Höj kraven för anhöriginvandring
I stället för att fler grupper ska omfattas av alltför generösa regler för anhöriginvandring behöver regelverket stramas åt och förtydligas.
Frågan om anhöriginvandring handlar inte om vem som är för eller emot att nyanlända ska få ta hit sina nära och kära, även om debatten ibland kan ge det intrycket. Snarare handlar frågan om vilka krav på försörjning som ska ställas på den som önskar ta hit sin familj.
Under tisdagen röstade riksdagen för att förlänga den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd som infördes 2016, dock med några förändringar. Inom ramen för januariöverenskommelsen har Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om generösare regler för anhöriginvandring. Även V och KD ställer sig bakom detta.
Med regeländringen kommer även alternativa skyddsbehövande med tillfälliga uppehållstillstånd, vilket utgör den stora merparten av alla asylsökande, få möjlighet att ta hit sina familjer. Som familj räknas personens make eller maka, registrerad partner eller sambo och barn under 18 år.
Detta visar vilket oproportionerligt stort inflytande mindre partier kan få. Drygt 65 procent av väljarna röstade på M, SD och S – partier som förespråkat en mer restriktiv migrationspolitik. Men eftersom varken M eller SD ingår i vare sig regering eller regeringsunderlag, samtidigt som S tvingats till stora eftergifter för att behålla regeringsmakten, blir resultatet ändå mer generös migrationspolitik.
Det är inte orimligt att samma regler ska gälla för alternativt skyddsbehövande som för flyktingar. Det huvudsakliga problemet är dock att reglerna redan är för generösa. Den som vill ta hit sin familj måste ha tillräckliga inkomster och en bostad av tillräcklig storlek, men undantagen är många. Kraven gäller till exempel inte den som är flykting eller alternativt skyddsbehövande, förutsatt att familjemedlemmarna ansöker om uppehållstillstånd inom tre månader efter att man själv fått uppehållstillstånd.
Dessutom kan bidrag i vissa fall räknas som inkomst. I sitt remisssvar skriver Migrationsverket att det finns oklarheter vad gäller försörjningskravet och att Migrationsdomstolarna tolkar bestämmelserna olika. Myndigheten lyfter att domstolarna i vissa fall godtar behovsrelaterade inkomster: ”Detta innebär att anknytningspersonen kan uppfylla det utökade försörjningskravet trots att denne faktiskt behöver ekonomiskt stöd från det allmänna för att försörja sig och sin familj.”
I stället för att fler grupper ska omfattas av alltför generösa regler behöver regelverket stramas åt och förtydligas. Att försörjningskravet kan uppfyllas av personer som behöver bidrag för att klara sig motverkar hela syftet med kravet, vilket även Migrationsverket skriver i sitt remissvar.
Bidrag kan i vissa fall räknas som inkomst
Finansminister Magdalena Andersson (S) har flaggat för att det fram till 2026 kommer saknas 90 miljarder kronor till välfärden. Enligt SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog måste runt 40 kommuner höja skatten nästa år – vilket i så fall skulle vara fler än under finanskrisen (Di 7/6). I ett sådant läge är det ansvarslöst att underlätta anhöriginvandringen. Det handlar inte om att människor inte ska få ta hit sina familjer, utan om att svenska skattebetalare inte ska behöva stå för kostnaden. Bättre vore en mer effektiv arbetsmarknadspolitik som får fler i arbete snabbare.