutom nära till det utbud och de bekvämligheter som den moderne festivalbesökaren vill ha.
Och som sagt – de finansiella musklerna finns där. Även om arrangören Luger under åren varit skicklig på att bygga upp en stabil ekonomi så är det förstås ingen nackdel att ha moderbolaget Live Nation i bakgrunden.
Tungviktaren på det nordiska nöjesområdet med konserter och turnéer har fått en allt starkare position på festivalsidan. Man har Way out west och Summerburst
En så kraftfull och dominant aktör på marknaden är förstås både på gott och ont. Om en tungviktare som blir allt större och starkare är lika bra för marknaden kan diskuteras eftersom det i den hårda konkurrensen kan vara svårt för nya aktörer att få fäste.
i Göteborg och i Stockholm och förvärvade för några år sedan Sweden rock i Norje utanför Sölvesborg i Blekinge. Den multinationella nöjesjätten fick lägga upp 119 miljoner för Sweden rock – men sitter å andra sidan med en vinstmaskin som årligen spottar ur sig överskott på tvåsiffriga miljonbelopp till sina ägare.
Sweden rocks koncept är lika effektivt som ett vasst hårdrocksriff – åtminstone så länge gamla rockveteraner behöver åka ut för att ha kul och bättra på pensionen.
Festivalens publik – med en snittålder på 39 år – är betalningsstark och trogen. De senaste åren har Sweden rock lockat runt 120 000 personer under de fyra dagarna, något som förstås också påverkar övrigt företagande i området positivt.
Live Nation har ännu inte redovisat någon årsrapport för 2018. Under 2017 hade man ett underskott i rörelseresultatet före avskrivningar på 4,5 miljoner kronor. Om det var en tillfällighet återstår att se.
I grunden är Live Nation dock en mycket stark aktör och som ägare ekonomiskt stabil för de olika festivalerna – åtminstone så länge det går bra. En så kraftfull och dominant aktör på marknaden är förstås både på gott och ont. Om en tungviktare som blir allt större och starkare är lika bra för marknaden kan diskuteras eftersom det i den hårda konkurrensen kan vara svårt för nya aktörer att få fäste.
Hur ser då framtidens festivaler ut – vad är det för tillställningar som väntar runt hörnet? Den traditionella ”festa-och-lyssna-på-musik-festivalen” kommer att överleva så länge behovet finns.
Samtidigt finns tecken på att fler festivaler nischas på olika sätt, exempelvis som den mansfria festivalen Statement, och att fler festivaler stärker sin ideologiska profil, som Way out west.
På sina håll propageras för att festivalerna ska växa och på flera plan ge besökarna mer av en helhetsupplevelse, medan andra pläderar för en återgång till mindre festivaler som drivs ideellt.
Det troliga är att vi får se en mix av alltihop.