Frölunda bytte puck mot boll
Sport: Stämningen var på topp när IFK Göteborg traditionsenligt bjöd in Frölunda Indians till Kamratgården för en vänskaplig fotbollsmatch. Och det var inte bara de mer bollvana IFK:arna som imponerade i gröngräset. ”Det här är höjdpunkten på den här delen av säsongen”, säger Frölundas Joel Lundqvist.
Poya Asbaghi stod och spanade på nyförvärv när Frölunda Indians dök upp på Kamratgården. Då fick han se en supertalang imponera när hockeylirarna var lite som kalvar på grönbete. – Det här är höjdpunkten på den här delen av säsongen, säger Joel Lundqvist.
Det börjar bli en tradition att IFK Göteborg bjuder in Frölunda Indians till Kamratgården. En tradition som började när den hockeytokiga Jörgen Lennartsson var tränare för Blåvitt – en tradition som hållit i sig sedan dess.
I solgasset är det flera hockeyspelare som imponerar ute på gräset. Sebastian Stålberg får göra mål, Niklas Rubin visar prov på fin blick för spelet och Lucas Raymond bjuder på klackar och grejer.
Den 17-åriga talangen verkar även ha imponerat mest på spelarna i Blåvitt.
– Han är ju så ung! Han har en jävla potential. Ge han ett år här så är han såld till Genk nästa sommar, säger August Erlingmark.
Även om det snackas en hel del fotboll uppe på Kamratgården en vanlig dag så är det flera i laget som är riktiga hockeyfantaster. Spelare som Robin Söder, Rasmus Wikström och just August Erlingmark.
– Jag har hyfsad koll ändå och är på så många matcher jag kan. Jag tycker att det är kul att få träffa alla grabbarna och det är bra att vi kan förena Göteborgs största hockeyklubb med den största fotbollsklubben. Det är kul att de ställer upp på det här men för mig är det roligaste när vi får spela i Scandinavium, säger han och fortsätter:
– Det hade varit kul om de var med och körde då! Eller ja, de får lära oss lite men inte vara med och spela för då blir vi överkörda.
Kan ni lära er något av varandra?
– Ja! De har ju vunnit guld och är bäst i Sverige och det vill vi ju bli. Sen är det mycket muskler på gubbarna, det hade ju behövts på en och annan ... där ser man att vi är en bit efter även om det är två helt olika sporter. Sen imponeras man stort över deras säsong och framgångar.
En hel drös av August Erlingmarks lagkamrater slog sig ned på sidan av planen för att njuta av underhållningen samtidigt som Adil Titi blev domare med Giorgi Kharaishvili och Noah Alexandersson som sina linjemän.
På sidlinjen fanns även ett par hockeylirare.
Spelare som Nicklas Lasu.
– Det är ålderskrämpor som sätter stopp, säger han med ett leende. Men Lundqvist verkar ju kunna köra ändå?
– Ja, men han är unik!
Ja, Joel Lundqvist visade prov på att löpsteget finns där, och högerfoten? Den blandade och gav, minst sagt.
– Den fungerar varannan gång! Jag går lite för mycket på kraft men det var skönt att vinna ändå. Det vill man ju alltid, säger han.
Vad säger du om att Lasu och några andra vilar sig i form?
– Jag hade också en svacka när jag var i hans ålder och inte var med och spelade här. Men sen föddes jag på nytt på något sätt. Hela den här grejen är ju väldigt rolig att spela här med Blåvitt och vi är tacksamma över att vi bjuds in. Det är höjdpunkten på den här delen av säsongen när vi annars är i gymmet och springer.
Vem i laget är du mest rädd att Blåvitt värvar?
– Oj, Lucas Raymond såg jäkligt rapp ut i fötterna. Han var bra.
Jag går lite för mycket på kraft men det var skönt att vinna ändå. Det vill man ju alltid. Joel Lundqvist